Praktiskt Båtägande

Test: Greenline 45 Fly Hybrid

Utrustning och utrymmen som hemma, med solaltan på toppen och dessutom 20–30 sjömils räckvidd på el. Följ med ombord på slovenska Greenline 45 Fly Hybrid.

Test: Greenline 45 Fly Hybrid
Trots att flybridge erbjuder aktersoffa, solbädd och utekök, får 600 watt solpaneler också plats på taket, och framme på fördäck ryms dubbla sköna soffor för soliga dagar // Foto: Joakim Hermansson

 

Den slovenska kusten är mindre än fem mil lång, och landets småbåtshamnar kan räknas på ena handens fingrar. Ändå finns här flera betydande producenter av fritidsbåtar i alla prisklasser och storlekar, från de trailerbara succésegelbåtarna från Seascape – numera uppköpta av franska Beneteau – och Elans eleganta Porschedesignade segelbåtar, till Greenlines exklusivare motorbåtar.

Båda de sistnämnda varven ingår i ett marinkluster, som egendomligt nog är beläget nära den österrikiska gränsen, i samhället Begunje vid foten av det 2 000 meter höga berget Begunjšcica. Att de enda farbara vattnen är små bergssjöar hindrar dock inte de entusiastiska slovenska båtproducenterna från att ligga i framkant inom många utvecklingsområden.

Ett sådant område är eldrift, där Greenlinevarvet var pionjärer redan för drygt ett decennium sedan, och efter en konkurs några år senare fick ny storsatsande ägare i ryssen Vladimir Zinchenko. Han är egentligen seglare och har sex Atlantöverfarter och 250 000 sjömil under bältet, men fastnade för Greenline när han slog sig till ro och sålde sin världsomseglande kolfiberkryssare Shipman 63.

I Zinchenkos ägo har varvet intensifierat utvecklingen, och profilerar sig än hårdare som ett grönt alternativ i den annars så fossilstinna motorbåtsvärlden. Faktum är att alla Greenlines modeller, som spänner över åtta båtar mellan minstingens mer normala 33 fot och det oceangående flaggskeppets 68 fot, kan fås med antingen dieseldrift eller eldrift, eller i en hybridversion som kombinerar det bästa från två världar.

Sex seriekopplade litiumpolymerbatterier på 13,3 kWh vardera ger totalt 80 kWh, som räcker till nästan 30 sjömils körning i fem knop // Foto: Joakim Hermansson

Från en flytbrygga kliver man lämpligen ombord via badplattformen, som kan fås elhydrauliskt höj- och sänkbar för att underlätta avkopplande vattenaktiviteter // Foto: Joakim Hermansson

 

För mig som, tack vare min bilintresserade yngste son, haft förmånen att på landbacken få prova såväl Tesla som flera av Volvos pluginhybrider, framstår just hybridversionen som det i nuläget mest realistiskt gångbara alternativet för svenska skärgårdar.

Ren eldrift ställer alltför höga krav på fungerande laddningsinfrastruktur, som inte ens på fasta land är tillräckligt utbyggd ännu. Och ständigt mullrande dieslar utgör väl, i ärlighetens namn, inte det ur miljösyn- punkt mest optimala framdrivningssättet. Även om de förstås är oslagbara för dem som behöver riktigt lång räckvidd i höga hastigheter.

Ett liknande resonemang förde Patrick Jägerhorn från Upplands Väsby när han 2018 bytte sin fossildrivna Aquador 33 mot en Greenline 39 med hybriddrift. Trots att 39:an "bara" hade 11,5 kWh batteribank minskade antalet besök på sjömacken dramatiskt jämfört med den tidigare båten.

Ändå ville han ha mer – mer båt med mer batterier – så ifjol bytte familjen Jägerhorn upp sig till en Greenline 45 Fly Hybrid:

– Nu har vi 80 kWh batteribank och kan glida fram i fem knop på dagsetapper som utan vidare är 20 sjömil, kanske till och med 30 om vi har medvind och kör lugnt, förklarar Patrick som rattar en Tesla till vardags och förstås också har solpaneler hemma på hustaket.

– Jag jobbar med energifrågor, och det bidrar väl till att vi strävar efter att minska våra utsläpp i största allmänhet.

En riktigt generös dubbelsäng brer ut sig i den största hytten, där vi också hittar en skön soffa och gott om förvaringsmöjligheter samt ljusinsläpp i båda skrovsidorna // Foto: Joakim Hermansson

Så här fungerar framdrivning och elektricitet i Greenline 45 Fly Hybrid. Illustration: Greenline

 

När jag själv ska ut och provköra Jägerhorns Greenline 45 Fly Hybrid, berättar märkets svenske importör Jan Duda att de flesta av hans kunder även kör elbil och därför redan från början är både elfordonskunniga och elengagerade köpare. Vi kopplar loss laddkabeln, som egentligen är dimensionerad för mycket mer ström än de 10 ampere som de vanliga stolparna på Svinninge Marina ger, och styr ut mot Trälhavet på samma rutt som Jägerhorns brukar ta vid sina frekventa besök på klubbholmen. Där ute erbjuder Svinninge Båtklubb nämligen hela 16 ampere i laddstolparna, vilket förkortar uppladdningstiden avsevärt.

– Men 10 ampere räcker egentligen för att ladda upp halva batteribanken på ett dygn, vilket innebär att vi efter en helg har helt fullt igen, även i hamnar med bara 10 A-säkring, förklarar Patrick Jägerhorn och ger ännu ett tips om en bra hamn för eldrivna båtar som behöver säkerställa laddningskapacitet.

– Vi har gått med i Kungliga Motorbåt Klubben och kan därmed ladda från elstolparna på klubbholmen Högböte nära Möja.

I motorrummet, som upptar mer än en tredjedel av ekipagets längd, mullrar det inte från de båda Pentadieslarna på 220 hästkrafter vardera, utan istället surrar dubbla 14 kW elmotorer knappt hörbart. De produceras av tyska Mahle, som också tillverkar bland annat mildhybridmotorer för många bilmärken. Elmotorerna är monterade mellan dieselmotorerna och växellådorna, på samma propelleraxel. De minimala vibrationer som antyder att båten överhuvudtaget drivs framåt härrör från propellrarnas rörelser i vattnet.

Uppe på flybridge påminner det annars mest om en loj seglingstur, med bara vågskvalpet och vindbruset som hörs. Den som önskar åka fortare kan förvisso få båten levererad med dubbla Pentadieslar på upp till 440 hästar vardera, som i kombination med IPS-drev också ger möjlighet till smidig joystickstyrning för enkel manövrering i trånga hamnar. En konsekvens av det motoralternativet är dock att ordet hybrid i modellbeteckningen oundvikligen måste strykas.

Salongen är ljus och trevlig, med skön U-soffa och mängder av förvaring på andra sidan gången. Framme vid vindrutan kan man krypa upp på en dyna och följa färden // Foto: Joakim Hermansson

Vad får det lov att vara? Från pentryt kan drinkarna langas direkt till akterdäck genom den uppfällbara glasluckan // Foto: Joakim Hermansson

 

Greenline 45 Fly Hybrid kan också, tack vare den stora batteribanken och en kraftfull inverter, leverera elektricitet till ett 220-voltssystem ombord. Det innebär att familjen Jägerhorn har tillgång till tvättmaskin (med en av de smartaste placeringarna jag sett på någon båt, finurligt dold under nedgångstrappan), diskmaskin, fullstort kylskåp med frys och sist men inte minst spis med induktionshäll – precis som hemma. Dessutom vanliga jordade schukouttag för exempelvis kaffebryggare i pentryt, hårtork på toa, mobilladdare i hytterna eller dammsugare och tv i salongen. Och allt detta utan att någon dieselgenerator behöver stå och brumma.

– Våra solceller på 600 watt klarar elförsörjningen när vi ligger stilla. Batteribanken minskar kanske en aning under natten, men ökar snabbt igen nästa dag. När vi ska bege oss hemåt har vi alltid fler amperetimmar än när vi kom, även när vi ligger i naturhamn, utvecklar Patrick Jägerhorn och tillägger att de för säkerhets skull kör dieselmotorerna en stund innan de ska in i en naturhamn.

Det finns förstås ett parallellt 12 V-system också, bland annat för de elektroniska instrumenten, som dessutom alltid är tipptoppladdat med elektricitet från de stora litiumpolymerbatterierna.

Men om vi nu lämnar framdriften och det elektriska så finns så klart även andra delar hos Greenline 45 Fly Hybrid som förtjänar att nämnas. Miljötänket märks exempelvis även i produktionsprocessen, där skrov och däck byggs i en sandwichkonstruktion med distansmaterial som utgörs av skum från återvunna petflaskor. För ett minimum av utsläpp vakuuminjiceras glasfibermattorna istället för att handrullas, vilket också ger bättre kontroll av åtgång och vikt, men det är ju Greenline långt ifrån ensamma om. Plastmaterialet är vinylester som är segare och tåligare än vanlig polyesterplast och även står emot böldpest bättre. Och teaken i trädetaljerna är antingen framställd på konstgjord väg eller är ekocertifierad äkta teak.

Allt från vanlig analog kompass till dubbla tolvtums Raymarineskärmar ryms på den mattsvarta instrumentpanelen, och förarsoffan är bred nog för två personer // Foto: Joakim Hermansson

Toppmatad tvättmaskin under nedgångstrappan är en av de smartaste placeringarna jag sett ombord på en båt // Foto: Joakim Hermansson

 

En integrerad öppningsbar dörr högst upp på styrbords fribord gör det enkelt att komma ombord vid långsidesförtöjning längs kaj, och skarndäcket är tillräckligt brett för att man ska kunna röra sig bekvämt. Från en flytbrygga kliver man istället lämpligen ombord via den mycket generösa badplattformen, som kan fås elhydrauliskt höj- och sänkbar för att underlätta avkopplande vattenaktiviteter. Ett par trappsteg leder sedan upp till det lika väl tilltagna akterdäcket, skyddat av utstickande hardtoptak och med möjlighet till kapellväggar som barriär mot typiskt skandinaviskt väder.

Det eleganta glaspartiet in mot salongen öppnas till hälften med en skjutdörr, och sedan kan hoppilanddrinkarna langas ut direkt från pentryt via en bardisk, som fälls ner när fönstret hissas upp mot taket på starka gasfjädrar. Det är både snyggt och funktionellt, men glaspartier medför också gärna kondens och kallras i nordiskt klimat.

Pentryt är i samma nivå som akterdäck, med ett trappsteg upp till salongen, där en inbjudande vit U-soffa brer ut sig på babordssidan, med lådhurtsar och bänkyta mittemot. Snickeriernas yta är av knivskuren och mycket tunn faner från italienska Alpi, som är billigare och ger ett jämnare utseende utan färgvariationer, men inte samma tålighet och naturlighet som "vanlig" faner. Soffan övergår förut i en madrasserad sittyta, där man kan följa färden genom den stora vindrutan, och på andra sidan nedgången tronar förarplatsen. Där är soffan nästan bred nog för två personer, och har alla instrument och reglage överskådligt samlade på den mattsvarta instrumentpanelen.

Dubbla tolvtumsskärmar (16- tums får plats) från Raymarine dominerar bilden, men en helt vanlig analog kompass skymtar också mitt bland alla elektroniska hjälpmedel. Sikten är god, även om man ibland behöver luta sig en aning åt sidan för att undvika den grova och skymmande A-stolpen, som jag förmodar är ett resultat av den förhållandevis tunga flybridgekonstruktionen.

Kyl och frys precis som hemma är en av fördelarna med att släpa runt på 80 kWh batteripack, som via inverter ger 220 volt till vanliga schukouttag i hela båten // Foto: Joakim Hermansson

Hemmastandard på toa, med två meters ståhöjd och separat duschkabin utöver den elspolade toalettstolen // Foto: Joakim Hermansson

 

Under däck ryms två ljusa och rymliga dubbelhytter, med tjock heltäckningsmatta som visserligen är skön och ljudisolerande, men kanske inte lika praktisk. Utskärningar i friborden ger i den förliga hytten utsikt och ljus även via överbyggnadens rutor, medan den aktre hytten får nöja sig med skrovrutor. Båda har access till varsin toalett med dusch.

På styrbordssidan hittar vi ytterligare en hytt, som dock är betydligt mindre, där ett nyförälskat par möjligen kan sova skönt tillsammans utan att tycka det är trångt. Just den hytten är tillval, och den kan också förses med en våningssäng som ökar durkytan, men fungerar i standardutförande som walk-in-closet.

Flybridgen nås via en lejdare från akterdäck, och soliga dagar är det garanterat här uppe, eller kanske framme på fördäckets dubbla solbäddar, besättningen kommer att hänga. Utöver en ändamålsenlig förarplats, med skön fåtölj och dubbla plottrar, erbjuds här uppe en härlig solbädd och en skön soffa, båda över hela båtens bredd. Utekök med vask och grill för ljumma sommarkvällar är pricken över i, förstås tillsammans med den tidigare nämnda och mycket behagliga tystnaden under färd, som bara en eldriven båt kan ståta med.

Håll dig uppdaterad med nyhetsbrevet!
Ser fin ut!
Ja
5
0
Nej