Praktiskt Båtägande

RESMÅL: Gullmarsfjorden – en underskattad guldklimp

Inte så många besökare, trots enorm skönhet.

RESMÅL: Gullmarsfjorden – en underskattad guldklimp
Gullmarsfjorden sträcker sig mot nordost från Lysekil och nästan sexton sjömil in i fastlandet // Foto: Martin Leisborn

 

Gullmarsfjorden, eller Gullmarn, är en underskattad guldklimp som de flesta inte tar sig tid till att upptäcka. Det är tyvärr även undertecknad ett exempel på, åtminstone fram till säsongen 2020.

De flesta farleder och öar i västra Sverige har jag färdats till, från Koster till Falsterbo, men inte Gullmarn, trots dess centrala läge i populära Bohuslän. Det var definitivt dags att ändra på det.

Det finns många så kallade fjordar på västkusten, precis som det finns fjärdar på östkusten. Men inte alla är riktiga äkta tröskelfjordar i ordets egentliga bemärkelse. De flesta ser inte alls ut som man tänker en långsmal och djup fjord, utan är bara vikar eller öppna vatten mellan olika öar.

 

 

Men Gullmarsfjorden, eller bara Gullmarn som den kallas, är annorlunda. Den liknar mer de norska motsvarigheterna.

Gullmarsfjorden sträcker sig mot nordost från Lysekil och nästan sexton sjömil in i fastlandet. Efter åtta sjömil breddas den, och här finns de vackra Bornöarna, stora och lilla Bornö. Sedan delas fjorden upp i två armar, Saltkällefjorden som fortsätter in åt nordost till Saltkällan vid Munkedal, och Färlevfjorden som skjuter nästan rakt norrut till den lilla byn Färlev.

Lysekil är beläget vid norra kanten av Gullmarns inlopp och är en bra utgångspunkt för en tur genom fjorden // Foto: Getty Images

Havets Hus är ett publikt havsakvarium i centrala Lysekil som visar cirka 100 olika arter från Gullmarsfjorden och Västerhavet i sammanlagt 40 akvarier // Foto: Martin Leisborn

I Havets Hus finns ett stort antal akvarier med de flesta av de arter som lever i fjordens djup att beskåda, även vissa hajar // Foto: Martin Leisborn

 

Vi behöver inte vänta länge på det fina. Redan vid fjordens tröskel är det underbart vackert. Den som kommer söderifrån kan dessutom märka en markant skillnad i berggrunden så fort man kommer norr om Gullholmen. Härifrån är nämligen bergen åt styrbord, inåt land, grå gnejs, medan öarna om babord är av den berömda röda bohusgraniten.

Ett första stopp bör göras vid Vasholmarna, eller någon annan av öarna i skärgården. Här finns flera av Västsveriges vackraste och mest populära naturhamnar, omringade av Bohusläns berömda rundslipade granitklippor.

Nästa anhalt är förslagsvis Lysekil, en stad med mycket historia och vackra omgivningar, plus en mycket trevlig gästhamn. För den som väljer att ta sig hit och som vill veta mer om Gullmarsfjorden och vad som döljer sig under ytan kan ett besök på Havets Hus rekommenderas. Där finns ett stort antal akvarier med de flesta av de arter som lever i fjordens djup att beskåda, även vissa hajar.

Efter Lysekil börjar själva färden in i fjorden, och ekolodet visar först ett djup på drygt 50 meter men allteftersom ökar det till siffror som inte uppnås på många platser längs övriga kusten.

Det blir snart tresiffrigt, och en bit efter Skårfärjorna finns det djupaste stället, drygt 118 meter ner. Mitt ekolod har till och med svårt att hitta något eko, bara svaga signaler hittar tillbaka från havsbottnen.

På Stora Bornö finns även en havsforskningsstation som byggdes redan 1902 // Foto: Martin Leisborn

Stora Bornö är en hög, skogsbeklädd ö med branta klippor // Foto: Martin Leisborn

Lysekils södra gästhamn är trevlig, och servicebyggnaden bjuder på dusch och toa som nästan upplevs som ett spa // Foto: Martin Leisborn

 

Gullmarn är alltså en så kallad tröskelfjord, vilket innebär att den är grundare vid mynningen än längre in. Det betyder också att djupet innanför tröskeln erbjuder en unik marin miljö med en hög salthalt som skapar förutsättningar för organismer som annars inte hade funnits där.

Fjorden har till exempel en egen variant räkor och ett antal ovanliga fiskarter som frodas här. Vitspetsig oceanhaj, nordlig näbbval, klumpfisk och springaredelfiner har till exempel observerats i fjorden det senaste decenniet. Även späckhuggare har sökt sig in och visat sig för glada och förvånade förbipasserande. Bara några dagar efter att vi var på plats mötte en annan båtburen familj en grupp sadeldelfiner som hoppade runt båten.

Ju längre in i fjorden, desto högre blir bergen vid sidorna, och det finns inte många platser som passar att lägga till vid. Hela vägen in är det röd granit om babord och grå gnejs om styrbord, en intressant iakttagelse. Gnejssidan har de högsta och brantaste klippstupen, medan granitsidan är något lägre och mer rundad.

Här och där finns dalar med idylliska strandängar, jordbruksmark och sandstränder. Den finaste biten av fjorden är den inre, och vid Bornöarna börjar den kännas som en fjord någonstans i Norge med höga, branta klippor med bråddjupt vatten direkt nedanför.

På Lilla Bornö finns en fin lagun där det går bra att ankra och även att gå i land på stranden för en promenad på ön // Foto: Martin Leisborn

Farleden in i Salt­källefjorden passe­rar Smörkullen och flera andra höga berg och kullar /det / Foto: Martin Leisborn

 

Stora Bornö är en hela 110 meter hög och tätbevuxen ö med en havsforskningsstation. Stationen byggdes 1902 och är av många ansedd som svensk oceanografis vagga. Ön är numera obebodd, men hade förr tre gårdar och är nu ett naturreservat. Intill finns lillebror, Lilla Bornö, även den skogsbeklädd och obebodd men med ett par fritidshus.

Här finns också en lagun med bra ankarfäste och tilläggningsmöjligheter vid ön – en av få sådana i denna klippiga fjord. Lagunen är en bra plats att ta natthamn i. Över båda dessa öar växer en mycket gammal skog med en sällsynt kryptogamflora, för dem som är intresserade av det. Och för de ornitologiskt intresserade finns en hel del fågelliv att skåda.

Efter dessa två vackra öar är det dags att välja väg, antingen babord in i Färlevfjorden eller styrbord mot Saltkällan. Båda är vackra farleder med väldigt lite trafik. Leden in mot Saltkällan passerar mellan höga berg, av gnejs om styrbord och bohusgranit om babord.

Smörkullen på styrbords sida är hela 134 meter hög, en imponerande höjd. Om det råder någorlunda stilla väder när du kommer hit rekommenderar jag att bara segla eller tillfälligt stänga av motorn för att lyssna. Det ekar nämligen rejält mellan de branta klipporna. Ekot från ett handklapp eller skrik får på vissa ställen upp till tre ekon från olika håll, helt fascinerande och värt en liten paus.

Ett fräscht alternativ till badklippor är badstranden längst in i Saltkällefjorden // Foto: Martin Leisborn

Landskapet i de innersta delarna av Gullmarn påminner mycket om fjordar i södra Norge // Foto: Martin Leisborn

 

Den fortsatta färden in i Saltkällefjorden bär nu vidare till de allra innersta delarna av Gullmarn. Det verkar dock som att de lokala invånarna i området inte har tänkt på att det kan komma besökande båtar, för det finns inte en enda gästhamn att tillgå.

Så var ska en båt­ resenär ta vägen?

De alternativ som finns är att kontakta Carlanders båtvarv på norra sidan fjorden eller Studseröds marina mitt emot, kanske de kan hyra ut en gästplats vid behov, de har ju varsin anlagd hamn.

Allra längst in i Saltkällan finns Munkedals småbåtshamn, men inte heller den har några gästplatser.

Dags att lokal­borna tänker om, tycker undertecknad. En sådan vacker fjord förtjänar fler besökare som kan få lägga till. Men det finns ett annat alternativ: att ligga på svaj.

Lagunen vid Lilla Bornö är ju en möjlighet, men det går även utmärkt att ankra utanför stranden i Saltkällan, vilket vi valde att göra. Det är en vacker strand och bra ankarfäste på havsbotten. Med jolle tar man sig lätt i land och in till kiosken som säljer både glass och annat.

Enligt planerna kommer betydligt mer att finnas i utbudet från och med 2021. Här finns också dusch och toaletter.

Foto: Martin Leisborn

Saltkällan är en bra ank­ringsplats, och vid den fina stranden finns kiosk, toalet­ter och duschmöjligheter // Foto: Martin Leisborn

 

Väl här längst in i Gullmarn är det dags att betrakta omgivningarna, ta ett bad och kanske också en åktur med Munkedals museijärnväg. Den går från Munkedals centrum ner till Munkedals gamla utskeppningshamn. Tyvärr verkar inte lokalbuss finnas för att ta sig till centrum, men att börja färden nere vid havet går säkert att ordna. I så fall kan Munkedals affärscentrum också erbjuda bunkringsmöjligheter. Det vattendrag som här mynnar ut i Gullmarn heter Örekilsälven, och för den fiskeintresserade kan det vara bra att veta att här finns det lax att fånga.

I den andra armen av Gullmarn, Färlevsfjorden, är det också vackra omgivningar men inte riktigt lika mycket att uppleva. Vattnet blir allt grundare, och det hela slutar i en lervik där det inte går att lägga till. His­torien om denna vik är dock intressant. Långt tillbaka, när havet stod högre, nådde fjorden ända in till Dingle som därför blev en handelsknutpunkt. Idag är det bara en bäck som rinner den sträckan. Och i den lilla byn Färlev, längs in i den nutida fjorden, stod år 1134 ett stort och avgörande slag mellan norske kung Magnus och hans utmanare Harald Gille. Kungen segrade och Harald flydde ut till sjöss i Färlevfjorden med de få man han hade kvar.

Under 1800-talet skedde en betydande spannmålsexport härifrån. Det fanns en liten utskeppningshamn, utgrävd ur åkerjorden, som troligtvis var i bruk fram till början av 1900-talet, där mindre pråmar la till, lastade havre och körde ut det till större oceangående fartyg som väntade en bit ut i Färlevsfjorden. Havre var en stor exportvara vid den tiden och fartygen gick ofta till England. Det finns fortfarande synliga spår av hamnen längst in i viken.

Allting har en ände sägs det, och Gullmarsfjorden är ju en återvändsgränd. Så efter ett par dagar är det dags att vända utåt Bohusläns ytterskärgård igen. Vår tur genom fjorden var en ögonöppnare, det finns fortfarande farleder och platser som inte har så många besökare, trots enorm skönhet.

Gullmarn är en sådan och absolut värt en två- eller tredagars avstickare.

Allting har en ände sägs det, och Gullmarsfjorden är ju en återvändsgränd // Foto: Martin Leisborn

Håll dig uppdaterad med nyhetsbrevet!
Har varit i Gullmarn?
Ja
29
7
Nej