En timmermans våta dröm

Artiklar

En timmermans våta dröm

Googla på namnet Caravelle och träffarna inkluderar flygplan, en cab från Renault, en folkabuss i finkostym och amerikanska sportbåtar. Lägg till 33 och sökmotorn sållar ut smäckra Caravelle 33

Med några få undantag är en majoritet av de cirka 200 Caravelle 33 som byggts halvfabrikat. Båtens konstruktör, Endel Aksberg, som flydde från Estland till Sverige under andra världskriget, byggde skrov, däck och överbyggnad som han sedan sålde. I byggsatserna fanns ritningar och mallar bifogade. Det betyder att det är en stor variation både på skick och utförande beroende på tidigare ägares ambitionsnivå - och förmåga.

- Vi har gjort vår båt funktionell i första hand. Jag brukar säga att invändigt är det femmetersregeln och utvändigt är det tiometersregeln som gäller, säger Christer ”Putte” Andersson.

Puttes regler avgör helt enkelt på vilket avstånd en betraktare bör befinna sig när skicket på hans och sambon Eva Berggrens Caravelle 33 Amanda bedöms. Båten kom i deras ägo i maj 2004. Sedan dess har punkt efter punkt bockats av på deras att-göra-lista.

- Första sommaren körde vi original. Det första vi gjorde till året efter var att jag färgade skrovet (marinblått) och vi beställde det här kapellet, säger Putte, som till vardags jobbar som timmerman.

Extrautrymme på köpet

Det nya och förlängda kapellet är draget drygt en meter längre akterut än det gamla. Extrautrymmet som de fick på köpet har de utnyttjat till att förse taket till akterruffen med en dyna med dubbelfunktion - soldäck och sval extra koj under heta sommarnätter.

Finishen är enligt Puttes måttstock helt okej, men samtidigt skulle det å ena sidan gärna få vara lite mer puts och studs. Å andra sidan skulle mer puts begränsa barnbarnens rörelsefrihet, det är ett för högt pris i sammanhanget.

- Jag skulle ju vilja att allt glänser. Du vet, när gammelgubbarna här i klubben kommer, de har ju lärt känna mig och har sett mig skrapa trälister och lägga nya däck och så där, och det känns jäkla bra varje vår när man river täckningen och de kommer och kollar och så får man höra: ”Fan vad det blänker.” Då är man ju lite barnslig, men det känns bra att höra, säger Putte och ler. Så visst är det kul när det blänker, men samtidigt måste ungarna kunna fara och dona också utan att man ska börja svettas.

Enligt historieskrivningen hade Endel Aksberg en traditionell bruksbåt - vanlig i den baltiska och finländska skärgården - som förebild när Caravelle 33 kom till. Originalet var dock ett par meter kortare men ungefär lika bred som den 10,30 meter långa Caravelle.

- Jag vet inte om det är sant eller om det är en skröna. Men jag hade gärna sett att båten varit en halvmeter bredare, med den längden. Den historia jag har fått berättad för mig om Endel är den här: Han var ju flykting från Estland och han jobbade på ett varv ute på Lidingö som plastade båtar. Så fick han för sig att han skulle ha en egen båt, liknande den han flydde till Sverige i. Han ”tog fram” den ur minnet och sedan for han till Åland där han lät en åländsk båtbyggare bygga en båt. När han kom hem med båten delade han den i två halvor för att använda som plugg. I den vevan kom han på att han ville ha en akterruff också och förlängde helt enkelt båten med två meter. Därför blev den 10,30 lång men inte mer än 3,10 bred. Hade båten varit 8,5 meter så hade bredden varit mer i proportion. Nu blev resultatet lite kanot.

Ankstjärt gjorde susen

Efter att ha tillverkat cirka 50 båtar mellan 1973 och 1979 modifierade Endel Aksberg formen på skrovet. På version 2 är bottnens akterparti planare. En eftergift som också gjorde det lättare att eftermontera bärplan på de båtar som försetts med vassare motor. På de tidiga båtarna, med deplacerande skrov, förekommer det riggade exemplar. För att ge det aningen veka skrovet lite mer styvhet rekommenderas ett par hundra kilo barlast.

Bild 335684


- Jag har gjort en ankstjärt, för hon var inget rolig att köra när vi köpte henne. Båten var väldigt känslig för viktfördelning, eftersom det är kanotform på henne. Det var ett ständigt parerande på ratten hela tiden, och jag tänkte: Vad ska jag göra? Jag träffade en kille som forskar på KTH om hur man skapar bäst turbulens bakom fartyg och fick rådet att montera ett bärplan. Efter det är båten helt annorlunda att köra, säger Putte.

Helt hundra är han inte, men sannolikt är Amanda en tidig MK II-version, eftersom det redan fanns en antydan till ett bärplan på henne.

Bild 335685


Amandas första ägare var enligt vad Putte och Eva fått berättat för sig dansk och pedant, och det tog honom fem år att snickra ihop inredningen så som han ville ha den. Vad de vet så införskaffades skrovet 1980. Men det var alltså först 1985 som det var dags för sjösättning och jungfrutur.

- Det ska ha varit ytterligare två ägare mellan honom och oss, säger Putte, som berömmer tidigare ägares omsorg och omvårdnad av båten. Det märks att han som byggt henne en gång i tiden tog tid på sig.

Och om det inte trillar in en miljon eller två på Lotto lär Amanda stanna i familjens ägo. Om fru Fortuna däremot skulle slå till så är drömbåten en Nauticat, som enligt Putte måste anses vara båtarnas båt.

Interiör Skick och utförande varierar stort

Utseendet spelar ingen roll, det är insidan som räknas, lyder talesättet. För timmermannen och träbåtsfantasten Christer ”Putte” Andersson (som tidigare ägt en Orustsnipa och en åländsk högsjösnipa - båda i trä) var det första mötet med Amanda som ett riktigt Kinderägg - tre önskningar i en, eller i alla fall två.

Klivet från skarndäck och ned i sittbrunnen på Andersson & Berggrens Caravelle 33 är inte särskilt långt i bokstavlig mening. Bildligt är det desto längre. Utvändigt känns hon som en ordinär 1970-talsplastbåt, medan det invändiga snickeriarbetet är en riktig flört med tidigare decenniers träbåtar.

Bild 335686


Nåtad durk, med ett mönster som går igen i sittbrunnsbordet, och gedigna snickerier som går igen i hela inredningen ger en hundraprocentig träbåtskänsla.

- Feelingen från en träbåt finns ju helt klart här. Och det är skönt.

- För mig är ju en träbåt egentligen, och framför allt när man kommer ner i en träbåt och känner lukten, det rätta, säger Putte och drar ett djupt andetag genom näsan.

- Åh, man blir ju så & fortsätter han, i ett fruktlöst försök att sätta ord på sitt lyckorus.

För en träbåtsnovis skiner inredningen. Men Putte ber närmast om ursäkt. Vart tredje år burkar han lacka inredningen två varv. I hans tidigare träbåtar var det regel att stryka inredningen med två lager linolja varje år. Och det börjar bli dags för ett par strykningar lack på Amandas insida.

Om inredningen i stort fick Puttes träbåtshjärta att slå ett par extra slag så fick han kalla kårar av pentryt. Men inte för att han inte gillar hushållsarbete, även om han är portad:

- Jag gör en del jobb på bensinstationer och har lärt mig att hata allt vad gas heter. Så det var in med en Origospis (sprit) så fort som möjligt och ut med gasolköket. Det blev en ny bänkskiva också, för det var två lågor och en vask inunder som satt där innan.

Kylskåpet har också bytt plats, och återfinns numera i anslutning till övriga pentryt på babords sida av sittbrunnen - på bekostnad av en garderob.

I valet mellan att ha pentryt nere i båten eller, som fallet är med Amanda, i sittbrunnen - båda varianterna är vanliga i Caravelle - anser Putte att sittbrunnsalternativet är att föredra. Dels för att det är skönt att slippa laga mat i anslutning till sovplatsen, dels för att det är både luftigare och enklare att vädra.

- Toaletten, framför förarplatsen, är i stort sett det enda som är orört. Akterruffen är mer eller mindre ett förråd. Man kan visserligen sova två personer på rätt schysta sängar med bäddmadrasser där, men vi använder den mest till att stuva grejer när vi är ute ensamma, säger Putte.

Med Wallas-värmarens hjälp går det även att förvandla akterruffen till torkrum när väderleken så kräver. Under en av tofterna i akterruffen planerar Putte att placera en platsbyggd (i rostfritt) sugbar septitank som kommer att rymma cirka 150 liter.

Bild 335687


Om familjens Caravelle vore ett hus skulle en beskrivning av interiören lyda som följer: Salongen, kantad av fönster på tre sidor och med ett ljusinsläpp i taket (40 x 40 centimeter), har en öppen planlösning med 3-4 sovplatser. Längst föröver på en liten balustrad ryms två personer på tvärs.

- Det är en madrass som är 105 centimeter bred. Eva och något av barnbarnen, när de är med, brukar sova där.

Bild 335688


Ett utdragbart bord, i kombination med två midskepps monterade soffor/kojer rymmer matplats för fyra till sex personer. Och när de brukas som sovplatser har Putte monterat ett par smarta glidskenor som ökar på sängplatsernas bredd med ett par decimeter till cirka 90 centimeter. Toaletten är inrymd direkt om styrbord nedanför trappan.

Även om båten i sitt nuvarande utförande passar deras behov som hand i handske saknas det inte idéer. Även om Amandas originalmotor - Bukh 36 - inte visar några ålderstecken funderar Putte på ett byte. När det sker blir det i så fall även startskottet för en mer omfattande ombyggnad.

Bild 335689


- Då ska jag bygga in sittbrunnen och göra ett poopdäck över aktern, har jag fått för mig, och det är Eva lite med på också. För vi tänker oss att det ska bli en båt som kan ligga i året runt när vi blir pensionärer. Då är man inte lika styrd av säsong.

Förarplatsen finns också planer för. Eftersom Putte alltid står upp när han kör vill han ta bort det befintliga förarsätet och bara ha behålla steget att stå på. Med förarsätet borta blir det bättre rymd i sittbrunnen, som han tänker utnyttja till att bygga ett utdragbart bord med en sockel från en gammal frisör- eller tandläkarstol.

Exteriör Korsbefruktning av snipa och Petterssonbåt

Med en insida som fick timmermannen på fall är det ännu lättare att förstå passionen för Caravelle 33 när Putte beskriver båtens yttre kvaliteter.

- Alltså, för det första är det ju en riktig båtform. För mig är alla båtar som är raka i arslet inte riktigt båt, de plöjer bara sjö. Sedan tycker jag att de här 8-8,5 knopen, det är precis så som det ska gå.

I drygt tio års tid gick han och sneglade på en Caravelle som låg förtöjd tvärs över viken vid Solna Båtklubb. Det var helt enkelt båten med stort B. Lagom stor och, ja, fulländad helt enkelt.

Bild 335690


- Det är en & schyst båt alltså, säger Putte, med ett leende som för tankarna till en katt som precis svalt en kanariefågel.

För att underlätta handhavandet av den långsmala och smäckra Caravellen är båten utrustad med både bogpropeller och elektriskt ankarspel.

- Jag har alltid skrattat åt folk i alla tider som haft bogpropeller. Men det är överlägset. Man fickparkerar ju nästan som med en bil vid kajen.

Linjerna i skrovet för tankarna till en snipa. Men till skillnad från snipans konkava skrov är Caravellen snarare konvex.

Bild 335691


Båten är drygt 3 meter bred över däck men bara 1,90 meter i vattenlinjen. Trots ett par hundra kilo barlast är hon känslig för hur vikten fördelas ombord.

- Under gång märker jag direkt om Eva kliver ner från dynan där bak till exempel. Då måste man vara beredd och parera med ratten. Å andra sidan uppför sig båten något så jäkla fruktansvärt bra i vilken sjö jag än går i. Vi gick med kuling över Singöfjärden i somras när vi gick till Östhammar. Då var det lite jobbigt. När man har riktig vågsjö rakt bakifrån, då kan hon kränga och fara ganska bra. Men annars - sidsjö eller sjö emot, då går hon bara rakt igenom. Hon är fruktansvärt go’ att köra.

Putte och Evas båt är lastad med 200 kilo barlast. Sedan de placerade en ny vattentank på 150 kilo i anslutning till ankarboxen i fören fick de kompensera med ytterligare 50 kilo i en av aktertofterna för bibehållen balans.

- Hon går stadigare sedan jag fick in vattentanken, och därför funderar jag på att fylla kölen med lite mer tyngd också. När det brallar på riktigt från sidan, då är hon lite känslig, kapellet tar vind och hon lägger sig lite på sidan. Jag har haft i bakhuvudet att fördjupa kölen med lite tyngd. Jag inbillar mig att jag kan lägga på ytterligare 200-250 kilo på fem meter och få henne ännu stadigare.

Bild 335692


Den originalmonterade motorn är en Bukh 36 som driver på rak axel. Fartresurserna är moderata 7,5-8,5 knop. Innan bärplanet kom på plats satte hon sig gärna lite vid gaspådrag. Men det är alltså inget problem längre. Snarare skulle Putte gärna se ett par hästkrafter, och ett par knop, till.

- Jag tänker mig en fyrcylindrig Solé-diesel på 65 hästar. Jag satte i en trecylind-rig Solédiesel med 26 hästkrafter i min förra båt och den motorn var klockren. Men större än 65 hästar ska det nog inte vara, säger Putte.

Å andra sidan är driftekonomin med Bukhen svårslagen. 0,6-0,7 liter per distans ger en bränslekostnad på cirka 90 kronor per timme.

Sikten från förarplats är helt okej, tycker Putte, även om han föredrar att stå vid ratten med huvudet uppstucket genom tackluckan när kan rattar Amanda.

- Doghouse är lite lågt. Jag är 185 centimeter och jag kan tänka mig att det fattas ungefär en decimeter för att jag ska kunna stå under tak.

Att ta sig i och ur båten är en förhållandevis okomplicerad historia. En stege i fören underlättar äntrandet och väl ombord kräver varken fördäck eller skarndäck några balansnummer, delvis tack vare att båten är utrustad med mantåg. Det finns föredömligt få saker som sticker upp och utgör ett hot mot bara fötter.

Av: Thomas Hyrén

Faktaruta


Caravelle 33 Längd: 10,30 meter Bredd: 3,10 meter Djup: 0,8-0,9 meter Deplacement: 3,5-4,5 ton Vatten: 225 liter Bränsle: 200 liter Motor: Bukh 36 Marschfart: 8 knop Kojplatser: 6 Konstruktör: Endel Aksberg Tillverkare: Endel Aksberg/självbyggen Tillverkad: 1973-1978 version 1, 1979-1995 version 2 Antal tillverkade: Cirka 200 Nypris 1978 halvfabrikat, plastfärdig: 29 500 kronor Pris begagnad cirka: 190 000-310 000 kronor Mer info: www.caravelle33.com