Praktiskt Båtägande

KLASSIKERN: Förverkligade barndomsdrömmen om en Maxi 108

Överraskande fina seglingsegenskaper

KLASSIKERN: Förverkligade barndomsdrömmen om en Maxi 108
Maxi 108 kom som något av en uppfölja­re till supersuccén Maxi 95, även den dubbelruffad, men drygt en meter kortare. // Foto: Joakim Hermansson

 

Redan som liten grabb strosade Peter Molse gärna omkring hemma i hamnen i Kulla­vik och beundrade längtansfullt de glän­ sande segelbåtarna som låg förtöjda vid piren. Finast av dem alla var den legenda­riska seglingsmästaren Pelle Pettersons egen Maxi 108, som i likhet med alla de övriga Maxibåtarna emanerade från hans eget mycket produktiva ritbord.

Mer än några andra samtida fritidsbåtar bidrog just de olika Maximo­dellerna till att seglingsintresset formligen exploderade i vårt land, och det var många fler än den unge Molse som både drömde och förr eller senare förverkligade sina drömmar. Men för Peter Molse skulle det dröja närmare 40 år innan tiden var mogen att slå till på en nästan lika gammal Maxi 108.

– Då hade vi kört olika motorbåtar i många år, och före det hade jag en gammal Maxi 68, berättar han och manar hunden Sally att lägga sig till ro bredvid oss i sittbrunnen.

För Peter Molse är den gamla Maxi 108:an ett helt perfekt val, som ger fantastiskt mycket båt för pengarna. Han tittade först på ett exemplar som hade uppdaterats kontinuerligt och var mycket fräscht och välhållet, men avskräcktes av det höga priset och ville hellre förfina sin båt själv, efter eget huvud. Lösningen blev en båt från 1980, som inte hade fått så mycket kärlek sedan dess.

– Nej, båten var sliten och gav nästintill en bedagad känsla när vi skaffade den. Inget av utrustningen ombord hade mindre än ett decennium på nacken, men priset kunde förhandlas därefter, och det passade oss fint, erkänner han och tillägger att det aldrig varit hans tanke att ta lån för att skaffa båt.

 

Storskotslösningen, med en hanfot spänd mellan rufftakets båda förtöjningsknapar, är lika enkel som genialisk. Häcksta- get justeras med ett vinschhandtag // Foto: Joakim Hermansson

Trots att den är dubbelruffad erbjuder Maxi 108 en riktigt generös sittbrunn, med gott om plats för ett par familjer runt det fast monterade och uppfällbara bordet // Foto: Joakim Hermansson

 

Första sommaren gav sig familjen Molse iväg ut i båten utan att ha gjort någonting speciellt med den, bara för att känna in vad som skulle vara viktigast att fixa till. Överst på önskelistan hamnade då en ny motor, som skulle ersät­ta den MD11C som var original från byggåret.

– Vi insåg att en fräsch motor skulle ha stor betydelse för både trygghet och säkerhet ombord och investerade därför i en Volvo Penta D2 på 40 hästkrafter, inklusive nytt drev och elektronik, förklarar Molse som i samma veva passade på att ersätta de gamla batterierna, upp­datera det hemmasnickrade landströmssystemet och riva ut en massa överblivna elkablar.

– Det var kilometerlånga sladdar som inte hade någon egentlig funktion, säger han och påpekar att de börjat förbättringsarbetet inifrån, med funktionellt viktiga delar snarare än med kosmetiska ingrepp.

Ett annat exempel på det synsättet är att även stora de­ lar av styrningen har bytts ut, så att den numera har såväl vajer och hölje som kedja, i tåligt och underhållsfritt rostfritt material. Det praktiska peket med inbyggd ankardävert och stävstege är en annan välbehövlig detalj som kom på plats tidigt. Hittills har man plöjt ner lika mycket till i sin båt som den kostade från början, men utan några chockerande överraskningar. Segelgardero­ ben, bestående enbart av storsegel och genua, har exem­ pelvis bara fått en översyn och duger fortfarande fint.

– Visst skulle det också vara kul med nya segel och en gennaker, men det får vänta tills vidare, säger Peter Molse.

 

I salongens U-formade soffa får gott och väl ett halvdussin middagsgäster plats runt det stora bordet. Att den kraftiga masten är genomgående stör inte nämnvärt // Foto: Joakim Hermansson

Längs skrovsidorna i förpiken sitter praktiska hyllor, klädda med ryggdynor som de yngre besättningsmedlemmarna kan luta sig mot när de sitter här och myser // Foto: Joakim Hermansson

 

INTERIÖR

Pelle Petterson har trollat med måtten i Maxi 108, som erbjuder mer interiör volym än flertalet samtida alternativ. Här kan hela familjen ha det bekvämt och trivas.

Dubbelruffskonceptet i Maxi 108 ger två helt avskil­da sovhytter i båtens vardera ändar, med plats för gemensam samvaro däremellan. Förpiken är kan­ ske inte den största som skådats på en 35­fotare, men tack vare de höga kojerna uppnås ändå tillräcklig bäddbredd. Längs skrovsidorna sitter här praktiska hyllor, klädda med ryggdynor som de yngre besättningsmedlemmarna kan luta sig mot när de sitter här och myser, och under bäddarna finns en hel del plats att förvara mer skrym­mande saker. Genom den enda däcksluckan, som själv­ klart är öppningsbar, flödar solljuset ner.

I salongens U-­formade soffa får gott och väl ett halv­ dussin middagsgäster plats runt det stora bordet, även om en planlösning med dubbla längsgående soffor för­stås hade gett ännu fler sittplatser. Men då hade man å andra sidan gått miste om babordssidans längsgående pentry, välutrustat som värsta hemmaköket med rejäla arbetsytor, dubbla hoar, tvålågig spis med ugn och mängder av förvaring.

Att salongen är placerad så långt föröver i båten, så att den kraftiga genomgående masten kommer ner mitt i salongsbordet, stör faktiskt inte nämnvärt. Bordet kan förresten sänkas ett snäpp och förvandlar med en extradyna soffan till en generös dub­belbädd för den som önskar.

– Tanken när vi skaffade båten var att ha tillräckligt med sovplatser utan att behöva bädda i salongen, så det har vi nog aldrig gjort, funderar Peter Molse som själv brukar sova gott i styrbordssidans stickkoj.

Stickkojen är placerad alldeles vid sidan av nedgångstrappan, i passagen mellan salongen och akterhytten. Något egentligt navigationsbord existerar inte i Maxi 108, men vid kojens huvudända kan man vid behov fälla upp ett dito. I lådhurtsen därunder ryms också mängder av småprylar, som både kan komma ur vägen och vara lättåtkomliga. Även om man får huka sig en hel del känns det lite lyxigt att kunna förflytta sig torrskodd inomhus från salongen till akterhytten, som inretts till tonårsrum med egen entré genom däcksluckan.

– Akterhytten har jag totalrenoverat efter ett tidigare läckage vid häckstagsinfästningen, men det visste vi om när vi köpte båten, förklarar Molse.

Maxi 108 har en bottenkonstruktion med nedbyggd köl och balkar, som ger djup under durkarna och gott om plats i de väl tilltagna stuvutrymmena under salongssofforna. Inne på toaletten, vid nedgångstrap­pan strax akter om pentryt, är det samma träkänsla som i resten av båten, med mycket teakfaner i jämförelse med dagens modernare och plastigare massproduktion. Att toastolen står tvärs i båten underlättar dock inte användningen under gång.

 

Det lediga rufftaksutrymmet mellan de båda öppningsbara luckorna är som gjort för en solpanel. Att byta de anfrätta plexiglasrutorna finns på att-göra-listan // Foto: Joakim Hermansson

Att byta storseglets fall till dyneema istället för vajer, och samtidigt dra ner det för bekväm justering från sittbrunnen, står på önskelistan för Molses Maxi 108 // Foto: Joakim Hermansson

 

EXTERIÖR

Maxi 108 är ingen superpotent racingmaskin, men tar sig fram förvånansvärt bra och känns trygg och säker att gå i sjö med. Det tycker åtminstone båtägaren Peter Molse.

Med sina höga fribord och den något bulliga skrovformen visar Maxi 108 ett tydligt släkt­skap med övriga modeller i det omfattande Maxiprogrammet. Båten kom som något av en uppfölja­re till supersuccén Maxi 95, även den dubbelruffad, men drygt en meter kortare. Storasyster erbjuder en synner­ligen generös sittbrunn, med gott om plats för ett par fa­miljer runt det fastmonterade och uppfällbara bordet. På styrpiedestalen i bordets akterkant har storskots­ skenan sin ursprungliga plats, men Peter Molse har på sin båt valt att istället flytta hela taljan akterut på bom­men, med nedre fästet förankrat på en hanfot mellan akterruffstakets båda förtöjningsknapar. Den lösningen är lika enkel som genialisk, men båtägaren vill ändå förfina ytterligare.

– Ja, jag tänker mig en längre storskotsskena uppe på akterruffstaket, för att förbättra trimmöjligheterna, men ändå hålla skotet borta från sittbrunnen, förklarar han.

Det mittplacerade häckstaget justeras med ett vinsch­handtag i pushpitöppningen, och flera av trimlinorna har letts akterut från masten till vinschen på rufftaket, strax intill nedgången. I kombination med den ratt­ monterade autopiloten gör det båten ganska enkel att hantera, även när Peter Molse är ute på egna seglatser utan familjen.

– Fast jag kommer ändå att skaffa en modernare autopilot som styr bättre i vågor än den här. Storfallet ska också bytas ut, från vajer till dyneema, och framför allt dras akterut till rufftaksvinschen, så att jag slipper kliva upp på däck vid hissning och när seglet ska tas ner, berät­tar Molse som är väldigt nöjd med hur Maxi 108 seglar.

– Verkligen! Man köper väl egentligen inte en sådan här båt för att segla fort, men jag har överraskats av de fina seglingsegenskaperna, säger han och tillägger att första revet i storen ska tas omkring 8–9 m/s vindstyrka.

– Båten visar ganska tydligt när det är dags.

Den fasta trebladiga propellern bidrar väl inte till att öka seglingsfarten, men kostar endast en tiondel av en foldingdito och ger också direkt full manövrerbarhet när det ska backas i trånga hamnar.

Något teakdäck ville familjen Molse absolut inte ha på sin båt, eftersom det både kräver en hel del skötsel och kan ge upphov till läckage i däck. Däremot har man nu börjat fundera på om syntetprodukten Flexiteek skulle kunna vara ett alternativ, men då enbart i sittbrunnen, för att ge en lite mjukare känsla. Högre sprayhood och nytt sittbrunnskapell är andra önskemål, liksom att kanske komplettera det gamla krysstället med en gen­naker. Akterankarspel får dock vänta.

– Jag drar själv så länge jag orkar, och sedan lägger jag ankarlinan på genuavinschen om det behövs, säger Peter Molse som tycker att hoppilandpeket i fören, med integrerad stävstege, var betydligt nödvändigare.

– Det såg vi till att få på plats direkt.

 

Ja
21
3
Nej
Håll dig uppdaterad med nyhetsbrevet!