I Tösse skärgård finns flera skyddade vikar och landstigningsplatser och även ett par fina klubbhamnar som gärna tar emot besökare // Foto: Angelica Parling-Lindström

Båtnytt

Tösse skärgård – ostörd övärld

Följ med tilI en oexploaterad skärgård, där djurlivet frodas och det är glest mellan båtarna.

Text: Praktiskt Båtägande • 2021-04-12 Uppdaterad 2022-09-30

Kommer du till Vänern via Göta älv och Trollhätte kanal är Dalsland första landskapet på babords sida, ett av Sveriges minsta men samtidigt det sjörikaste. Dalsland kallas för ett Sverige i miniatyr, och här kan man finna alla typer av kust – från klippig havsskärgård till badvänliga sandstränder.

Uppe i Dalbosjöns nordvästra del ligger Tösse skärgård, vars cirka 30 öar 1992 fick status som naturreservat. Här finns flera skyddade vikar och landstigningsplatser och även ett par fina klubbhamnar som gärna tar emot besökare.

Naturen bjuder på allt från kala skär till tall- eller lövskogsbevuxna öar. Vackra strövstigar finns det gott om. På de stora öarna finns en hel del vilt, som exempelvis älg, rådjur, skogshare, räv och grävling. Fågellivet är rikt, och havsörn, häger, fiskgjuse och lärkfalk kan ses jaga över vattenblänket.

Fiskmåsar, gråtrut, havstrut och fisktärna representerar vitfågelbeståndet, och i vikarna härskar storlom, storskrak, gräsand och knipa. På ett par platser finns rester av fornborgar, och det finns även sex bronsåldersgravar inom området. Bäst bevarad är Helga Gråkullas borg på Skällmansberget. Från Risvikens badplats inne på fastlandet leder en stig till borgen.

Men vi startar från söder.

Farleden in i skärgården börjar med några gröna och röda prickar utanför Svartskärs kummel, där farledsriktningen går norrut. Ganska direkt kommer vi in på skyddade vatten, med lagom djup för svajliggning och gott om lä för olika vindriktningar. En favoritvik är den på Ustöns norra sida, där vi har legat i perfekt lä medan sydvästen dånat på ute på sjön.

Om du kommer med motorbåt eller grundgående segelbåt kan du lägga till mot land vid grusstranden eller mot klippan på den västra udden, annars är det svaj som gäller. Djupet i viken ligger på 2–4 meter, och det är förhållandevis djupt långt in nära land.

Men varning – här är det lätt att bli liggande ett par dagar!

Tryter förråden finns det under sensommaren gott om blåbär i skogen och vattnet är fullt av fisk. Möjligen kan nord- och ostvind utifrån sjön få dig att vilja flytta.

Tösse skärgård – ostörd övärld — Vid den västra bryggan på Björkö är djupet ca 1,5 meter, så här syns oftast motorbåtar // Foto: Angelica Parling-Lindström

För Vänern är inte någon lugn liten insjö.

På grund av variationerna i djup kan sjön bli krabb och oberäknelig redan vid måttliga vindstyrkor. Dessutom gör den stora vattenytan att vi här upplever sjö- och landbris lik den längs våra havskuster, och det gäller att söka lä för natten.

Väster om Norra Kattholmarna har vi bra svajlä mot västanvinden, och öarna erbjuder även landförtöjning med lä för ostan på några platser – smyg in försiktigt. Längre upp i viken norr om Hästhuven och Stensön ses ofta svajliggare, men se upp för en liten uppgrundning på 1,6 meter i mitten av sundet. Tössebäcken är en liten hamn för privatbruk, men hela viken ger bra ankarfäste och ett djup runt 4 meter.

Att hitta tilläggsplatser med lä för sydvästen är ofta inte så svårt i Vänern, men om nordan ligger på kan det vara lite marigare. En sjömil norr om Tösse hamn och norr om Storön ligger Björkö, med stadig brygga och skydd för nord- och nordostvind. Här ute i skärgården kan man verkligen njuta av den klara himlen och fantastiska stjärnfall.

Tvärs över viken mot Storön finns även två rejäla bojar, för den som hellre ligger på svaj.

Storön har nyligen fått en fin brygga med bra lä för sydvästen. Därifrån går stigen över ön mot den lilla stugan, som förtjänstfullt rustats av den ideella föreningen Öfolket. Alla gäster är välkomna, och toaletter finns för dem som behöver.

Flera markerade vandringsleder går runt ön, och har du tur kan du möta tranorna i skogen söder om stugan.

På öns västsida hittar vi en rejäl brygga, dit du tar dig norrifrån om båtens djupgående är max 1,5 meter.

Vi drar vidare, rundar Gullnäbben, och strax norr därom hittar vi en vik mellan Drängholmen och Knotud- den.

Där kan man få landförtöjning för fyra, fem båtar på ett par ställen, både mot Drängholmen och mot Gulls udde. Men se upp för 1,7-grundet i mitten av infarten. Viken funkar annars bra för ankring, med djup mellan 2,7 och 4,5 meter.

Den som önskar mer brygga att ligga vid fortsätter vidare mot Åmål Sandö. Vid Eldholmen anges 1,9 meter i sjökortet, men ofta är vattenståndet en bit över referensytan, så kolla det om båten sticker mer än två meter.

Vi har med våra två meters djupgående alltid tagit oss förbi. Man går in till Sandön från nordväst. Vid bryggan är djupet 1,5–2,5 meter och man ligger på bojar. Bryggan och klubbhuset uppe i skogen tillhör Åmåls Motorbåtssällskap, men alla är välkomna.

Någon hamnavgift tas inte ut, men ett bidrag i sparbössan eller med Swish är välkommet.

Kvällsgrillningen sköts med fördel vid någon av de fina gemensamhetsgrillarna. Kommer du år 2022 kan du troligtvis bereda dig på ett pampigt hundraårsjubileum!

Sandön är ett litet paradis när det gäller vandring, sol och bad, och ön ingår numera i ett naturreservat. Där finns inga sommarbostäder, och att mitt i juli hitta en egen badvik är fullt möjligt. Har du tur får du span på någon av fiskgjusarna. Fågeln är en av vårt lands största dagrovfåglar, med en vingbredd på cirka en och en halv meter och häckar nu på flera platser runt sjön.

Till skillnad från de i området vanligaste klippöarna är detta en del av en rullstensås som löper genom området. På slingrande barrstigar genom blåbärsgranskogen tar man sig till någon av de tre vackra sandstränderna i söder och öster. Läckrast är kanske Harehalsen, en smal sandremsa mellan Sandön och en liten ö utanför. Där har du två sidor att välja på, och följaktligen finns pålandsvind och varmare vatten på någon av dem. Vill man inte gå så långt finns även den fina barnvänliga sandstranden precis vid bryggan på öns västsida.

Bara en sjömil norr härom hittar vi Svegön, där anläggningen tillhör Segelsällskapet Åmålsviken. Trots att hamnen är lite utsatt för de sydvästliga vindarna ligger man ändå alltid tryggt förtöjd vid de många fina bojarna.

Observera att bojkrok inte kan användas – ta en lång tamp!

Djupet är mellan 2 och 3,3 meter. Norr om stora bryggan finns även en lite mindre brygga för mer grundgående båtar, och där förtöjer man med ankare. På ön finns klubbhus öppet för alla från midsommar till slutet av augusti, vedeldad bastu, kommunskötta torrdass och sopmajor för brännbara sopor. Sjöräddningssällskapet tar gärna emot pantburkar i behållare. Hamnavgift tas inte upp, men det finns sparbössa och Swishnummer för frivilligt 50-kronorsbidrag.

Norr om bryggorna finns en fin sandstrand för både stora och små. När kvällen sedan kommer kan ni se solen sjunka ner i Dalslandsskogen och ventilera seglarminnen och skrönor vid grillen. Kanske avslutar ni dagen med ett bad i den vedeldade bastun och ett dopp i Vänerns svala, söta vatten?

Om sedan kylboxen sinar, eller du känner för lite mer liv och rörelse, är det inte långt in till idylliska Åmål, Dalslands centralort. Platsen var tidigt en viktig marknads- och handelsplats. Skogsägarna runt om levde gott på handel och timmersmuggling till Norge, och som en åtgärd mot detta beslöt Drottning Kristinas förmyndarregering år 1640–1643 att anlägga staden för att få bättre kontroll borta i utbygderna.

Bergslagsbanan tog vid 1800-talets slut vägen förbi Åmål, och detta ledde till att staden utvecklades till en industristad. Hamn och industri fortsatte att spela en viktig roll, men utvecklingstakten har numera stannat av.

Staden är väl värd ett besök – bevis för det är silverplatsen i tävlingen “Världens bästa stad” i kategorin under 20 000 invånare, år 2005.

Bedömningen grundar sig på hur väl man lyckas göra natur och kulturarv till en del av staden. Här finns idylliska gator, prunkande trädgårdar, torghandel och en vacker, välbevarad trähusstad från 1700- och 1800-talen i centrum. 1901 brann stora delar av staden norr om Åmålsån, men Gamla stan vid Plantaget klarade sig turligt nog.

Tösse skärgård bjuder på idylliskt småstadsliv, omväxlande natur och massor av tilläggningsmöjligheter.

Och att det är glest mellan båtarna gör inte saken sämre.

Text och foto: Angelica Parling-Lindström

PRENUMERERA PÅ PRAKTISKT BÅTÄGANDE

BESTÄLL HÄR

Tösse skärgård – ostörd övärld

PRENUMERERA PÅ PRAKTISKT BÅTÄGANDE

RESMÅL: Värmlands långa sjö

RESMÅL: Ön som ni inte får missa

Resmål: Mälaren

RESMÅL: Slät granit och turkosa vatten

Resmål: Stora Nassa och Lilla Nassa

Tösse skärgård – ostörd övärld

PRENUMERERA PÅ PRAKTISKT BÅTÄGANDE

RESMÅL: Värmlands långa sjö

RESMÅL: Ön som ni inte får missa

Resmål: Mälaren

RESMÅL: Slät granit och turkosa vatten

Resmål: Stora Nassa och Lilla Nassa

Vad söker du?