Praktiskt Båtägande

Dilemmat: Köpa nytt och dyrt eller billigt och uppgradera?

Ska man köpa en nyare, men dyrare, båt eller en billig äldre med kostnader på lur?
Praktiskt Båtägande har träffat två båtägare som hellre reparerar och uppdaterar.

Dilemmat: Köpa nytt och dyrt eller billigt och uppgradera?
Ny rigg och ny segelgarderob är de mest iögonfallande utvändiga förändringarna på Tess.

 

En fråga som diskuterats här på redaktionen är vilken strategi, utifrån två huvudspår, som är smartast vid ett båtköp. Ska köpe­skillingen tillåtas ta hela den anslagna budgeten i anspråk?

Eller ska kost­naden för motorbyte och diverse nödvändiga reparationer och uppgraderingar räknas in i kalkylen redan på inköpsstadiet?

Mardröms­scenariot är ju ett motorhaveri som dels skrinlägger alla sommarens planer, dels grä­ver ett djupt hål i hushållskassan.

Praktiskt Båtägande har pratat med två båt­ägare, Lasse Augustsson i Oxelösund och Hans Stenberg i Göteborg, som valt att behålla, reno­vera och uppgradera sina nuvarande båtar framför att köpa nytt – eller bättre begagnat.

Handlingar som i sig inte är så ovanliga. Det in­tressanta är att dessa två utifrån högst olika skäl – personliga, rationella och känslomässiga – valt att investera hundratusentals kronor i en Maxi 77 respektive en Albin 25. Bägge vittnar om att det finns människor i deras omgivning som ifrågasatt deras val.

Ofta med en retorisk fråga, typ "Har du tänkt på vad du skulle kunna köpa istället?"

– Visst har jag gjort det, säger Lasse Augustsson.

– Jag är ju medveten om att det är vansin­nigt mycket pengar jag lagt ner som jag aldrig kommer att få igen vid en försäljning, fortsät­ter han med ett skratt.

Lasse uppskattar att han till dags dato lagt ner cirka 275 000–300 000 kronor på sin Maxi 77 från 1979. Båten kostade 45 000 kronor när han köpte den runt millennieskiftet, vilket för den tiden måste betraktas som ett klipp.

– Priserna för Maxi 77 började på 50 000 kro­nor och gick upp till 90000–100000 kronor då, eftersom de fortfarande var relativt eftertrak­tade. En viss skillnad jämfört med nu. Jag har faktiskt sett Maxi 77:or som skänks bort.

Hans tog bort hela elsystemet och drog om det.

 

Hans Stenberg befinner sig i en liknande situation. I början av 2000-­talet blev Hans och hustrun Christina andra ägarna till sin Albin 25. Drygt 3 000 Albin 25:or tillverkades mellan 1969 och 1978.

Modellens popularitet bidrog under många år till ett stabilt, och högt, an­drahandsvärde. Men precis som för Maxi 77 har det figurerat annonser där skrotfärdiga båtar sålts i delar. Ett faktum som Hans note­rat, men som inte hindrat honom från att full­följa både motorbyte och totalrenovering. När alla andra båtägare i hemmahamnen förbe­redde sig för sjösättning lät Hans skeppa hem båten till trädgården.

– Nyckeln till hela projektet är att vår båt le­gat hemma. För då stör den inte den övriga verksamheten alltför mycket. Vi är fortfaran­de gifta, jag och min fru.

Att inte behöva spilla någon restid på båten har varit värt mycket. Att totalrenovera en båt är ett nog så tidskrävande projekt. Hans upp­skattar att i princip all egentid de senaste tolv månaderna vikts åt båten.

Startskottet till hela projektet var egentli­gen en rätt sorglustig historia. Två vintrar på raken hade familjen Stenberg inbrott i båten. Bägge gångerna var det motorn – en välskött VolvoPenta MD 17C– som tilldrog sig tjuvar­nas intresse.

Eftersom vissa reservdelar till MD 17 de facto börjar bli svårfunna håller inte Hans det för otroligt att det handlat om beställningsjobb.

– Ja, alltså jag tror ju inte att det är några ligor som ligger bakom, utan det är nog gamla gubbar som smyger omkring och förser sig med delar som de behöver.

Avgaskröken, som fick fötter bägge gånger­na, verkar vara extra begärlig. Andra vändan rök även avgaslimpa, topplock och backslag. Gärningsmännen bröt även sönder delar av inredningen för att komma åt att skruva loss de åtråvärda delarna.

– För det första blev vi väldigt ledsna, för vi har ju skött om vår båt. Alltså inte så att den är något museiföremål, utan den är en bruksbåt. Jag vill alltid att allt ska fungera, men det måste inte skina och blänka. Det viktiga är att allt fungerar och att det känns tryggt. Jag hade bra koll på vår båt, på alla ingående delar och framför allt motorn, innan.

 

 

En motorbåt utan fungerande motor är i princip värdelös. Alternativen, som Hans såg det, var två. Att antingen använda ersättning­en från försäkringsbolaget till en ny motor eller som en grundplåt till en annan båt. Pris­lappen för en motsvarande båt i likvärdigt skick, med en hyfsat fräsch motor, uppskatta­de han till 200 000 kronor.

Fast ju mer Hans funderade, desto mer tveksam kände han sig. Att ta sig an en 30–35 år gammal båt, med alla egenheter, brister och för all del förtjänster som följer med, kändes inte så lockande.

– Nej, det fanns egentligen inte på kartan som ett alternativ att börja om på nytt med att lära känna en annan gammal båt som någon annan familj brukat i ett antal år. Det kände jag inte alls för. Däremot känns det kul att fak­tiskt ta sig an att återställa vår båt. Det kände jag både ork och kraft för.

Beslutet, som växte fram ju mer Hans fun­derade, blev att satsa motsvarande cirka
200 000 kronor på att dels byta motor till en Volvo Penta D2 på 55 hästar för cirka 108 000 kronor, dels att fixa till båten i övrigt.

Sedan dess har den varit helt urblåst invändigt. Ända ner till den råa glasfibern.

– Nu är det en gammal båt, så det är klart att det finns skavanker. Men inuti kommer den att bli både väldigt bra och väldigt fräsch när allt är klart, säger Hans som siktar på att vara klar till vårens sjösättning.

– Nu blir det helhetslösningar på allting i bå­ten. Tidigare var det mycket som var påbyggt i omgångar, som det brukar bli. Ta toan som ex­empel. Tidigare har enskilda delar bytts ut och bättrats på. Nu är allt omgjort från grunden, med nya grejer. Och det är en rätt skön känsla.

 

Arbetstiden är svårast att värdera vid en totalreno­vering. Normal skötsel och underhåll kostar ändå, oavsett båtens skick och ålder, anser Lasse.

 

Samma sak med inredningen. När Hans rev ut den upptäckte han lite rötskador som numera är åtgärdade. Tillsammans med nya skrovmattor, nydraget elystem, ny spis, frä­ scha dynor – och det faktum att varenda skruv bytts ut – bidrar de nylackade snickerierna till nybåtskänsla i ruffen.

Som pricken över i monteras även en bogpropeller.

– I vår kalkyl ligger att ha tillgång till båten i minst tio år till. Sedan kan man aldrig veta vad som händer under den tiden. Men vårt beslut är fattat utifrån det resonemanget.
Och när det sedan är dags att sälja är en funge­ rande båt alltid säljbar. En tio år gammal motor är inte jättegammal, särskilt inte om den har en dokumenterad historia, säger Hans som uppskattar slutnotan för hela projektet till 160 000– 180 000 kronor.

Lasse Augustssons resa mot att totalrenove­ra sin Maxi 77 Tess fick inte en lika dramatisk start som familjen Stenbergs.

Lasse gillar att segla. Och ju snabbare, desto roligare. När båten kom i hans ägo var de då drygt 20 år gamla originalseglen fortfaran­ de i bruk. De fick hänga med ett par säsonger till innan de pensionerades. För att sätta mer fart på kärran har seglen bytts ut i ett par om­ gångar. Den senaste uppsättningen tvingade fram ett riggbyte. Mer om det senare.

Eftersom Lasse dessutom ofta seglar en­sam, och i perioder är ute flera veckor i sträck, måste båten dels gå att hantera på två händer, dels bjuda på hyfsad boendekomfort. I sin nu­varande skepnad uppfyller Tess nästan alla punkter på Lasses kravspecifikation.

Maxibåtarnas klossiga och kantiga form­ språk stack ut när Pelle Petterson sjösatte dem under 1970–1980­talet. Med designen följde stora innerutrymmen, flera smarta lösningar och skapliga seglingsegenskaper, vilket sam­mantaget bidrog till att de sålde så bra.

– Det är klart att det vore trevligt med en toalett i båten, det har jag ingen alls nu och det kan jag sakna, särskilt under regniga dagar. För att vara en 70-­talsbåt är den förhållande­vis jättestor invändigt för sin längd. Jag tittade på en del andra båtar innan jag slog till. Bland annat IF och Hurley 23. Men de var löjligt trånga i jämförelse. Det går ju knappt att vara i dem. Även storleken på sittbrunnen är svårsla­gen på Maxi 77, och det är viktigt, säger Lasse.

Den största utgiftsposten för Tess var segel­garderoben. Notan för båtens nuvarande se­geluppsättning, i kolsvart aramidmembran från italienska H-­Bite, motsvarar fyra–fem kompletta Maxi 77:or. Men då ingår även en helt ny, högre rigg med dubbla bakåtsvepta spridare från Benn's.

– Summerar jag vad som lagts ner så är det vansinnigt mycket pengar, säger Lasse med ett generat skratt.

 

 

Slutnotan för ny rigg och segel, komplett, blev 168 000 kronor. Sedan tillkommer 22 000 kronor för aktersnurran, och ett kylskåp har ersatts med en kylbox. Lasse uppskattar att den nya inredningen, med skrovmatta, lami­nat och snickerier, gick på 25 000–30 000 kro­nor. Då är både renoveringen och nya inventa­rier inkluderade.

Visserligen har Lasse tagit ut svängarna rejält när det gäller Tess segelgarderob och rigg. Men segel är faktiskt att betrakta som förbrukningsvara – med olika lång avskriv­ningstid. (Se prisexempel ovan.) Som ensam­seglare tycker han dessutom att det finns en säkerhetsaspekt på att byta mast.

– Man måste ju komma ihåg att min båt är från slutet av 1970-­talet. Men riggen är ju ny. Att byta rigg tror jag kan vara aktuellt för gan­ska många båtägare. Grejerna blir försvagade med tiden, så är det bara. Att bara stirra sig blind på slutsumman blir lite missvisande. Snarare är det frågan om en merkostnad att byta från en standardrigg.

Ett vackert yttre är nu inte allt, det är insidan som räknas. Som betraktare är det lätt att fastna för Tess utvändiga grannlåt. Från peket i fören via rutramar i metall, större sprayhood, sitt­ brunnstält, ny rigg, dekor i svart och rött istället för Maxiblått och som slutpunkt en korpsvart akterspegel. Under däck är skillnaderna jämfört med originalet om möjligt ännu större.

Precis som Albin 25­-ägaren Hans har Lasse rensat sin båt fullständigt ner till den bara glasfibern. Ett tids­- och tålamods­krävande arbete.

– Ekonomiskt är det totalt vansinne att hål­la på och göra stora och tidskrävande jobb. Så är det ju faktiskt. Den tiden som läggs ner får du aldrig tillbaka i pengar. Utan det du gör med din båt, det måste du göra åt dig själv.

 

Högre rigg med dubbla bakåtsvepta spridare, lazy­jacks och peke är de mest iögonfallande förändringarna.

 

För Lasse är just de egna behoven den främ­sta drivkraften att fortsätta investera både tid och pengar i sin båt. Eftersom han seglar så pass mycket ensam är Maxi 77 helt rätt i stor­lek för att kunna hanteras på ett par händer. Varje meter i längd på en båt adderar vikt som måste tas om hand både under segel och vid tilläggning. Hittills värderar Lasse hanterbar­het mer än en större båts möjlighet till högre komfort.

– Ett annat problem med en större båt, för­utom att hantera den, är att allt är mycket dy­rare. Min båt är på alla vis mer hanterbar, och jag vill absolut inte låna några pengar. Det här är ett nöje och en fritidssysselsättning.

Att värdera den tid som ägnats åt båten är lönlöst, anser Lasse. Särskilt ur ett ekono­miskt perspektiv. Återigen är båten hans största fritidsintresse, både på sjön och under alla timmar i båthallen vintertid. Varje tillfälle som han får kasta loss är ett kvitto och en belöning.

Den vintern som hela inredningen gjordes om kunde antalet arbetsfria dagar räknas på fingrarna.

– Totalt var det tio dagar som jag inte gjorde någonting. Det var inte arbete hela tiden, men jag hade alltid något för mig som var kopplat till båten. Bland annat transporterade jag hem hela inredningen och höll på med den hemma i snickarverkstaden.

Även om Lasse Augustsson köper grundte­sen i vårt resonemang påpekar han att en jäm­förelse mellan hans totalrenoverade och upp­graderade Maxi 77 och valfri begagnad segel­ båt med en prislapp på 300 000 kronor haltar.

– På ett vis tycker jag inte att det blir riktigt rättvist att jämföra med en större begagnad båt från slutet av 1970­- eller 1980-­talet för samma pengar som jag lagt på min båt. Mycket av gre­jerna på en sådan båt är ju lika gamla som båten. På min båt är i princip allting nytt, i princip är det bara skrovet som är från 1979. Annars är allting utbytt. Plasten i skrovet håller i princip för evigt.

Efter drygt tolv månader såg Hans Stenberg slutet på sitt stora renoveringsprojekt. Arbets­bördan blev betydligt större än han först räk­nat med. Men den positiva känslan som fanns från början har hängt med.

– Nu blev inbrotten katalysatorn, den utlö­sande faktorn, men jag tror att vi kommit till samma slutsats om vi ställts inför att behöva byta motor. Mina tankegångar hade nog varit precis likadana som de varit nu.

Text: Thomas G Hyrén

Foto: Thomas G Hyrén, Fredrik Arnryd, Privat.

Fotnot. Texten är tidigare publicerad i Praktiskt Båtägandes specialutgåva Köpa Båt, som finns i butikerna nu.

 

Ja
7
0
Nej
Håll dig uppdaterad med nyhetsbrevet!