Familjebåt med finess

Att kalla numera klassiska Nimbus 26 för något annat än en succé vore nästan direkt felaktigt. Men även en framgångssaga måste ju ha ett slut, eller i bästa fall en fortsättning. Och den fortsättningen hette i 26:ans fall Nimbus 2600, som sedan blev – just det, Nimbus 27 Familia.

Ursprungsmodellen tillverkades 1969-1981 och 1 070 exemplar hann lämna varvet innan nästa modell tog vid.

Nimbus 26 kan väl inte berömma sig av att vara särskilt modern idag, vilket man också kan se på prisbilden. Den ligger klart under sina betydligt yngre syskon 2600 och 27 Familia.

Finn Larssons 27 Familia är från 1990 och 2005 fick familjen ge 615 000 kronor för att bli Nimbusägare. Vad man fick var något som ibland kallas för Nimbus allra mest populära modell, med goda boutrymmen och ett kvalitetsbygge som har bra andrahandsvärde. Vad man inte fick var den fartpotential man hade hoppats på. Volvo Penta TAMD 31:an var i sin krafts dagar på 130 hästar och lovade då 19 knop. Det är sannerligen inget vi ser röken av sensommaren 2009.

– Det går lite långsamt. Jag hade hoppats på lite mer. Turbon är bytt men det finns inga planer på att byta ut motorn, säger Finn Larsson lite sammanbitet.

Passagerarsoffan fälls lätt bakåt och blir en del av matplatsen.

Utrustningen är den man kan vänta sig av en båt i den här storleksklassen och ålderskategorin. Toa med septitank, gasolkök, elkyl, värmare, varmt och kallt tryckvatten. Finn Larssons båt är också utrustad med bogpropeller och han har monterat en 80 watts solpanel på rufftaket.

Konceptet Nimbus

Att köpa båt handlar ofta om att identifiera sig med något, tala om vem man är genom sitt båtval. Min tro är att den faktorn är minst lika viktig som kvalitetstänkandet när man väljer båt.

Nimbus 27 Familia håller en genomgående hög kvalitet, precis som väldigt många andra båtar i samma segment från samma tidsepok. Inredningsplaneringen är likartad och förarmiljöer, rufftak och ruffluckor sitter där de sitter oavsett om båten heter Nimbus, Inter eller Nidelv.

Därför måste man som båttillverkare göra något ytterligare, ge ett mervärde till båtägandet för att kunden ska välja just ens egen produkt. Här har Nimbus varit ytterst framgångsrika. Det som är den största skillnaden båtar emellan är ofta namnet, varumärket. Att köpa en Nimbus är något speciellt, den har en särskild aura runt sig, här på hemmaplan i alla fall. Nimbus har förstått vikten av att kunden ska identifiera sig med varumärket och ser också till att slå mynt av det.

På Nimbuswebbplatsen kan man köpa en mängd tillbehör, bling-bling skulle man nästan kunna kalla det. Allt från fodral för bärbara datorn till verktygsset med Nimbuslogga.

Och fenderstrumpor. Finn Larsson har en komplett uppsättning som faktiskt, hur konstigt det än låter, förstärker känslan av att det är en jäkla bra båt. Konceptet Nimbus är ett faktum.

Interiör
Mögelhärd med mysfaktor

Stickkojen ger en femte kojplats ombord men blir ofta till ett stuvfack.

Inga överraskningar. Hört uttrycket förut? Nu får ni höra det igen, denna gång om inredningen i Nimbus 27 Familia. Men som en liten finess har ruffen föröver begåvats med en stickkoj direkt om babord när man kommer ner. Och när vi kikar ner i familjen Larssons båt har kojen, som i så många andra båtar, förvandlats till ett allmänt förvaringsfack för alla lösa prylar som inte hittat en hemvist någon annanstans ombord.

Trappsteg – och stuvfack. Smart.

Sittbrunnen känns hyfsat välutnyttjad och Nimbus har här anammat den ganska vanliga lösningen att passagerarstolen med ett enkelt handgrepp kan vändas för att bli en del av sittgruppen runt det uppfällbara matbordet.

Men av någon anledning så är passagerarstolen av den opraktiska storleken en och en halv sits.

Kylen har sett sina bästa dagar och får snart ge vika för en ny.

Pentryt är inget att orda om. Det finns utrymme för det man kan förvänta sig. Spis, vask, kyl. Men det kryllar inte av förvaringsmöjligheter i köksregionen.

Nedgången till akterruffen är på ett genomtänkt sätt förskjuten åt sidan för att i aktre delen av sittbrunnen få plats med något som i alla fall liknar en dubbelsoffa.

Nedgångens placering medför också den fördelen att man får en dubbelkoj i akterhytten, vilket känns mycket mer bekvämt och användbart än de enkelkojer man får om ingången är i mitten.

Klädseln en mögelhärd

Den mysmjuka skrovklädseln börjar bli rejält mögelangripen på sina ställen.

Den mjuka skrovklädseln inne i båten kändes säkert som en kanonbra idé när båten som ny låg ombonat varmt omhändertagen i någon utställningshall. Materialvalet ger en hög mysfaktor ombord, men så här två årtionden och alldeles för många fuktdrypande svenska utomhusnätter senare börjar mögelfläckarna bli lite väl många och synliga för att man ska kunna blunda för dem längre.

Ruffen känns ombonad men den mjuka skrovbeklädnaden är fuktens favorit.

Om mögelfläckarna är något som man trots allt inte helt kunde förutse när båten byggdes så är sakernas tillstånd ett helt annat med planeringen av förarmiljön.

Skrattretande klantig känns fint att klämma till med här. Sätter jag mig på förarplatsen och riktar blicken föröver så ser jag – rakt in i ett litet stuvfack. Lika illa är det när jag försöker se ut genom babordsrutan. En bred och fin trälist täcker utsikten. Det blir till att huka sig rejält för att få överblick över sin omgivning. Jag medger att jag är något över medellängd men inte abnormt lång. Är det någonstans man tillbringar mycket tid ombord så är det ju i förarmiljön, så man kan undra varför de inte tänkt till lite extra kring den.

Luckor i plexiglas

För bästa uppsikt är det bäst att sticka ut huvudet genom takluckan.

Utsikterna (ursäkta ordvitsen) förbättras betydligt när man sticker ut huvudet genom den stora skjutbara plexiglasluckan i rufftaket. En lucka som för övrigt läcker ymnigt i skruvhålen till luckhandtaget.

Ovanpå instrumentpanelen finns ett litet stuvfack för sjökort, också det försett med en lucka i plexiglas. Fackets placering gör att eventuella elektroniska navigationshjälpmedel får trängas på utrymmet som blir kvar mellan luckan och vindrutan.

Exteriör
Ingen fartfantom

Det halvplanade skrovet ligger tungt och stabilt i vattnet.

Nimbus 27 Familia är sannerligen ingenting man har bråttom i. 19 knops toppfart stod det i originalspecifikationen, och en oblyg gissning är att det är ytterst få av de båtar som har originalmotorn kvar som orkar upp i den farten. Det gör ont inombords när man gasar, för det är så plågsamt uppenbart hur dåligt båten är anpassad för ett liv i planande fart. Ibland kan man fråga sig varför båtar som uppenbart inte är till för att plana över huvud taget ändå ges motorresurser för att vildsint men ändå utan större framgång försöka motverka naturlagarna.

Borde inte saknas på någon båt. gör livet mycket mindre riskfyllt på skarndäck.

Nä, kamrat 27 Familia är byggd för deplacementsfart och långligg i naturhamnen. 27 fot båt är inte groteskt mycket, men fartupplevelsen ger i alla fall det osmickrande intrycket av att båten väger mycket mer än sina 2 800 kilo.

Familjen Larsson hade tidigare en Maxim men ville ha en fräschare och snabbare båt. Nog är den snabbare än deras tidigare, men man anar att Finn fortfarande inte är nöjd.

Rutorna är snyggt välvda och stora. Ändå är sikten inifrån förhållandevis dålig.

Vi trycker fjärden framför oss på en liten tur. En blåsig dag men inga vågor att tala om. Jag siktar in mig på svallet efter en yacht av det större formatet som sveper förbi ute i farleden och hör mig försiktigt för om hur jag bör hantera båten i den annalkande situationen. Jag får fria händer, lufsar rakt in i svallet och sen händer – ingenting. Båten beter sig som om den vore mycket större än den är och plöjer fint genom vågorna.

Egen patentlösning

Familjen Larsson har en egen lösning för att hissa upp jollemotorn och fästa jollen.

Larssons har gjort en egen finurlig patentlösning för att kunna ha gummibåten och dess motor ombord. En liten vridbar dävert fungerar både som säkringspunkt för båten när den står vilande på badbryggan uppfälld mot akterruffen och som lyfthjälp för den inte helt lätta 8-hästaren. Lyftarmen behöver dock förlängas något på höjden för att motorn ska bli lättare att hänga på fästet på akterpulpiten.

Uppfällbar stege

Solsängen på akterruffens tak är stor men den soltörstande får samsas med kapellet.

Ute på däck döljer sig inte heller några större överraskningar. Det vadderade soldäcket ovanpå akterruffen är så klart skönt att ha en solig dag. Men man får räkna med att dela utrymmet med det nedfällda kapellet som mest ligger där och skräpar.

I stäven hänger en uppfällbar stege, en ganska ranglig historia som Finn Larsson ändå påstår är något slags standardutrustning eller i alla fall ett tillbehör. Användbar helt klart men inte helt pålitlig, säger jag.

Besiktningsmannen Erling Kroon om Nimbus 27 Familia
”Som att köra en bil uppför på ettans växel”

Man får ta det onda med det goda sägs det, och det stämmer enligt Erling Kroon även bra in på den här båten. Du får en båt med mycket gott om plats men med alldeles för liten motor. Egentligen kanske det inte spelar så stor roll att motorn inte är större, för båten är nog ändå inte ämnad för mer.

– Båtens akilleshäl är bottenformen, som gör att det inte är någon båt för högre farter.

Som alltid med båtar som är lite sämre på att gå mjukt i sjön finns alltid risken för sprickskador i konstruktionen, och Erling tipsar om att kolla extra noga så att skotten i kojbottnar inte lossnat.

Men Erling Kroons allmänna omdöme är att det är en bekväm familjebåt av god kvalitet, och han påpekar också av egen erfarenhet att det alltid finns kunder till en Nimbus, vilket torde borga för att inte heller 27:an är någon dålig investering.

Erling avslutar också med att tipsa om Flipper 850 och Nimo 27 som ytterligare alternativ om Nimbusen inte skulle visa sig falla en i smaken.

Av: Text och foto Jens Augustinsson