Praktiskt Båtägande

RESMÅL: Storsjön – till sjöss i fjällen

Eskadrar, dagsturer och kappsegling är stort på Storsjön, som gör skäl för
sitt namn.
Och överallt syns Jämtlandsfjällen i bakgrunden.

RESMÅL: Storsjön – till sjöss i fjällen
Eskadersegling är populärt på Storsjön. Följ med på en tur i Storsjöodjurets hem // Foto: Lars Ericsson.

 

Sommarvädret i Östersund har rykte om sig att växla mellan snålblåst och vinterkyla. Men rekordsommaren 2018 når värmeböljan ända upp till Jämtland och ut på Storsjöns vatten. Det är kav lugnt, stekande solsken och riktigt hett när vi går ut på bryggorna i Östersunds båthamn en tisdagförmiddag i augusti. Och där, på den yttersta flytbryggan med Frösöns gröna slalombacke i bakgrunden, ligger fyra segelbåtar redo att kasta loss.

Olle Ternström rör sig mellan några av båtarna med sjökortet i högsta hugg.

Han kollar att ingen saknas, att taxen Julia är redo för en dag till sjöss och visar olika alternativ på sjökortet. Sedan ett tiotal år tillbaka leder han segeleskadrar i Storsjöns Segelsällskaps regi. Den här gången är siktet inställt på en tredagars tur med skön segling, många strandhugg och gemensamt kvällsmys vid grillen. Olles plan är att inleda eskadern med lite fin segling ute på Flaket, den stora öppna fjärden mitt på sjön. Men först ett kortare stopp på Norderöns brygga i väntan på mer vind.

 

Båtlivet på Storsjön växer. Det är kö till de större båtplatserna i Östersunds båthamn // Foto: Lars Ericsson

 

Trångsviken i den allra nordvästligaste delen av sjön är tänkt att bli den första natthamnen. Den har ett ganska oskyddat läge och det finns en uppgrundning med stenar under ytan. Men Olle känner Storsjöns vatten och grynnor bättre än de flesta. Han har lång erfarenhet av att segla på sjön och har skrivit en bok om alla vikar, hamnar och bryggor. Dessutom har han en detaljerad, handritad skiss över Trångsundsviken med sig. Övriga känner ingen oro.

– Jag brukar tänka ut en ungefärlig rutt i förväg men det är väder och vind som styr vart vi går. När det blåser upp blir det besvärligare än man kan tro på den här sjön och många av hamnarna har ganska utsatta lägen.

Med Olles Lill-Stårscha i täten ger sig båtarna av, en efter en. Günther Matthias har glömt något kvar på sin elcykel och får göra en bryggstuds med sin Maxi 87, men snart är alla ute på fritt vatten. Trots riktigt svaga vindar hissas seglen och båtarna glider stillsamt under Vallsundsbron. Snart ser Vallsundet ut som en sommarvisa med blått glittrande vatten, vita segel och Frösöns ängar i bakgrunden.

Vallsundsbron ser låg ut på håll men har en segelfri höjd på 18 meter // Foto: Lars Ericsson

 

Som kustbo kan man inte annat än häpnas över båtlivet i Storsjön. Sveriges femte sjö är inramad av mäktiga fjälltoppar och här fiskar man öring och sik, precis som i fjällen. Här kan alla hamnar besökas under en och samma vecka och isen går först maj, ändå sprudlar båtlivet. Det görs gemensamma helgturer, kappseglas och iordningställs nya hamnar. En förklaring till det aktiva båtlivet är att Storsjön har riktigt gamla traditioner av sjöfart. Innan vägnätet byggdes ut var ångbåtstrafiken den överlägset snabbaste transportmöjligheten till byarna runt sjön.

En annan förklaring är Östersunds småbåtshamn, som ligger mitt i stan.

All fritidsbåtstrafik sker precis framför ögonen på Östersundsborna. Varenda stadsflanör kan se båtarna på fjärden. Det väcker förstås fascination och nyfikenhet. Efter den rekordvarma sommaren är båtintresset på sjön större än någonsin. Trots att Frösö båthamn har byggt ut sin anläggning är det ont om båtplatser. Den som vill ha en större båtplats i Östersunds båthamn får vänta i upp emot sex år.

Karl Johan Winberg är sekreterare i Östersund-Frösö båt- och hamnförening och han har märkt att det framför allt är motorbåtarna som blivit fler.

– Motorbåt är enkelt att få tag på. Det kan man köpa över disk här i Jämtland men segelbåtar finns det ingen som säljer, så det blir betydligt krångligare. Dessutom är det enklare med båtplats till en liten motorbåt. Det går alltid att ordna. En annan begränsning för segelbåtarna är Frösöbron som bara är ett par meter hög. De som har mast måste åka runt Frösön för att ta sig till Åssjön och Rödösundet. 

 

 

Kalle Winberg är också frivillig sjöräddare på Sjöräddningssällskapets station i Storsjön. Stationen invigdes 2016 och har varit till stor nytta för de omkring 5 000 flytetyg som rör sig på sjön under en säsong.

– Det finns två sjöräddningsbåtar här, en officiell och en som vi använder som övningsbåt. Vi har också lånat en svävare för att kunna hjälpa till vid tillbud i samband med till exempel skridskoåkning. När det inte går att köra båt och isen inte håller för att gå eller köra skoter på är svävaren till stor hjälp.

En annan förklaring till det växande båtintresset är enkelheten. En snabb titt på sjökortet visar att det knappt finns några grynnor att akta sig för. Det blir nästan aldrig dimma eller grov sjö. Dessutom är vattenmiljön skonsam mot båtarna.

Eftersom Storsjön är en sötvattensjö med kallt vatten blir det knappt någon beväxning.

Många bottenmålar inte alls eftersom det lilla som växer går att ta bort med högtryckstvätten. Enkelt är det också att börja segla i Storsjön. Varje sommar arrangerar Storsjöns Segelsällskap seglarskolor för nybörjare, både barn och vuxna.

En som länge varit engagerad i Storsjöns jolleverksamhet är Solveig Röisgård.

– Seglarskolorna fylls upp redan under våren. Klubben satsar mycket på den här verksamheten och det är populärt bland klubbens ungdomar att vara ledare. Seglarskolan i juni är särskilt populär, vilket är lite lustigt eftersom det fortfarande är ganska kallt i vattnet här då. Jag tror att många föräldrar ser seglarskolan som en lämplig aktivitet under en del av sommarlovet då de själva fortfarande jobbar. 

 

Foto: Lars Ericsson

 

Solveig berättar att de barn som fastnar för seglingen har möjlighet att fortsätta i någon av klubbens träningsgrupper. I seglarskolan seglas det optimistjolle medan träningsgrupperna ger sig ut i en RS Feva, 29:er eller 49:er.

Med seglarskolor för både barn och vuxna och aktiva träningsgrupper har Storsjöns Segelsällskap en av Norrlands mest aktiva jolleverksamheter.

Klubben har också varit värd för EM och VM för Mirrorjollar och arrangerat SM för Neptunkryssare. Att börja sitt båtliv med jolleskola i en insjö låter som en stillsam introduktion. Men faktum är att Storsjöns vågor kan bli riktigt stygga. När vinden är västlig, som den ofta är, blir sjön kort och krabb och får de små jollarna att studsa åt alla håll.

Foto: Lars Ericsson

 

Claes Hoglert är Storsjöns enda segelmakare och den som håller i trådarna för kölbåtsseglingen i Storsjöns Segelsällskap. Han är också en aktiv folkbåtsseglare som inte räds att köra några hundra mil för en rolig kappsegling i något annat vatten. Hans erfarenhet är att vindförhållandena på Storsjön är speciella. Både vågor och vindar kan vara mer nyckfulla här, jämfört med andra farvatten.

De normala vindarna blåser längs med sjön, från nordväst eller sydost.

Sjöbris blir det inte ens under försommaren.

Segelbåtsflottan är väldigt varierad med en blandning av större familjebåtar som Comfort 32 och Maxi 87 samt mindre trailerbara båtar. Claes berättar att tisdagsseglingar, en form av enklare kappsegling, har varit en stående aktivitet som i perioder lockat så många som 20–25 båtar till start. Även om det för tillfället märks en liten nedgång bland kölbåtarna brukar uppslutningen vara stor både när det ordnas kappseglingar och andra aktiviteter.

– Båtlivet här i sjön är ett helt annat än vid kusten. Här känner man de flesta som är ute på vattnet, och av naturliga skäl ägnar vi oss mer åt aktiviteter och evenemang istället för att utforska skärgårdsområden. Sjöns farvatten är trots allt begränsat. "Flytklubben" kallas ett gäng medlemmar som under många år har kört ner sina båtar till kusten. De har en semitrailer ihop men både bilen och gänget börjar bli lite åldersstigna. Nu håller sig de allra flesta båtägare här i sjön.

 

 

Och det finns många goda skäl att göra det. Storsjön lever upp till sitt namn. Från norr till söder är det lika långt som mellan Landsort och Visby och sträckan från Östersund i öster till Hallen i väster motsvarar att korsa Ålands hav i öst-västlig riktning. Det finns en handfull öar, en mängd allmänna bryggor och flera gästhamnar att lägga till vid för de tusentals fritidsbåtar som varje sommar trafikerar Storsjöns farvatten.

För ett tiotal år sedan togs ett mer detaljerat sjökort fram för Storsjön.

Tidigare fick båtägarna hålla till godo med ett handlodat kort från förra seklet och en karta över Storsjöodjurets observationsplatser. Båda med begränsad tillförlitlighet. Sjökortet, tillsammans med Olle Ternströms detaljerade hamnbeskrivningar, gör det möjligt att ta sig in i så gott som alla Storsjöns sund och vikar med båt.

Samtidigt har Storsjöodjurets hemliga gömslen på sjöns botten blivit färre. Men hen får ursäkta, Storsjön är intressantare ovanför vattenytan än under. Oviksfjällen som bildar fasad i sydväst reser sig mäktiga 1 371 meter. Och Hottagsfjället och Åreskutan i väster är ännu högre. Det är landmärken som är svåra att missa och ger en väldigt speciell känsla när de beskådas från båt.

 

Fotnot. Texten är publicerad i Praktiskt Båtägande 2019/4

Jag har rest på Storsjön?
Ja
7
3
Nej
Håll dig uppdaterad med nyhetsbrevet!