Om båten: Ett litet stålskepp

En Tunakryssare är något så ovanligt som en klinkbyggd stålbåt. Som förlaga och mall användes en träbåt. Linjerna och skrovformen är träbåtens, och när skrovet är målat är det inte lätt att avgöra om båten är av stål eller plast. Andra stålbåtar från samma tidsepok byggdes av plåtsjok som svetsades ihop, vilket ger ett betydligt kantigare intryck.

Byggd av byggare

I slutet av 1960-talet var det lågkonjuktur i byggsvängen. Byggföretaget BPA, som hade en mekanisk verkstad i Eskilstuna, gav sig då in i båtbranschen och satsade på att serietillverka en stålbåt. Sjöfartsverket var en av beställarna.

Tunakryssaren byggdes med en ovanlig byggteknik, vilket gör att den skiljer sig från många andra stålbåtar. Normalt byggs stålbåtar med plåtsjok på spant. BPA använde istället den teknik som används till klinkbyggda träbåtar. Remsor av plåt i formen av plankor lades olika mycket omlott och byggde upp ett skrov som fick träbåtens följsamma skrovlinjer. Plåtremsorna är helsvetsade på utsidan och punktade på insidan. Plåten är fyra millimeter tjock. Skrovsidorna försågs sedan med ett sprutat skum direkt på metallen för isolering och kondensskydd.

BPA byggde under en tioårsperiod 74 båtar. På 1970-talet tog Saltängens Mekaniska i Norrköping över tillverkningen. De byggde ytterligare 34 båtar. Både BPA och Saltängens Mekaniska sålde båtarna i halvfabrikat, skrovfärdiga med eller utan motor, men tomma invändigt.

Säkerheten främst

Säkerhet var ett ledord när båten konstruerades. Den skulle vara sjösäker, stötsäker och brandsäker. Ett 40 centimeter brett skarndäck bidrar till säkerheten på däck. Skrovet är skeppslikt med hög stäv, trossöppningar och en snipformad akter. Det är ett miniatyrskepp som rör sig med tyngd och värdighet genom vattnet.

Det finns i stort sett lika många varianter av Tunakryssare som det finns exemplar av båten. Från början var den förberedd för tre olika typer av överbyggnad: familjebåt, högsjöbåt och bruksbåt, men andra lösningar förekom också. Idag finns därför några Tunakryssare med akterruff och liten sittbrunn. Andra har stor sittbrunn men inte akterruff. Några har en extra köl påsvetsad. Vissa är riggade med en eller två master, andra origgade. Det finns ketchriggade, gaffelriggade och någon som har fällbar mast.

Personlig inredning

Även invändigt finns en mängd olika varianter eftersom båtägarna själva byggde inredningen. Hela spannet från mahogny till enklare träslag förekommer och planlösningen varierar.

Det som närmast kan kallas standardlösning är att ha pentryt placerat i styrhytten, toaletten till höger vid nedgången och en dinett till vänster i salongen. Men variationerna är som sagt många. Pentryt kan sitta i en vrå med skott på båda sidor eller som ett vinkelpentry mitt emot toaletten. Det finns också några som har en lång köksbänk längs ena skrovsidan.

Motorn kan vara av alla möjliga fabrikat. I Storsjöflottiljen finns några Volvomotorer, ett par Iveco och en Fordmotor. Vissa har bytt motor. Den är ganska enkel att lyfta ur. Lars på Afrodite passade på att göra en motorbädd med spiralfjädrar istället för gummikuddar när han bytte motor. Det är vanligt i större båtar och isolerar bort mycket av vibrationerna.

Varmvattenberedare och dusch

Jämtland kan ha kyliga somrar, så här har värmesystemet i båten stor betydelse för boendekomforten. Några har vattenburet system, andra luftburet. Olle på Ruskprick har varmvattenberedare i båten som förser elementen med varmvatten under gång. Tunalisa har två separata värmesystem; det ena värms av motorn, det andra av en gasolpanna.

Tunakryssarna i Storsjön visar upp stora variationer invändigt och många har hittat på kluriga lösningar. Lars och Helen i Tunalisa har satsat på dusch inne i båten med avrinning till en gråvattentank. Lennart och Inez har försett sin Matilda med en skylight i förpiken, vilket ger stor skillnad i ljusinsläpp och rymd. För den som vill hitta egna lösningar är Tunakryssaren en tacksam båt att jobba med.

Timmervagnar för vinterförvaring

Som de flesta stålbåtar är Tunakryssaren tung, den väger mellan sju och tolv ton. Tyngden gör att det krävs en rejäl båtvagn. Ombyggda timmervagnar lär fungera utmärkt.

Rost kan förstås bli ett bekymmer på en Tunakryssare, som på andra stålbåtar, men båtarna i Storsjön har varit förskonade från allvarligare angrepp. Dels är skroven varvsbyggda, vilket borgar för kvalitet, dels rostar det betydligt mindre i ett inlandsfarvatten än i havet.

Bildtexter:

Skrovet är skeppslikt med hög stäv, trossöppningar och en snipformad akter.

Av: jessika Ericsson