Praktiskt Båtägande

RESA: Norges Kap Horn – våldsam och idyllisk

Lindesnes är en fruktad och samtidigt älskad plats.
Det är Norges sydligaste udde och passagen där vikingarna tänkte om.
PB:s utsände seglade till Lindesnes.

RESA: Norges Kap Horn – våldsam och idyllisk
Väl uppe vid fyren kan besökare både gå upp i den och betrakta den storslagna utsikten över havet och den ökända passagen och dessutom upptäcka de många insprängda gångarna i berget som anlades av tyskarna under andra världskriget // Foto: Martin Leisborn

 

Uddar som sticker ut i havet och måste rundas är ganska vanliga. Men bland dem finns några som så att säga sticker ut lite mer, några som sjömän alltid har fruktat.

Däribland berömda Kap Horn och Godahoppsudden.

En sådan plats finns på inte alltför långt avstånd från Sverige. Det är Norges sydligaste udde av fastlandet, som är känd för hårda vindar, luriga strömmar och farliga vågor. Men precis som de flesta andra beryktade uddar i världen finns här även en sällsam skönhet och en djup lockelse. Dessutom har Lindesnes en intressant historia.

Den sydligaste spetsen av det norska fastlandet utgörs av en bergig halvö som sträcker sig nästan en mil ut i Nordsjön. I farvattnen utanför råder ofta kraftiga västliga vindar från Atlanten och andra dagar östliga vindar från Skagerrak. Den norska kustströmmen drar förbi västerut med en koncentrerad styrka och fart på ibland flera knop.

Dimma och tjocka är också väldigt vanligt, något som försvårar navigationen rejält. För den som styr fel eller tappar kontrollen väntar branta klippor och bränningar av stenhård granit.

På denna karta från 1539 syns att Lindesneshalvön var beryktad sedan långeliga tider.

våra förslagna förfäder grävde därför en kanal rakt igenom grusåsen // Foto: Martin Leisborn

 

Våra förfäder vikingarna var riktiga fenor på att segla, navigera och upptäcka nya länder bortom de gungande horisonterna. På något sätt tämjde de havet med sina sjövärdiga och snabba långskepp och snäckor, men var varken odödliga eller okunniga om farorna. Att Lindes- nesudden är riktigt lurig insåg de snabbt, och ofta låg de still och väntade på ena sidan i dagar eller veckor innan de kunde passera.

På uddens ostsida finns en skyddad vik där vikingarna även slog sig ner ett tag. Platsen heter Spangereid och utgörs av en kilometerbred landremsa av grus och sand som skiljer Lenefjorden i norr från Njervesfjorden i söder och som i praktiken resulterar i ett hinder mellan farvattnen öst om och väst om Lindesnes. Utan denna landremsa skulle Lindesnes ha varit en ö, och det hade då gått att segla inomskärs förbi området.

Men problem är till för att lösas, och våra förslagna förfäder grävde därför en kanal rakt igenom grusåsen, och under flera hundra år, troligtvis från 700-talet, användes kanalen som en genomfartsväg för vikingarnas skepp och båtar. Det blev inte bara en genväg utan även en inkomstkälla för de lokala inbyggarna. Med kanalen fanns inte längre något behov av att vänta på bra väder för att runda den fruktade udden. Så småningom gjorde dock landhöjningen det omöjligt att bibehålla kanalen och till sist sandade den igen totalt och glömdes bort.

"Alla bryggplatser med röd flagg är gästplatser, och är det fullt är det bara att komma in så ordnar vi fler", säger Nina Holmen, hamn- ansvarig i Båly // Foto: Martin Leisborn

Lillehavn gör verkligen skäl för namnet, men är väl värt ett besök // Foto: Martin Leisborn

 

Den säkra farleden med dess trygga inkomst försvann.

Men efter vikingatiden kom sillperioderna som med- förde nya möjligheter för Lindesnes. Kreativiteten flöda- de igen, och en liten bergig vik på uddens karga sydostsida förvandlades till en befolkad by med hamn, och platsen fick namnet Lillehavn.

Under 1800-talet och fram till slutet av 1900-talet fanns här en välmående fiskeindustri som gav jobb åt människor vida omkring. Sill, torsk och räkor strömmande in i stor mängd, saltades, förpackades och skeppades vidare ut för export. Under många år täcktes öarna utanför Lillehavn av torskfiléer som låg på tork för att bli så kallad klippfisk, som är mycket populär i Norge.

Tillbaka i den gamla vikingaviken Spangereid växte också ett samhälle fram, och en ännu bättre hamn anlades. Lindesnesområdet blomstrade trots havets fortfarande oförändrade faror, och många fiskare och sjömän omkom i tragedier på havet.

Till slut tog även sillperioderna slut, och även torsken började ta slut i havet, så fiskenäringen gick tillbaka och utflyttningen började. Idag finns bara sex bofasta kvar i Lillehavn. Men den lilla byn och dess hamn finns ännu kvar och livsandan har inte försvunnit.

Spangereid har idag uppåt tusen invånare och dess hamn, Båly, har ett antal yrkesverksamma fiskare. Fisket lever alltså vidare men orten har även blivit ett sommarparadis för turister och ett litet Venedig i miniatyr. Och kanalen har återuppstått.

2001 gjordes utgrävningar som kartlade var vikinga- kanalen gick, och 2007 stod en ny kanal färdig. Idag kan båtar med ett djupgående på 2 meter och en höjd på 4,5 meter passera obehindrat in till fjorden innanför och fortsätta resan mot nordväst – utan att passera Lindesnes udde. För segelbåtsägare är det dock fortfarande rundning av Norges Kap Horn som gäller.

Rune Ström (t.v.) är utflyttad men har kvar sin fastighet och kommer ofta tillbaka. August Fjeldskår (t.h.) är den sista återstående bofasta yrkesfiskaren. Båda älskar sin hemby // Foto: Martin Leisborn

På sommaren finns det många sommarstugeägare i byn. Underhållningen består främst av bad och fiske // Foto: Martin Leisborn

Det är inte ett sjunket skepp, utan en fin restaurang som sluttar ner i havet. Under lär ha spektakulär mat och undervattensutsikt. Men bord måste bokas långt i förväg // Foto: Martin Leisborn

 

För båtägare som semestrar i Norges skärgårdar är Lindesnes ett trevligt och spännande mål att ta sig till.

Hamnen i Båly erbjuder en skyddad gästhamn, med närhet till butiker, toaletter och andra faciliteter. En vacker badstrand finns på gångavstånd. Missa inte heller undervattensrestaurangen Under med specialitet på lokala färska fångster från havet, men beställ bord i tid.

Vi kom dit i juli och tänkte prova deras fina mat med undervattensutsikt, men svaret blev att nästa lediga bord är i november. Så boka i god tid och se till att komma fram.

Har du jolle så är en tur på Spangereidkanalen ett måste. På andra sidan öppnar sig en storslagen vy in i Lenefjordens djupa men stilla vatten. Faktum är att den stora matbutiken Kiwi ligger längs kanalen och har en egen Venedigliknande utgrävd hamn där du kan lägga till med jollen och gå och handla.

Men det mest spektakulära av allt är ändå Lillehavn. Det är, som namnet antyder, en väldigt liten hamn utan speciellt bra skydd, och den har heller inga som helst faciliteter. Inget vatten, el eller toalett. Men det finns en gästbrygga innanför piren, och om vädret inte är alltför dåligt ligger båten bra här. Ljuset, klipporna, stugorna och hamnatmosfären gör det väldigt speciellt, och det är inte utan orsak som biltillverkaren Audi för några år sedan körde hit sina nya modeller för att ta spektakulära bilder till sina årliga fotokalender.

Lillehavns gästbrygga har varken el, vatten eller toa. Men 50 norska kronor per natt ger tillgång till ett unikt resmål på en unik plats // Foto: Martin Leisborn

Vattnet i havet är rent och klart med mycket liv som frodas under ytan. En krabbtina hjälper till att få in kvällsmaten // Foto: Martin Leisborn

 

Att förtöja med båt är nästan gratis, bara 50 norska kronor per natt, men ta med eget vatten, mat och laddade batterier. Toa och dusch finns 250 meter bort på campingplatsen, eller så tar du med saltvattenstvål och tar ett härligt dopp i det klara och friska havet.

För den som vill bada i sötvatten går det bra att, som vi gjorde, ta en promenad upp till den lilla sjön Vågevatn där det dessutom var betydligt varmare än i havet.

Fast det är inte bara platsen som är fin, de få som bor kvar här i Lillehavn är oerhört vänliga och gästfria. Förutom dem finns sommartid några hundra stuginnehavare som verkar har samma vänliga anda som de bofasta. I Lillehavn trivs man helt enkelt och pratar med alla, mer som det var förr. Lillehavn måste upplevas.

August Fjeldskår, en av de bofasta, växte upp i byn och är verksam yrkesfiskare.

Han berättar:

– När jag var liten pojke var det mycket aktivitet här, och alla vi som var små fick hjälpa till med olika uppgifter, till exempel att skyffla is och annat. Det gjorde att vi alla kände oss behövda och trivdes, även vi barn. Klippfisken skulle först saltas i tre veckor, sedan torkas utomhus i två veckor och när det kom in regnbyar blev det bråttom att hjälpa till att ta in fisken.

August växte inte upp på pizza och hamburgare, utan åt det som bjöds.

– Vi åt ofta torskhuvud. Man tog ur ögonen, klöv huvudet och kokade det och åt. Det var billig mat, men god och utan den hade vi nog inte överlevt.

Vi stöter också ihop med ett ungt nygift par, Anders och Astrid Ishöy från Danmark. De var på sin bröllopsresa, men inte med båt. För deras del var det apostlahästarna som gällde, delvis till fots och delvis på skidor, från Nordkapp genom Nordnorge, via Kungsleden i svenska Lappland, och vidare genom Norge ända till Lindesnes – en sträcka på över 260 landmil, som tog dem  drygt fem månader.

Hela vägen med ryggsäck. Bröllopet stod i januari 2019 och Lindesnes nåddes i juli, en bra start på ett förhoppningsvis lyckligt äktenskap.

– Det är väl en lite ovanlig smekmånad som inte så många andra har gjort. Men vi rekommenderar det, man lära känna varandra väl – på gott och ont, skrattar Astrid.

– Vi föredrog ju att gå olika vägar ibland men ville ju inte gå åt olika håll, så vi fick lösa våra skiljaktigheter under färdens gång.

 

Fyrvaktarbostaden är numera omgjord till museum, och i ett av de tyska skydds- rummen från kriget finns en utställning om Norges fyrar genom historien // Foto: Martin Leisborn

Fyrplatsen erbjuder en spektakulär utsikt över Nordsjön och Skagerrak // Foto: Martin Leisborn

 

Lillehavn är även en bra utgångspunkt till att besöka fyren ute på Lindesnesudden. Missa inte detta, för det är inte bara en fyr som alla andra. Här finns ett oerhört spännande museum och utställning om traktens historia från medeltiden till nu. Runtomkring finns vandringsleder, tångbrödsbageri, servering och mycket  annat. Väl uppe vid fyren kan besökare både gå upp i den och betrakta den storslagna utsikten över havet och den ökända passagen och dessutom upptäcka de många insprängda gångarna i berget som anlades av tyskarna under andra världskriget.

En dag vid fyren är en dag att minnas.

Ibland hålls konserter vid fyrvaktarens bostad, och ett par gånger om året är det mistlurens dag då den gamla kompressormatade tutan åter ljuder med full kraft utöver havet. Medtag hörselskydd om ni prickar in ett sådant tillfälle.

Efter att ha besökt både Spangereid och Lillehavn är det troligtvis dags att stäva vidare. För motorbåtar och segelbåtar med fällbar mast fortsätter färden med fördel genom kanalen och vidare norrut. För andra kanske Kapet ska rundas, medan andra väder hemåt igen. För vår del blev Lindesnes den perfekta utgångspunkten för översegling till Danmark och vidare genom Limfjorden.

Men det är en annan historia, som ni kan läsa mer om i ett kommande nummer av Praktiskt Båtägande. Lindesnes förblir dock i våra hjärtan, och hit vill vi komma tillbaka.

Fotnot. Texten är tidigare publicerad i Praktiskt Båtägande 2020/9

Ja
1
1
Nej
Håll dig uppdaterad med nyhetsbrevet!