Höst över Vattudalen

När den stadiga blå aluminiumkryssaren närmar sig bryggan är det svårt att förstå att det bara är några år sedan hon i stort sett kunde klassas som vrak. Det såg då mycket mörkt ut för den Harry Becker-ritade motorbåten som blivit ett så kallat avstannat renoveringsprojekt. Men som så ofta trädde slumpen in. I just det här fallet i form av en äldre herre som klev in i Lars Svenssons radiohandel i Strömsund.

– Jag hade ju haft olika mindre båtar förr, men hade börjat fundera på att skaffa något större när den här mannen kom in och började surra om båtar. Han sa: ”Du kanske ska köpa min då.”

Kanske blev snart ett faktum och rätt som det var stod den bedagade, stora och blåa motorkryssaren uppe på en lastbilstrailer på väg mot Strömsund.

När nyförvärvet väl lastats av var det två fakta som stod klara, dels var det en väsentligt mycket större båt än vad Lars var van vid och dels var det minst sagt en del jobb att göra. En grundlig, omfattande och entusiastisk renovering tog sin början.

– Jag var väldigt ihärdig, stack hem på lunchen och lackade till exempel.

Den 15 ton tunga och 47 fot långa båten var i ett hyfsat skick när det gällde skrovet, men i övrigt var det bara att kavla upp ärmarna. Hela överbyggnaden revs och byggdes om och detsamma gällde för inredningen i stort.

Aldrig tankat

Originalmotorn, en sexcylindrig Volvo Penta på 140 hästkrafter, går fortfarande bra och när det kommer till bränsleförsörjningen blir det hela riktigt kuriöst. Dieseln är spridd på totalt fem tankar för att fördela vikten, och det kan behövas. Båten byggdes ursprungligen med siktet inställt på långfärd.

– Jag har spårat den bakåt till den första ägaren, som bodde på Lidingö. Enligt änkan till mannen som beställde båten byggdes det två likadana båtar och de gick ända till England med sin.

Enligt uppgift rymmer båten fulltankad över 6 000 liter bränsle. Ett system av slangar och kranar värdigt kapten Nemo löper mellan de fyra stora tankarna, och från dessa går det att pumpa upp i en

mindre ”dagtank”. Tankarna var välfyllda när Lars Svensson köpte båten.

– Jag har haft båten i sjön i tre säsonger nu och hittills aldrig tankat. Det är en väldans tur att det är den gamla sortens diesel¿

Men där Tisella ligger numera handlar det inte om några långväga färder över stora vatten. Det här blir uppenbart redan när jag ringer Lars på morgonen före vår tur för att kolla att planen ligger fast. Normalt när jag ska ut på reportage ihop med någon båtägare är det ju en sak de har örnkoll på, och det är vädret. Men Lars erkänner villigt att han faktiskt inte har kollat väderprognosen. Han har ingen aning om vind, regn och sol och det bekommer honom inte. Stor båt, små vatten.

– Jag har varit ute i 25 sekundmeter och då var det bara en aning guppigt ¿

Att det aldrig är särskilt långt till land på Tisellas turer numera har även satt sina spår i båtens utformning och utrustning. Det händer att vi på Praktiskt Båtägande ibland får kritik för att vi lättsamt kallar pentryt i båtar för kök, men i det här fallet är det verkligen berättigat.

Köket

Köket är bestyckat med en elspis och fullstor kyl och frys. Trots en diger batteribank räcker strömmen ombord bara drygt ett dygn om man kör utrustningen för fullt. Men det är ju som sagt aldrig långt till landström.

Ströms Vattudal är ett system av sjöar och vattendrag som sträcker sig nästan ända från Gäddede vid den norska gränsen till Faxälven söder om Strömsund. Det bredaste och mest seglingsbara partiet är just norr om Strömsund, där Vattudalen tänjer ut sig till ett avstånd mellan stränderna på hela 7 kilometer.

Det är det här området som jag och min familj får se från sin mest färgsprakande sida den här höstdagen. Den gamla Pentan dunkar oss i maklig men kraftfull takt upp till stränderna kring Öhn och huset som numera står där bygdens son Yngve Gamlin en gång hade sin sportstuga. Humoristen och språkvirtuosen Gamlin tog en gång med sig kollegan Beppe Wolgers hit upp, varpå denne folkkäre författare och artist ska ha yttrat: ”Hit har jag längtat hela livet, utan att veta om det ¿”

Beppe blev kvar och bosatte sig på Öhn, där hans dotter numera driver ett museum över faderns liv och gärning. Beppe Wolgers har även satt djupa spår i bygden genom filmen ”Dunderklumpen”, som skrevs och spelades in i trakterna kring Strömsund. Än idag står jätten Jorm från filmen att beskåda i form av en rejält tilltagen betongstaty vid hembygdsgården i Strömsund. Bara några meter från jätten Jorm hittar vi en av Strömsunds båtklubbar. Även så här sent på hösten ligger en hel del båtar kvar i sjön, och båtintresset är på uppgång, berättar vår skeppare.

– De senaste tio åren har det märkts en tydlig utveckling. Folk har gått allt mer från ekor till riktiga bobåtar. Många upptäcker att det här är mycket bättre än att ha en stuga.

Och den här sena höstdagen är det lätt att förstå den tanken. Inifrån Tisellas salong har vi god utskikt 360 grader runtom och sitter gott i värmen. Efter en lyckad men dramatisk man över bord-övning för att bärga vår fyraårige sons pinne har nu hans lillasyster kvartat in. Solen bryter igenom molnen och en regnbåge slår ett valv över Vattudalen när vi vänder tillbaka mot hemmahamnen.

Av: Text och foto Philip Pereira dos Reis