Praktiskt Båtägande

Så mycket nytta har du av radar och AIS

Praktiskt Båtägande har tittat närmare på några bra sätt att vara säker på att både kunna se och synas när det blir nedsatt sikt.

Så mycket nytta har du av radar och AIS
I det här läget kan det vara bra att ha några extra par ögon i form av radar och AIS. Foto: iStock

 Även om tanken hos besättningen kanske inte är att ge sig ut i dålig sikt, så råkar de flesta någon gång ut för dimma eller något annat som gör att sikten sätts ner. Nedsatt sikt definieras i sjövägsreglerna som "situationer då sikten begränsas av dimma, dis, snöfall, hårt regn, sandstorm eller liknande anledning". Nu är väl inte sandstormar så vanligt förekommande på våra breddgrader, men allt det andra går ju att råka ut för. Och då gäller det som sagt att både kunna se och synas. 

"Radarreflektor" är det säkert många som tänker då, och en reflektor hänger regelmässigt i många masttoppar. Problemet med den lösningen att en båt med reflektor bara syns för de båtar som har radar, som har den på och där någon dessutom tittar på den. 

Ett test i Praktiskt Båtägande för några år sedan visade också att radarreflektorn bara gör att båten syns marginellt bättre. Förutom träbåtar som kan ge ett dåligt eko syns de flesta båtar på en modern radar helt utan reflektor. Allra bäst effekt blir det med seglen uppe och helst ska de dessutom vara lite fuktiga, optimalt för dimmiga förhållanden med andra ord.

Appar med fördröjning

Finns det då inget bra sätt att synas i nedsatt sikt förutom lanternor och att höras med ett långt signalljud varannan minut för motordrivna farkoster? Den allt vanligare lösningen stavas AIS, vilket står för Automatic Identification System. En liten mojäng monterad ombord som sänder ut det så kallade MMSI-numret (Maritime Mobile Service Identity), vilket kan liknas vid ett maritimt telefonnummer. Numret är knutet till båten och medger att den som tar emot signalen i sin egen mottagare kan se båtlängd, bredd, namn, kurs och fart. MMSI-nummer fås efter ansökan till Post- och telestyrelsen. 

Mottagaren är i allmänhet kopplad till en navigator och en båtsymbol dyker upp på skärmen. Symbolerna är dock beroende av hur tillverkaren av den specifika utrustningen valt att tolka dem. Snikmodellen av systemet är att bara ha en mottagare för att hålla koll på fartyg med sändare runt omkring. En ännu sniknare modell är att använda någon av de tjänster som sänder ut signalerna via internet. Det finns både gratistjänster och dyra appar. 

Problemet är bara att en vanlig AIS ser vad som händer runt omkring i realtid, medan en webbapplikation ska ta vägen via en server någonstans med risk för fördröjning, och utan internet blir det heller ingen mottagning. Men som sagt, hur bra systemet än blir så syns bara de som är utrustade med AIS-sändare. För all del är en stor del av den kommersiella trafiken skyldig att ha sändare, och många som inte är skyldiga har det ändå, men det går inte att lita på att alla har det. Även vissa sjömärken utrustas med AIS-sändare.

Kolla bildspelet nedan för en liten inblick i radarns och AISens värld

Koll på kompisar

AIS utnyttjar två vhf-radiokanaler, där informationen sänds ut i korta "datapaket" i väl-
definierade och synkroniserade tidsintervall från två sekunder upp till tio sekunder, beroende på fartygets hastighet och manövrer. Med längre intervall sänds information om fartygets storlek, typ av last och destination. Alla fartyg inom räckvidden kan ta emot informationen via sin egen AIS-utrustning. Informationen tas också emot i land genom Sjöfartsverkets nät av AIS-basstationer.

Kan man då lita på att alltid synas på andras AIS-mottagare? Faktiskt är ett av problemen med att så många nu skaffat sändare att det kan bli lite trångt på den mottagande skärmen. Vi har pratat både med en skeppare på en stor Finlandsfärja, som erkände att han ibland var tvungen att filtrera bort en del AIS-mål, och skepparen på en Vaxholmsbåt i Stockholm skärgård, som sa att han alltid hade systemet på. Sjölagen stipulerar nämligen att alla till buds stående medel för att undvika kolli-
sion ska användas, varför egentligen varken AIS eller radar får stängas av. om det finns ombord! Bägge befälhavarna var dock helt överens om att systemet var alldeles utmärkt, eftersom det visar vad som finns bakom öar dit inte radarn når. 

Något som inte ska underskattas, och där de internetanknutna sakerna fungerar riktigt bra, är det som populärt kallas för "social boating", det vill säga att hålla koll på var båtkompisarna befinner sig. Omvänt kan det vara bra att kunna stänga av sin AIS för att få vara ifred eller för att inte vem som helst ska kunna följa ens färder på internet! Genom gratisappar på nätet går det ju att få fram resrutt, kurs och fart det senaste dygnet för alla med sändare. Den som skryter om 8 knop på havet kan skändligen avslöjas med att ha gått i fyra knop inomskärs …