Praktiskt Båtägande

Resmålet Nassa Skärgård: En ny ö för varje dag

Storslagna vyer, öppet hav och en känsla av total frihet helt på naturens villkor. Det sägs att Nassa skärgård har lika många skär och öar som året har dagar. Praktiskt Båtägande kastar loss för att upptäcka några av dem.

Resmålet Nassa Skärgård: En ny ö för  varje dag

Morgonystra sjöfåglars skönsång i kombination med en pirrig förväntan inför ännu en dag på havet får mig att vakna i ottan. Solen står redan högt på himlen och efter ett snabbt morgondopp är det dags att lämna Svenska Högarna för att utforska flera delar av Stockholms ytterskärgård. 

Självklart ingår Nassa skärgård i vår sommar-rutt. Fotografen och jag lägger ut en ungefärlig rutt i vår -navigator och hoppar ombord på vår 6,5 meter långa motor-båt. Havet ligger i det närmaste spegelblankt denna tidiga morgon när vi passerar genom Gillögas vackra skärgård. Med dagens navigationshjälpmedel utgör ögruppens många grynnor inga större bekymmer, men det gäller att du är vaken och navigerar aktivt. 

Trots att vi åker i en potent fartmaskin med kapacitet att göra runt 50 knop är jag inte en enda gång i närheten av att vilja trycka ner gasreglaget. Att glida igenom här i stilla takt och njuta av skärgårdsnaturen och stillheten är åtminstone min sinnebild av himmelriket. 

Vi fortsätter i stilla mak mot Stora Nassa, ögruppen som även kallas för Storskärgår'n av initierat skärgårdsfolk. Ögruppen ligger cirka åtta distansminuter öster om Möja. 

Den vanligaste vägen att angöra Stora Nassa är just via den leden, alltså från väster mellan Stora Bonden och Jungfruskär. Nu kommer vi in från andra hållet och får trixa oss runt en större mängd grynnor och bränningar. Vi tar det lugnt och håller hela tiden ett koncentrerat öga på navigatorn. Det andra ögat får hålla utkik och passa på att njuta av ännu en övärld inbäddad i solglitter. Vi går nordost om Sköt-Karpharan och glider slutligen in mot viken strax sydväst om den största ön Stora Bonden. Här finns också en liten by med ett par hus och bodar. 

Lyssna noga på sjövädret, då vind- och väderskiften kan komma häftigt. Foto: Pär Olsson & Philip Pereira dos Reis.

En tur med kajaken

Hela skärgården utom runt bebyggelsen är naturreservat. Vi är ensamma här förutom en större segelbåt, som på närmare håll visar sig vara min båtgranne i hemmahamnen. Likt hungriga havspirater äntrar vi hans båt och får nybryggt kaffe som välkommet piratbyte, men också erbjudande om att sova på båten. 

Efter ett par nätter under kapellet i Bustern tackar vi omedelbart ja. Själv har jag tagit span på kajaken som ligger på fördäck. Ett par minuter senare är den sjösatt och jag gör en tur bland skären och grynnorna. Att glida runt här i total tystnad och på nära håll uppleva Nassaskärgårdens storslagna natur, känna doften av hav och höra det intensiva ljudet från tusentals fåglar är en frihetskänsla som känns i hela kroppen, ända nedifrån de kajakdolda tårna. 

Väljer du att ge dig ut på upptäcktsfärd bland skären bör du tänka på att inte störa det rika fågellivet och att respektera landstigningsförbudet som råder på många av öarna. Det står tydligt utmärkt i korten vilka öar du får gå i land på. Har du hund eller katt får de följa med till en del av öarna (bland annat byn på Stora Bonden), men de fyrbenta vännerna ska hållas i koppel. Drygt tjugo kustfågelarter häckar här, varav ejder, svärta, vigg och storskrake är vanligast. 

Utanför fågelskyddsområdena finns runt om i hela Stora Nassa otaliga vikar och klippor att lägga sig vid. Mest välbesökta är norra änden av Gubben, i fladen på södra sidan men också i vikarna på norra sidan av Bäckskäret. Andra populära platser är norra spetsen på Storsprängskäret och på nordvästra sidan av Mastskäret. Möjligheterna att hitta fina ankringsplatser är goda, oavsett vindriktning. 

Stora Nassa ägs och förvaltas av E. och R. Nathansons familjestiftelse Stora Nassa. Stiftelsen har bland annat sett till att det finns en tillsynsman här mer än halva året. Naturreservatet bildades av länsstyrelsen 1965 i samråd med ägarfamiljen. Det omfattar 2 950 hektar, varav 310 hektar land. 

För åtta år sedan beslutade länsstyrelsen i Stockholm att Stora Nassa skulle bli ett av två hänsynsområden i länet. Tanken är att här ska "båtfolk, fritidsboende och andra skärgårdsgäster kunna finna lugn och ro". Här gäller att visa sunt förnuft och bland annat att köra långsamt, inte spela musik på hög volym samt att ta hand om sina sopor. 

Det har funnits bofast befolkning på Stora Nassa från 1700-talet ända fram till 1915, då den sista bofaste, "Antegubben" Anders Österberg, och hans familj lämnade ön för att de fyra barnen skulle få gå i skola. Som mest bodde här sex familjer och deras nötkreatur och får. Huvudsakligen fick de sin inkomst genom fiske och jakt. 

Efter middagen kastar vi loss med vår Buster Magnum E för en långsam kvällstur. Jag lägger kursen söderöver, mot Lilla Nassa och den populära naturhamnen Sprickopp (förr kallad Norrskäret). Även här är det tätt mellan grynnorna, så det gäller att vara med på kortet. Tidigare var Nasen, eller Storskäret, huvudön. Numera har landhöjningen gjort Sprickopp till ögruppens huvudhamn. Av gammal segelbåtsrutin styr jag nära Västerkobben, för att undvika grundet på 1,2 meter nordväst om Rönnkobben. 

Vid Västerkobbens södra udde låter jag avståndet till land växa; under ytan lurar här ett gäng stenar. En skog av master möter oss i den välbesökta och populära naturhamnen. Men så väntar också en av ytterskärgårdens få riktigt bra tilläggningsplatser. 

Trångt i hamnen

Här ligger man väl skyddad från så gott som alla vindar, utom när det blåser hårt från sydväst. Vid den södra sidan av hamnen finns en flitigt använd brygga. I närheten finns också dass och sopmaja. 

I den norra delen av viken finns bra möjligheter att förtöja vid klipporna. Det brukar bli trångt och du får räkna med att ligga på fenderavstånd från din båtgranne. 

Att paddla runt i Nassa­skärgården är fantastiskt. Använder du gummijollen så tänk på att hålla låg hastighet och inte köra motorn för mycket. Passa istället på att få motion genom att ro. Foto: Pär Olsson & Philip Pereira dos Reis.

Ägs av Lidingö

Den här ögruppen var under medeltiden en viktig -fiskeplats. På Sprickopp är flera små bodar fortfarande välbevarade. På Nasen finns en kompassristning från 1600-talet att beskåda. Området har ungefär samma utsträckning som Stora Nassa, men består av ett mindre antal öar av mindre storlek. Här finns det endast lite låg buskvegetation. 

Lilla Nassa ägs, precis som Björkskärs skärgård, av Lidingö kommun. Det beror på att krögaren Jan Betulin på 1740-talet köpte ögruppen och sedan testamenterade den till Lidingö socken. Vi vandrar runt på de kala klipporna och i den lågväxta vegetationen. Solen är på väg ner, myggen börjar vakna till liv och kylan obevekligt komma smygande. 

Det är hög tid att återvända till Stora Nassa och segelbåten. Första gången jag var här frös jag mer än vad jag trodde var möjligt. Det vill jag undvika. Den gången var jag ung, något naiv och framför allt väldigt optimistisk. Då angjorde jag Stora Nassa med en elva meter lång och 1,80 meter bred skärgårdskryssare – utan motor, värme eller några som helst elektroniska hjälpmedel. Jag var inte ensam. Med på det iskalla regnäventyret under pingsthelgen fanns också tre andra klassiska träbåtar och en skrymmande rymlig plastbåt. Även den gången kom plastseglaren att bli vår räddning genom att bjuda på såväl Webasto-värme som en torr koj. 

När vi nu i skymningen åter närmar oss Stora Nassa tornar flera högre öar upp sig likt breda fästningsmurar. Det här är ingen låglänt ytterskärgård, såsom Lilla Nassa. Bonden når exempelvis 25 meter över havet. Fördelen med det är att det finns bra skydd att kura bakom när vindarna viner. Stora Nassa är därför ett bra område att segla/åka till när det väntas mindre lugna vindar, men man samtidigt vill njuta i det yttre havsbandet.