Det är ju inte vattenskotrar i sig som är problemet, utan enskilda, vårdslösa förare // Foto: Martin Ridne

Artiklar

Olsson: Frågan om förarbevis ett dilemma

"Det krävs tydliga direktiv och resurser till myndigheter"

Text: Fredrik Olsson • 2020-07-30 Uppdaterad 2021-06-09

 

Sommarens stora båtlivssnackis hittills har varit vattenskotrarnas vådliga framfarter. Redan en vecka in i juli är det många som har misskött sig, därtill har två personer förolyckats och flera skadats.

Diskussionernas vågor går höga, både bland allmänheten i stort och i olika båtforum. Nu säger sig också regeringen vilja skynda på ett lagförslag om förarbevis för vattenskotrar.

Den nya lagen behöver i så fall vara bättre förankrad visavi EU än vattenskoterförordningen från 1993. Där står att vattenskotrar endast får framföras i allmänna farleder och i områden som länsstyrelserna särskilt har angivit.

Men många länsstyrelser var saktfärdiga med att utlysa sådana områden, och förordningen ansågs strida mot EU:s principer. Sedan ett antal år tillbaka har rättsläget varit oklart, och 2011 gick Kustbevakningen ut med att man tills vidare inte lagför brott mot förordningen. Förenklat kan man alltså säga att lagen gäller, men på grund av praxis beivras inte överträdelser.

Det är minst sagt otydligt, och bland allmänheten råder förvirring.

Förordningen skiljer på vattenskotrar och andra motorbåtar. Det kan göra det möjligt att införa förarbevis för vattenskotrar, utan att göra detsamma för andra båtar.

Men är det rimligt att kräva förarbevis för just vattenskotrar, utan att samtidigt kräva det för alla båtar kortare än tolv och smalare än fyra meter?

Småbarn och personer med dålig syn får idag framföra fartvidunder på flera ton. Varför upplevs inte det som ett lika stort problem? En skillnad är att skotrarna ofta befinner sig där många är, i och på vattnet, en annan att vattenskoterförarna ofta saknar båterfarenhet.

Skotrar upplevs som lättillgängliga och tröskeln för att ge sig ut utan förkunskaper är låg.

Och det är lätt att lockas.

Skotrar är smidiga att använda och frihetskänslan är stor.

Men frihet bör motsvaras av lika stort ansvar. Sjöreglerna gäller även för skotrar, men uppenbarligen är vissa förare omedvetna om dem och vad som utgör gott sjömannaskap. Den informationen borde nå dem via uthyrare och försäljare.

Trafiksituationer till sjöss är ofta minst lika komplicerade som de på land. En varm dag är vattnet fullt av andra båtar, paddlare, badande och även djurliv – den komplicerade trafikbilden måste man ha respekt för. Och fort kan det gå, vissa vattenskotrar kan komma upp i 120–130 km/h.

En jämförelse med motorcyklar ligger nära till hands. Ingen skulle idag ifrågasätta att man behöver lära sig både teori och praktik innan man ger sig ut på vägarna på en sådan, eller ens på en så kallad EU-moppe.

Men det är en svår avvägning, för det är ju inte vattenskotrar i sig som är problemet, utan enskilda, vårdslösa förare.

Det är ett klassiskt dilemma: Ska alla som vill köra vattenskoter behöva “drabbas” för att några få förstör?

Det krävs tydliga direktiv och resurser till myndigheter, så att marodörer kan sättas dit, och bättre information från branschen.

Annars blir en lag om förarbevis svår att undvika.

 

Fredrik Olsson är chefredaktör på Nya Praktiskt Båtägande.

Texten är tidigare publicerad i Nya Praktiskt Båtägande 2020/8

Olsson: Frågan om förarbevis ett dilemma

Förarbevis för vattenskoter snart verklighet?

Två allvarligt skadade i olycka med vattenskoter

1000 sjömil på vattenskoter


Text: Fredrik Olsson • 2020-07-30
Artiklarpraktisktbatagande
Scroll to Top