Praktiskt Båtägande

Gör det själv: Uppgraderingar i rostfritt

Jan Erik Sandström har byggt en badplattform, en hisskonstruktion för jollen och ett extra stadigt grabbräcke till sin Maxi 84.
Läs om hur han gjorde.

Gör det själv: Uppgraderingar i rostfritt
Att få till rätt former på de rostfria bågarna krävde noggranna mätningar // Foto: Lars Ericsson

 

Det finns smått orimliga 6 600 Maxisegel­ båtar i storleken 77 till 95 fot i Sverige.

Enbart Maxi 84:orna är över 1 100 till antalet

Men att det finns många båtar av samma modell behöver inte betyda att alla är likadana.

Tvärtom.

Efter 30 år med olika båtägare är Maxibåtarna idag långt ifrån standardiserade. Det är Jan Erik Sandströms Maxi 84:a ett lysande exempel på.

Under de tre år han haft sin Maxi 84 av årsmodell 1979 har han försett den med en formanpassad badplattform, ett stadigt grabbräcke med bomstötta och en hissanord­ning till jollen. Allt tillverkat efter egen konstruktion och i syrafast rostfritt stål.

Redan första året med båten börja­de han fundera på att göra en badplattform som skulle föl­ja akterns skrovform och vara klädd med teakribbor.

Maxi 84 har utanpåliggande roder, och i original saknas badplattform. Istället sitter ett fast steg högt upp på höger sida av akterspegeln och en enkel nedfällbar badstege med tre steg en bit nedanför. Akterpulpiten kli­ver man över för att komma till badstegen.

– Jag tänkte att det skulle vara bekvämt att ha en sta­dig badplattform, men det krävs en lite speciell lösning eftersom det måste finnas en öppning för rodret. På en annan Maxi 84 hade jag sett en badplattform som såg stadig ut men den var fyrkantig. Jag ville ha en som följer skrovformen.

Sagt och gjort. Jan Erik hade sedan tidigare en lång och fin bit syrafast rostfritt rör att bygga av. Det som be­ hövde skaffas var en rörbockningsmaskin, teakribbor och plaströr. Övriga verktyg och gott sällskap fanns i båthamnens lilla verkstad.

– Jag började med att mäta helt manuellt på båten och gjorde en skiss. Sedan använde jag vanliga elrör av plast för att tillverka en modell.

En gummijolle är både tung och otymplig. Jan Erik tröttnade på att lyfta och byggde ett fäste och en muskelkraft för att hissa den upp och ner. hissanordning // Foto: Lars Ericsson

 

När Jan Erik skissade gav han badplattformen en svängd form som bildar en förlängning av skrovet. För att få till samma former på det rostfria röret kröktes mycket av det för hand. Två stöttor på undersidan ser till attbadplattformen sitter stadigt.

Tillsammans med infäst­ningarna för badplattformen blev det därmed fyra genom­ föringar som behövde göras i akterspegeln. Badplattfor­ men kläddes sedan med 12 millimeter tjocka teakribbor som sitter med genomgående skruv på ovansidan och en låsmutter på undersidan.

Teaken är helt obehandlad.

– Det var ett intensivt jobb att få teaken att passa in. När jag gjorde den delen av jobbet stod båten i skjulet, och det blev mycket klättrande upp och ner för att mäta och justera.

Grabbräckena som sträcker sig dels över spray­ hooden, dels längs med en del av överbyggnaden, kom till för att ha något stadigt att hålla i vid passager mellan sittbrunn och däck.

– Först gjorde jag en ritning i skala 1:10 där jag skissa­de fram vilka linjer jag ville ha på bågarna. Jag ville också att sprayhooden fortfarande skulle kunna fällas fram då jag fått bågarna på plats.

 

Det robusta grabbräcket är stadigt att hålla i både på väg in i ruffen och upp och ner från däck // Foto: Lars Ericsson

 

Till bågarna användes samma rostfria rör som till badplattformen. Röret spändes upp på en arbetsbänk
i hamnen och kallbockades till rätt form.

– Det fungerade bra att kallbocka röret eftersom det var så pass tjockt. Jag tror att väggarna i röret jag använ­de är nästan två millimeter, att jämföra med till exempel vanliga pulpitrör som brukar vara 1,2 millimeter. Ett tunt rör hade förmodligen veckat sig.

Rören är fastsatta med sex genomgående fästen, och det sitter tre sexmillimeters skruvar i varje fäste. För att få infästningarna helt täta har Jan Erik lagt en två milli­meter tjock gummimatta mot skrovet och tätat med si­kaflex.

– Största svårigheten var att få rören på plats och brickorna att ligga dikt mot skrovet eftersom det inte är plant.

Slutligen kläddes grabbräcket med en bit rörisolering. Konstruktionen är stadig och kan, utöver att tjäna som balanshjälp, även användas som bomstötta. Allt som allt tog det knappt 60 timmar att få grabbräckena på plats. Mycket av tiden gick åt till att tänka och prova. Det prak­tiska jobbet uppskattar Jan Erik till omkring 20 timmar.

Hissanordningen i aktern som gör att jollen kan hävas upp i olika vinklar med hjälp av en tamp är även den byggd efter en helt egen idé.

– Det är tungt och otympligt att hålla på flytta och lyfta en gummijolle. Jag ville ha en lösning som under­lättar både när man ligger i hamn och är ute på sjön.

 

 

Lösningen blev ett uttag i badplattformen, två sta­ diga fästen av rostfritt stål i jollens akter och en tamp mellan en fästögla i jollen och akterstaget. I uppfällt läge, då jollen står på högkant, lutad mot akterpulpiten blir det nästan ingen belastning.

På kryssen kan jollen sänkas ner till ungefär 30 grader från vattenlinjen för att vara i vägen så lite som möjligt och ta upp mindre vind­ fång. I hamn när jollen ska ut på tur knyts fånglinan loss, akterdelen på jollen hakas av och sedan är det bara att kliva ombord från badplattformen.

När det är dags för avfärd lyfts fästena tillbaka i badplattformen och den främre delen av jollen dras upp med hjälp av tampen. Jan Erik uppskattar vikten till ungefär fem kilo. Ett extra plus är att det går lätt att tömma regnvatten och spola av jollen om den blivit smutsig eftersom allt vatten rinner ut av sig självt när jollen fälls upp.

Ritningen för jollehissen gjorde Jan Erik först på en bit kartong och sedan på en plyfaskiva.

– Jag behövde vara noggrann med avståndet till vat­tenlinjen och vinklarna på akterspegel och badplatt­ form. Lite krångligt var det att få till vinklarna på de U­formade fästena som jollen hänger på.

 

 

Till de rostfria hakarna i aktern på jollen användes kortare bitar av samma rostfria rör som till de första
två projekten. Badplattformens U­formade fästen är plattjärn som böjts till rätt form. Själva hissanordningen var den enklaste delen.

– Jag drog helt enkelt en tamp mellan den inre fästög­lan i jollen och vantskruven till akterstaget. Jollehissen byggde jag då båten låg i vattnet. Det kluriga med den var att få alla mått och vinklar att stämma. Jag fick fundera och mäta en hel del. Det praktiska tog nog inte mer än högst 20 timmar.

Alla tre projekt har kommit till stor praktisk nytta på Jan Eriks Maxi 84 med segelnummer 552. Badplatt­ formen, som blev färdig lagom till den riktigt varma sommaren 2018, blev använd till fler svalkande dopp än förväntat.

Grabbräcket har inte bara höjt säkerheten vid passa­ ger upp och ner från däck när det sjöar, det är också ett praktiskt stöd för balansen när tunga kassar och packning ska bäras till och från bryggan.

Hissanordningen för jollen skulle Jan Erik inte vilja vara utan. Att släpa, lyfta och tömma en stor gummijolle är ganska tungt. Men med den nya hissanordningen har hanteringen underlättats avsevärt. Det tycker alla barn som fått låna jollen också.

– Det blir inga krafter alls att tala om med den här konstruktionen. Och barnen lär sig direkt hur den fung­erar. Den är uppskattad.

Fotnot: Texten är tidigare publicerad i Praktiskt Båtägande 2020/2 

Älskar att göra allt själv?
Ja
5
1
Nej
Håll dig uppdaterad med nyhetsbrevet!