Därför stjäls det mest båtar i stockholmsområdet

 Kalla fakta, i form av antalet anmälda båtstölder och inbrott i båtar, talar sitt tydliga språk. Alla typer av båtstölder har minskat under den senaste tioårsperioden. Det visar statistik från Brottsförebyggande rådet, BRÅ. Både stölder av utrustning ur båtar och av hela motor- och segelbåtar minskar. Ett undantag är båtmotorstölderna, som fortfarande är många, över 2 000 per år i hela landet de senaste tre åren. Och här går trenden åt fel håll. För 2016 ser båtmotorstölderna snarare ut att ha ökat.

Enligt brottsstatistiken har alltså stölder av utrustning ur båtar minskat, från omkring 4 000 anmälda stölder per år för tio år sedan till omkring 2 500 anmälda stölder per år under de senaste tre åren. Men just när det gäller stöld av utrustning finns ett stort mörkertal som beror på att många väljer att inte anmäla. Det är relativt sällan stulen utrustning hittas. Och när värdet på det stulna ligger under självrisken tycker många att det mest blir ett extra besvär. Det tycker Thomas Andersson, polis i Västra Götaland, är synd.

– Vi vill att inbrottsstölderna av elektronik och annan utrustning ur båtar ska öka! 

Det Thomas Andersson egentligen syftar på är att han vill att polisanmälningarna ökar. Som det är nu ser båtinbrotten ut att minska för att anmälningarna gör det. Han förklarar att polisen vill ha ärliga siffror som visar det verkliga antalet båtinbrott som begås.

– Vi vill veta var och när brotten har skett för att kunna bli bättre på att förhindra och stoppa tjuvarna. På västkusten har det blivit en förändring sedan vi började jobba intensivare med båtstölder. Här anmäls numer det mesta, även gamla rostiga båtmotorer och stulna bensintankar. Det har gjort att vi har blivit bättre på att hitta mönster för hur och var båttjuvarna tänker slå till.

Den främsta förklaringen till att antalet båtstölder minskar tror Thomas Andersson är det som kallas Båtsamverkan väst. Det är ett samarbete mellan polisen, andra myndigheter, försäkringsbolag och båtägare som startade på västkusten 2013. Och här handlar det inte bara om en skylt i båthamnen som talar om att båtgrannar hjälps åt att titta till varandras båtar, utan även om operativa insatser. Thomas Andersson förklarar att båtsamverkan väst består av tre delar: operativa insatser, nätverkande och brottsförebyggande arbete.

– Vi gör intensivt underrättelsearbete med operativa insatser fyra–fem gånger per år. Då är omkring 100 båtägare och andra privatpersoner engagerade, utöver oss på polisen och Kustbevakningen. Praktiskt går det till så att frivilliga personer sitter två och två i sin båthamn. De rapporterar allt misstänkt de ser, till exempel en okänd bil eller en skum person som rör sig i området. Samtidigt är vi från polisens sida ute och spanar med flera bilar och vi rapporterar också löpande. Det blir ett effektivt underrättelsearbete, och när något sker kan vi snabbt vara på plats. Risken att åka dit är stor vid sådana tillfällen.

Nätverkande är den andra delen i samarbetet.

– Idag begås många brott av ligor som rör sig mellan olika länder. Genom att man utbyter information mellan olika regioner i Sverige och mellan länder försvinner anonymiteten. Det gör det svårare för ligorna.

Den tredje delen är det brottsförebyggande arbetet. Främst bygger det på att båtägare vaktar sina egna och varandras båtar och går ihop i en social båtgemenskap på bryggan eller i båthamnen. Även att påverka låstillverkarna att göra låsen svårare att bryta upp är sådant som Båtsamverkan väst har jobbat med och som har gett resultat.

Även om det på västkusten går åt rätt håll anser Thomas Andersson att det går att göra ännu mer. Fortfarande sker väldigt många utombords- och bensinstölder. I Lysekil finns hundratals tomma bensintankar som polisen har hittat i samband med bensinstölder.

– Förr trodde man att det var mopedungdomar som stal bensin. Men med de mängder som stjäls skulle ungdomarna i så fall ha ett bensinlager till dess de går i pension. Även de här småstölderna av 20-liters bensindunkar är organiserade av kriminella ligor. Ofta stjäls fyra–fem tankar per tillfälle, så sammantaget blir det en ansenlig mängd bensin.

Thomas uppmanar båtägare att rista in sitt personnummer eller telefonnummer i bensintanken. Då går det åtminstone att få den tomma tanken tillbaka. 

På sikt är förhoppningen att kunna bygga upp samarbeten liknande det på västkusten över hela landet.

– Mycket handlar om att fånga upp tidiga iakttagelser. Det är sällan det kommer en kriminell liga och slår till direkt. Mönstret är att de först kommer hit och tittar. Har vi fått signaler om det har vi stora chanser att gripa dem när de kommer tillbaka.

Nästa sida: Stora problem i Stockholmsregionen 

Medan båtstölderna i landet som helhet har minskat är situationen i Stockholmsregionen en annan.  

– Det går alldeles åt fel håll. Vi hittar visserligen mellan 75 och 80 procent av alla stulna båtar, men då är gps:en eller båtmotorn borta, säger Rino Carlsson på Sjöpolisen i Stockholm.

En stor skillnad mellan västkusten och Stockholms skärgård är var båtarna finns när de inte används. 

På västkusten har de flesta båten i en större båthamn, vilket gör det lite lättare med bevakning. I Stockholms skärgård finns istället mängder av små båtklubbar utspridda över ett stort geografiskt område och enskilt belägna bryggor med några få båtar. Det är svårt med nattvaktsschema och att hålla koll på varandras båtar.

– Vi försöker vända trenden, men i det här området vet vi att det är internationella kriminella ligor som jobbar. Mycket av det som stjäls i Stockholms skärgård hamnar i Baltikum. Det finns en stress inom polisen över den här situationen. Vi behöver utöka det brottsförebyggande arbetet tillsammans med allmänheten och integrera både båtägare, fritidshusägare och dem som bor i sjönära villor. 

Även om båtstölderna har minskat sker fortfarande omkring 2 000 inbrott i båtar varje år. Dessutom stjäls över 2 000 båtar och omkring 2 500 båtmotorer. Det finns skäl att göra det svårt för tjuven.