Plötsligt händer det

99,9 procent av alla båtfärder som sker i svenska farvatten är helt odramatiska. Det är blå blå vindar och vatten, blå blå himlar och hav för hela slanten. Men någon enstaka gång bekräftas lagen om saker och tings jävlighet och olyckan är ett faktum. Om du och din båt råkar i sjönöd har du som befälhavare det yttersta ansvaret. Bland annat är du skyldig att göra allt som står i din makt för att rädda eventuella passagerare.

Även om du befinner dig i närheten av en annan båt som råkar i sjönöd är du skyldig att hjälpa till – så länge som du inte äventyrar din egen båt och din besättnings säkerhet. Om situationen går över styr och ingen båt i din närhet skyndar till undsättning, då återstår bara att skaffa hjälp. Antingen ringer du 112 SOS Alarm och begär sjöräddning eller så anropar du Sweden Rescue direkt på vhf-radions kanal 16. För många båtägare är sjöräddning synonymt med Sjöräddningssällskapet. Och det är inte så konstigt. Med cirka 70 räddningsstationer och 1 700 frivilliga sjöräddare runt om i landet spelar organisationen en viktig roll för säkerheten till sjöss. Men sällskapets medlemmar är ingalunda ensamma om att ligga i ständig beredskap att rycka ut till undsättning om olyckan är framme.

MRCC är spindeln i nätet

Enligt en internationell överenskommelse ska alla länder med kust ha en fungerande nationell sjöräddningsverksamhet. I Sverige är det Sjöfartsverkets ansvar att administrera och sköta den uppgiften. På Käringberget i Göteborg samsas den nationella sjöräddningscentralen, i internationella sammanhang benämnd Maritime Rescue Coordination Centre, MRCC, med Flygräddningscentralen, ARCC, Kustbevakningens regionledning och Försvarsmaktens sjöinformationscentral. Det är hit som alla SOS-samtal och nödanrop via vhf dirigeras. Stationen är bemannad dygnet runt året runt. Det är en grannlaga uppgift att ansvara för sjöräddningen längs vårt avlånga lands kust – totalt cirka 2 700 kilometer – plus de stora insjöarna Vänern, Vättern och Mälaren. För att klara den uppgiften samverkar Sjöfartsverket med flera statliga organ – Kustbevakningen, polisen, lotsarna och Försvarsmakten – och kommunala organ – räddningstjänster – samt enskilda organisationer som Sjöräddningssällskapet och Norrlandsflyg.

Varje år hanterar Sjöräddningscent-ralens operatörer mellan 5 000 och 6 000 larm. En övervägande del av dessa samtal är från privatpersoner som är oroliga för anhöriga som befinner sig till sjöss och inte har hörts av eller anlöpt hemmahamnen i utlovad tid. Oftast är det andra orsaker än allvarliga olyckor och tillbud som är orsaken. Men i snitt vart femte samtal resulterar i en skarp sjöräddningsinsats. I drygt 80 procent av fallen är det fritidsbåtar inblandade.

Av: Text Thomas Hyrén