Sjöräddningen - Så funkar det

Sjöräddningen - Så funkar det

För att ta reda på lite mer om hur sjöräddningsverksamheten i Sverige är organiserad vände sig PB till Sjöräddningscentralen, MRCC, i Göteborg. Det är hos personalen på MRCC som alla larm från nödställda, vittnen och anhöriga hamnar. Räddningsledaren Jonas Sundin förklarar hur det funkar.

Vem svarar - operatör eller räddningsledare?

Larm inkommer på flera olika sätt. Det vanligaste är att nödställda larmar via mobiltelefon (ringer 112). De blir då kopplade via SOS till Sjöräddningscentralen. Larm kommer även direkt till Sjöräddningscentralen via vhf-radio. Normalt jobbar vi på Sjöräddningscentralen så att en räddningsledare svarar på larmen som inkommer via telefon och biträdande räddningsledare svarar på radioanrop. Under sommartid, då vi är flera som jobbar samtidigt, hjälper extrapersonalen till med att svara på inkommande larm på telefon.

När ett samtal/larm inkommer till MRCC, vad sker då?

Oavsett vem i centralen som svarar på larmet och genomför en larmintervju så är det räddningsledarens ansvar att bedöma situationen. Det vill säga om det är fara för liv (sjöräddning) eller inte. Om ett ärende är bedömt som sjöräddning så påbörjas larmfasen. Det innebär att den person som inte sitter i intervjun börjar resursinventera och larma ut resurser till olyckspositionen. Antalet resurser och direktiv till resurserna varierar beroende på olyckans art och antal personer i nöd. Om det bedöms att det inte är någon uppenbar fara för liv är inte situationen att betrakta som sjöräddning enligt svensk lag. I stället bedöms situationen som en bogsering, där haveristen själv får betala för bogseringen. Många fritidsbåtägare är med i Sjöräddningssällskapet eller Sjöassistans, vilka båda hjälper sina medlemmar med gratis bogsering vid till exempel maskinhaveri då det inte bedöms vara fara för liv.

Vilka kontrollfrågor ställs för att avgöra om det är skarpt läge?

Det som i Sverige styr vad som är sjöräddning är ”Lagen om skydd mot olyckor”. I lagtexten står följande:

”Staten eller en kommun skall ansvara för en räddningsinsats endast om detta är motiverat med hänsyn till behovet av ett snabbt ingripande, det hotade intressets vikt, kostnaderna för insatsen och omständigheterna i övrigt.” (1 kap 2 §) ”Inom Sveriges sjöterritorium och inom Sveriges ekonomiska zon skall den myndighet som regeringen bestämmer ansvara för efterforskning och räddning av människor som är eller kan befaras vara i sjönöd och för sjuktransporter från fartyg. Vad som nu sagts gäller inte vattendrag, kanaler, hamnar och andra insjöar än Vänern, Vättern och Mälaren.” (4 kap 3 §)

Vad som avgör om det är sjöräddning är om personer är eller befaras vara i sjönöd (i fara för liv). Räddningsledaren måste genom intervjun skapa sig en bild av om det finns behov av ett snabbt ingripande för att undvika skador på människor. Som det står i 4 kapitlet är det dock inte nödvändigt att det ska ha skett en olycka, det räcker med att det ”befaras” att personer är i sjönöd för att situationen ska anses som sjöräddning.

Bild 335682


Detta är aktuellt till exempel då det inkommer larm om personer som inte kommit fram till en avtalad plats och inte hört av sig till anhöriga. Därmed inte sagt att alla sådana larm anses som sjöräddning, det är upp till räddningsledaren att göra en bedömning med hänsyn till väder, typ av båt, rutt, tid på dygnet, tid på året, sjövana hos personerna ombord etcetera om det föreligger någon fara för liv.

Om ett larm bedöms som skarpt, vad sker då, vad kickar igång?

När larmintervju är gjord och situationen bedöms som sjöräddning så ska räddningsledaren göra en klassning av situationen. Enligt internationell modell används tre stadier: Ovisshet, Beredskap och Nöd. Nödläget är det allvarligaste och då bedöms det att det är omedelbar fara för liv. Ovisshet används till exempel i situationer då anhöriga saknar någon och räddningsinsatsen måste börja med att försöka utröna om någon olycka faktiskt skett, eller om det bara handlar om ett dåligt mobilbatteri eller ingen täckning. Räddningsledaren ska sedan fatta ett så kallat ”beslut i stort” (BIS), vilket ska beskriva huvuddragen i vad som ska göras i räddningsinsatsen. Till exempel vilka enheter som ska larmas och vad de ska söka efter. Utlarmning av räddningsenheter görs av biträdande räddningsledare. Om det är en mycket allvarlig situation och ont om tid, påbörjar biträdande räddningsledare utlarmningen under tiden som räddningsledaren slutför larmintervjun. Utlarmning sker alltid på vhf kanal 16, detta för att alla fartyg som befinner sig till sjöss och har en vhf-radio ombord är skyldiga att passa denna kanal. (Enligt sjölagen är alla fartyg skyldiga att hjälpa nödställda.) Sjöfartsverket har ett avtal med Sjöräddningssällskapet, SSRS, vilket reglerar hur deras personal, som är utrustad med personsökare, får användas vid sjöräddning. I samband med anropet på vhf kanal 16 ”öppnar” Sjöräddningscentralen även dessa personsökare. Det betyder att de av SSRS personal som befinner sig på land, på sina ordinarie jobb eller hemma, också får larmet. Ett allmänt anrop från Sweden Rescue på vhf kanal 16 föregås alltså av en pipton, vilket är signalen till SSRS personsökare. Alternativt Mayday relay eller Pan pan, där detta förgås av ett DSC (Digital Selcall). DSC skickas för att dels ge handelsfartygen i området en position, dels påkalla deras uppmärksamhet.

När utses en OSC och varför?

OSC (On-Scene Coordinator) utses när Sjöräddningscentralen har engagerat flera ytenheter i ett fall och det behövs att någon leder enheterna på plats. Då flera enheter är engagerade i ett sjöräddningsfall, exempelvis sök av person, så kan det vara svårt att ha operativ uppsikt över alla enheter från Sjöräddningscentralen. Tanken med att utse OSC är att förbättra räddningsinsatsen och att enheterna på plats ska användas så effektivt som möjligt. OSC är räddningsledarens ”förlängda arm”, och ger sjöräddningsenheterna på platsen direktiv och uppgifter efter samråd med räddningsledaren. Ansvaret för räddningsinsatsen ligger alltid kvar hos räddningsledaren.

Faktaruta


Sjöräddning Tekniska hjälpmedel, t.ex.:


Avancerat kartstöd i form av digitala sjökort och landkartor med AIS-information och ortssökregister.

Fartygsregister innehållande fartygsdata, kontaktvägar till fartyget och kontakt med personer iland. I Fartygsregistret finns alla svenska handelsfartyg + svenska fritidsbåtar med radioutrustning (vhf/Epirb).

Resursregister över alla tillgängliga sjöräddningsresurser i Sjöräddnings- centralens ansvarsområde.

Kustradionät, vhf- och MF (gränsvåg)- sändare/mottagare runt hela svenska kusten (även DSC).

Telefonsystem dimensionerat för att klara höga belastningar.

Rakel, kommunikationssystem för samverkan med andra svenska myndigheter som räddningstjänst och polis.

Satellitkommunikation via Inmarsat B och C.

Ström- och driftberäkningsprogram.


På Sjöräddningscentralen arbetar idag 19 räddningsledare. Till det kommer chef, driftledare och IT-samordnare. I dagsläget har centralen även tre räddningsledare under utbildning.

För att få anställning som räddningsledare är kravet sjökaptensexamen eller liknande kompetens. Sedan genomgår man en internutbildning på cirka 18 månader för att bli räddningsledare.

Checklista vid kontakt med MRCC Frågor som räddningsledaren kommer att ställa vid intervju är:


Vad har hänt?

Kontaktvägar, telefonnummer? Finns vhf ombord?

Position, gps, geografiska referenspunkter, var är ni?

Hur många är ni ombord?

Har ni flytvästar?

Hur ser er båt ut? Motor- eller segelbåt? Färg på skrov, kapell? Segelnummer?

Har ni ankare ombord? Kan ni ankra?

Vad har ni för väder?


Beroende på vad det är för olycka som skett och om det finns tid för längre intervju kan flera andra frågor komma som t.ex. klädsel/färg på person som fallit över bord, dyktid och dykdjup vid dykolycka, statusen på isen vid isolyckor.

Checklista vid larm Vilka frågor bör en orolig anhörig kunna svara på vid kontakt med MRCC?


Antal personer ombord? Telefonnummer till dem ombord? Finns vhf ombord?

Namn på båten? Anropssignal?

Beskrivning av båten: Typ? Storlek? Färg?

Rutt: Var gick de från? Vart skulle de? När skulle de vara framme? När hade ni sista kontakten? Vad var deras position då?

Sjövana hos personerna ombord?

Livräddningsutrustning ombord? Flytvästar? Livflotte?


Tips från Sjöräddningen


Lyssna på väderrapporterna. Meddela färdplan till anhöriga vid längre sjöturer, särskilt över öppet hav.

Meddela dem som kan bli oroliga, eller underrätta Sjöräddningscentralen om du blir väsentligt försenad eller om du ändrar dina färdplaner.

Lyssna på rundradio då och då - särskilt P3 och de regionala programmen, eftersom du kan vara efterlyst. Sjöräddningen försöker dock att undvika personbeskrivningar. I stället efterlyser man båten.

Se till att de hemmavarande kan ge en bra beskrivning av din båt.

Båt, jolle, livräddningsmaterial och annan lös utrustning bör vara märkt med båtens namn och hemort och/eller ditt namn och din adress. Meddela Sjöräddningscentralen om du förlorar något av detta. Det kan förhindra spaningar när larm kommer om upphittat material.

Ring Sjöräddningscentralen omedelbart om du får kännedom om en olycka. Tala om egna åtgärder och möjligheter, samt försök att stanna på platsen som kontaktman tills hjälp anländer.

Ring Sjöräddningscentralen och rådgör med dem om du saknar någon på sjön och är orolig. Ett larm till Sjöräddningscentralen medför inte automatiskt att efterspaningar sätts igång. Det sker först efter samråd med anmälaren.

Använd alltid 112 som larmnummer. Ring inte till enskilda sjöräddningsorgan, eftersom detta kan förorsaka dubbelarbete.

Sänd endast upp röda raketer i fall av nöd. Om du sänt upp nödraketer och fått hjälp av någon annan än sjöräddningen, meddela då Sjöräddningscentralen så snabbt du kan.

Tala om för medpassagerarna vart färden går och visa dem var säkerhetsutrustningen är placerad och hur den används. Detta gäller särskilt brandsläckare, vhf-radio, räddningsvästar, frälsarkrans, kastlina samt eventuell livflotte.