Praktiskt Båtägande

Hmm, vilken lina ska jag välja?

Praktiskt Båtägande lotsar dig rätt i tågvirkesdjungeln.

Hmm, vilken lina ska jag välja?
Det finns en uppsjö olika linor att välja bland till segelbåtens olika funktioner, här får du hjälp // Foto: Getty Images

 

Linorna hänger där i tillbehörsbutiken, sida vid sida på rullar, i olika kulörer och tjocklekar, och med olika egenskaper – men vilken ska man egentligen välja?

Peter Andersson har varit segelmakare i många år och arbetar nu för en avde stora tågvirkesfabrikanterna. Han har kappseglat flitigt i olika klasser, men nuförtiden blir det mest cruising med familjen. Båtnytt får komma ombord på hans egen Bavaria 42 i Kullaviks hamn för att få en del frågetecken uträtade.

– Börja alltid med att inventera vad du har för segel och hur du brukar segla. De flesta familjeseglare glider omkring med vanliga dacronsegel och då duger det gott med skot, fall och trimlinor som är av polyester rakt igenom, säger Peter Andersson, och förklarar att segeldukens och linornas töjning då följer varandra väl.

 

Peter Andersson har varit segelmakare i många år och arbetar nu för en av
de stora tågvirkesfabrikanterna // Foto: Joakim Hermansson

 

Den som jackat upp sina segel ett snäpp, genom att välja varvens hitechpaket eller själv besöka en segelmakare, måste däremot se till så att även linorna hänger med i upp- graderingen. Annars försvinner en stor del av nyttan med de fräcka seglen.

– Ett storsegel i exempelvis superstum 3Di-duk är som att skota in en metalldörr i jämförelse med ett dacronsegel. Då måste linorna matcha det, påpekar Andersson, och ger ett exempel:

– Om fallet töjer sig en decimeter hjälper det ju inte att seglet har en fin form från början. Min rekommendation för hitechsegel är att välja skot och fall med kärna av dyneema.

 

Ju stummare lina, desto mer avancerade fibrer och komplicerade tillverknings­ metoder, som förstås höjer priset // Foto: Joakim Hermansson

 

Ju längre linor och ju högre belastning, desto viktigare att linorna är stumma. En kort cunninghamtamp eller en kicktalja är alltså inte lika viktig som ett fall eller ett skot. Och en flerskuren storskotstalja kräver inte lika stum lina som båtar med tysk skotning av storen, där skotet leds nästan utan utväxling direkt till en vinsch på vardera sidan av båten.

– Uthalet är också en viktig lina som man inte vill ha för mycket töj i, för då blir det buk i seglet vilket ger krängning istället för fart framåt. Om du ändå behöver byta uthalet, välj då en tamp med dyneemakärna, för att slippa kämpa med styrningen, tipsar Peter Andersson, och menar att samma princip kan gälla för revlinorna.

– Visserligen är segelytan liten när man revat, men sam- tidigt blåser det ju rejält. Jämför noga när det är dags att byta revlinorna, då det kan vara värt att satsa på dyneema.

För att ytterligare försvåra valen finns det förstås

också en hel drös olika varianter av dyneema. SK 38 är det första steget in i dyneemavärlden; en lina som är väldigt stum om man inte går över lastvikten för mycket. En fjärdedel av brottstyrkan är helt OK.

– SK 38 är en enklare dyneema som kan säljas till bättre pris, eftersom den inte kräver riktigt lika lång produktionstid, upplyser Andersson, men betonar igen att för majoriteten av cruisingseglarna är dyneema eller ej en ickefråga.

 

Oavsett kärna har de flesta linorna ett hölje av polyester, som är slitstarkt och tåligt mot nedbrytande UV-ljus:

– Dagens linor håller i alla fall i tio år, bedömer Peter Andersson, och tillägger att livslängden givetvis är beroende av UV-exponering och användning.

Har du vajer i akterstaget kan det vara läge att byta till stum och lätt dyneema utan hölje, när vajern ändå har gjort sitt. I taljan för att spänna häcken räcker det däremot med polyester:

– En lina är betydligt snällare mot storseglets akterlik än en vajer, i synnerhet om akterrundan är stor. Och dyneema splitsar du lätt själv, medan en vajer måste pressas hos riggverkstaden, poängterar Peter Andersson.

Spinnaker och gennaker kan gå i vanliga polyesterfall, medan den som har investerat i ett modernt codesegel på rulle säkerligen också måste byta ut standardfallet mot stum dyneema, gärna med utväxling 2:1:

– Annars saggar seglet i förliket och blir svårare att rulla in. Inte ens en ny båt som kommer direkt från varvet har tillräckligt bra lina i masten för ett codesegel, fastslår han.

 

Till sist något om förtöjningsgods. Peter Andersson rekommenderar i första hand treslaget tågvirke till den fasta båtplatsen, men tänk på att inte låta det löpa igenom ringar, där det snabbt kan nötas ner av grader i ringarna.

– Robusta linor tål nötning bättre än flätade, men använd alltid ryckdämpare. Linans töjning räcker inte, utan kan orsaka att båtens knapar lossnar efter ett stort antal ryck.

– När du är ute med båten och ligger på tillfälliga platser kan däremot flätade linor vara lättare att hantera, skönare att hålla i och som bonus kan du välja en färg som matchar båt och utrustning i övrigt. Flätade förtöjningstampar tillverkas av polyester eller polyamid (nylon), där den senare är något dyrare men med dubbelt så mycket töjning.

 

Ja
21
3
Nej
Håll dig uppdaterad med nyhetsbrevet!