Färdmål: Följ med till Sveriges vackraste naturområde

För den som kommer med båt söderifrån och har siktet inställt på Ulvön, Trysunda eller någon annan av de mer kända Höga kusten-öarna är det lätt hänt att passera Gaviksfjärden utan att ens lägga märke till den. Än lättare är det att missa Häggvik, byn som ligger allra längst in i fjärden. Att vika av från rutten längs havsbandet för att tråckla sig in till Häggvik innebär en lång omväg vare sig man är på väg norrut eller söderut. 

Det blåser ofta friskt och kan gå en hel del havssjö vid inloppet till fjärden. Att då ställa om kurs och göra sju-åtta distansminuter extra, bara för att någon dag senare göra samma resa åt andra hållet, kan kännas motigt. Men det är så det är att åka båt vid Höga kusten. Det är just de djupa fjärdarna som gör området unikt. Och just Gaviksfjärden och Häggvik är mer än värda sin omväg. Med sina branta bergssidor, små fiskelägen och smala kanaler är fjärden som ett koncentrat av hela Höga kusten.

Det är först med någon enstaka distansminut kvar som det smala sundet som leder in mot Häggvik syns med blotta ögat. Sundet med det passande namnet Trångsundet är bara några meter brett men djupt nog även för djupgående segelbåtar. Bara vid extremt lågvatten har det hänt att det blivit bekymmer för seglare med över två meter i djupgående. Men det gäller att passa på. Landhöjning pågår. Om 300 år kommer Kråkviksfjärden där Häggvik ligger att vara en avsnörd havsvik utan förbindelse med havet.

Strax innan kanalen passeras Ringkallen, en bergsplatå som har sin brantaste del mot Gaviksfjärden. Sydvästväggen är ett populärt klätterställe. Här hänger ofta klättrare i karbinhakar och vinkar åt förbipasserande båtar innan de ger sig i kast med någon av klätterlederna Grön kärlek, Tango för två, Sträckbänken, Molto Deppo eller Sista marängen.

Väl inne i den inre av vikarna är det smått overkligt att naturen själv har lyckats skapa en plats som är så perfekt som båthamn. Bergssidorna stupar brant mot vattnet och under ytan fortsätter det att stupa minst lika brant ner till vikens botten en sådär 15–16 meter ner. Samtidigt är viken skyddad för alla väder och vindar. Att omgivningarna dessutom är overkligt vackra gör inte saken sämre. Det är inte konstigt att hamnen kan bli fullbelagd i juli månad.

Själva gästhamnen ligger längst in i viken mellan Wedins numer nedlagda surströmmingssalteri och det fortfarande aktiva skomakeriet. Innanför gästhamnen smalnar viken av än mer och vassen breder ut sig. Med en jolle går det att åka under bron som förbinder fastlandet med ön Holmen. En smal kanal som är muddrad till någon meters djup slingrar sig mellan vassruggarna och kommer fram vid sjöbodarna i Kråknäsfjärden.

Läs mer: Världskänd kuststräcka utsedd till Sveriges vackraste natur

Gästhamnen drivs helt ideellt av hamnföreningen i byn och de gör det bra. Självhushåll, duschar och toaletter är alltid fräscha och fungerar, trots att det periodvis är högt tryck i hamnen. Nytt sedan ett par år tillbaka är en bastu och en toatömningsanläggning vid en separat brygga. 

Lånecyklarna som ingår i gästhamnsavgiften är populära bland båtgäster som behöver ta sig in till Nordingrå för att bunkra. Det gäller att vara tidigt ute om man vill komma åt någon av de attraktivaste cyklarna, de klassiska tantcyklarna med cykelkorg. Vägen mellan gästhamnen och samhället följer Vågsfjärden med Nordingrå kyrka med kyrkstallar att vila ögonen på. Det är tre trevliga kilometrar att cykla, men ta det försiktigt. Vägren saknas och många bilister har väldigt bråttom på semestern.

Lånecyklarna är bara till för att ta sig till och från Nordingrå, men för den som har en egen tvåhjuling med sig finns flera fina cykelturer i området. Rundan Sörle–Fällsvik–Kåsta rekommenderas. Eller turen Bönhamn–Bars-ta och tillbaka.

Även den som tar sig fram gående eller joggande kan se fram emot ett par trevliga turer i närområdet runt Häggvik. Världsarvsleden över berget Ringkallen, ner mot vackra Sörleviken och tillbaka via Kåsta är en lång och vacker runda med fina stigningar. På närmare håll ligger friluftsmuseet Mannaminne och Häggviks eget husberg, Gåsnäsberget. Toppen, som kallas Stortorget, sträcker sig endast 150 meter över havet och är därmed inte mycket mer än en liten kulle för att vara Höga kusten. Men utsikten är trots det fantastisk. Här syns gästhamnen, inloppet längs kanalen, sjöbodarna. Allt inramat av de branta bergssidorna.

Vid foten av Gåsnäsberget ligger Mannaminne –  en samling byggnader, spårvagnar, stridsflygplan, prylar, konstverk och skulpturer från olika tidsepoker och världsdelar, som ligger utspridda på bergssluttningen. Det är svårt att ge någon tydlig beskrivning av vad Mannaminne är. Idén med det hela är att bygga en plats där idéer, kultur och fantasi får fritt spelrum. Bakom allt står konstnären Anders Åberg, som sedan 1980-talet har byggt upp området helt på eget initiativ.

– Det är besökarnas frågor och nyfikenhet som resulterar i nya projekt. Jag delar vardagsrummet med er och det är verkligen inte fråga om någon upplevelseindustri, har han själv sagt om sitt livsverk.

Mest fascinerande är att en privatperson lyckats bygga upp en samling av så många, så stora och så udda saker och gjort det snyggt. Det är inget skräpupplag utan känns som ett slags mini-Skansen utan djur och med mer oväntat innehåll. Fjärde och femte besöket är det visserligen inte lika spännande, men det är ändå trevligt att strosa omkring och äta en bit mat i restaurangen.

Det är glest mellan sjönära matställen på Höga kusten, så ett tips är att passa på när tillfälle bjuds. Mannaminnes restaurang faller inom kategorin enklare matserveringar men har trevlig miljö med Anders Åbergs konst längs väggar och tak.

Vi provar restaurangens lunchbuffé. För 110 kronor ska vi få kycklinglår och pestolax med kokt potatis. Till det en salladsbuffé med tomat, gurka, majs, bladsallad och en coleslaw. Tyvärr har både laxen och kycklingen precis tagit slut. Nya plåtar är på gång, får vi veta från köket, men det blir en lång väntan med kurrande magar. Kanske hade det varit bättre att göra som statsministern, som står före oss i kön, beställa en mazarin och en kopp kaffe att äta ute på verandan.

När maten väl dyker upp är den för vår del kryddad med en stor portion hunger. Ändå tycker vi att det som serveras är okej men inte mer. Standarden är på nivå med en enkel lunchrestaurang. Eller som i skolbespisningen, säger barnen. Det omdömet är kanske väl hårt, även om det är bra hemlagad mat som serveras på deras skola. Laxen med pesto är lite torr men smaken är bra. De helstekta strömmingsflundrorna med potatisstomp som passerar förbi på väg till en annan matgäst ser däremot ut att vara menyns vinstlott.

Både stilen i restaurangen och standarden på maten har varierat en hel del mellan olika säsonger. De senaste somrarna har det tyvärr gått åt det enklare hållet. Räkna inte med att Mannaminne kommer att servera middagen som blir båtsemesterns höjdpunkt. Salladsbuffén andas skolbespisning, kaffet är faktiskt beskt och serveras i tråkiga porslinsmuggar och chokladkladdkakan toppas med syntetisk sprutgrädde. Men småkakorna är hembakade och utsikten enorm. Det finns hopp. En kreativ krögare skulle kunna göra underverk.

Häggvik ligger i den sydligaste delen av Höga kusten-området. För den som kommer söderifrån finns mycket kvar att upptäcka efter ett par dagar i Häggvik. Norr om Gaviksfjärden väntar ett vildmarksområde till sjöss. Det är karga öar som stupar brant ner mot havet, fallvindar som förstärks i de djupa fjärdarna och allt som oftast besvärlig havssjö runt landtungorna som sträcker sig ut mot havet och måste rundas. 

Men det finns också lugna vikar, gamla charmiga fiskelägen och farligt vackra naturscener. Det är en skönt oexploaterad kuststräcka där öarna är klädda i urskog och klippblock, inte sommarstugor.

För den som bara hinner stanna till på ett enda ställe längs Höga kusten-området är det i Häggvik båten ska knytas fast. Platsen är en pärla och ett koncentrat av allt som är Höga kusten.

Position: N 62°54,35  O 18°17,29

Djup: 3,5 meter. Det finns ett 30-tal gästplatser, varav 21 med el. Förtöjning sker med boj.

Service: I gästhamnen finns en komplett serviceanläggning med självhushållskök, duschar och toaletter. En nybyggd bastu som är tillgänglig under vissa tider finns vid en separat brygga. I närheten ligger också latrintömningsanläggningen, som är kopplad till det kommunala avloppsnätet och fungerar problemfritt.

Självhushållsköket är komplett utrustat med spis, ugn, diskmaskin och bord med plats för ett 20-tal personer. Det finns även tv, dagstidning och några hyllor med låneböcker. Samhället Nordingrå ligger cirka tre kilometer från gästhamnen och har en välsorterad mataffär, järnhandel, bowlinghall med mera. En uppskattad service till alla båtgäster är lånecyklarna som ingår i gästhamnsavgiften och får användas för att ta sig till och från Nordingrå.

Hamnavgift: 180 kronor/dygn inkl. el, bastu och all annan service

MISSA INTE

Mannaminne: Ett museum, en park, en vildvuxen konstutställning, ett friluftsområde. Det är svårt att beskriva vad Mannaminne egentligen är. 1980 började konstnären Anders Åberg bygga upp Mannaminne med samlingar av äldre och nyare föremål. Idag har området vid Gåsnäsbergets fot vuxit i alla riktningar och innehåller bland annat äldre hus från olika delar av världen, spårvagnar, stridsflygplan, bortglömda musikinstrument, analoga telefoner, skrivmaskiner och en massa annat som inte platsar på museum men håller på att falla i glömska. Idén är att bygga en mötesplats öppen för idéer, kultur och fantasi. Allt bygger på ideellt arbete och frivilliga medel. Sommartid arrangeras musikfestivaler, teater och utställningar. Mannaminne ligger endast ett par hundra meter från gästhamnen i Häggvik.

Stortorget: Utsiktsplats på toppen av Gåsnäsberget.

Bad i Vågsfjärden: Känns vattentemperaturen i havet väl uppfriskande är Vågsfjärden ett alternativ. Vågsfjärden är en avsnörd havsvik där vattentemperaturen brukar vara flera grader högre än i havet. Några hundra meter nordväst om gästhamnen finns en liten badplats.

 Andra gästhamnar i närheten av Häggvik

Här hittar du populära naturhamnar nära Häggvik