Seglar-esset tävlar i ”Mästarnas mästare”

– Jag skulle vilja att alla får lära sig att segla, precis som alla får lära sig att simma, säger Marit.

I ett så vattenrikt land som Sverige menar hon att det borde vara naturligt att lära sig hantera en båt. Dessutom hyllar hon de element som ingår i segling; eget ansvar, fatta beslut, vårda sitt material och planera.

– Segling är både en utmanande och en utvecklande sport, som tränar ditt intellekt. Det är något du kan ha stor nytta av.

För henne har seglingen gått som en röd tråd genom livet. Pappa Kjell Söderström brann för tre saker: ungdomar, att tävla och att segla. Därför var kappsegling i princip oundvikligt under Marits uppväxt. Hon minns de långa somrarna med familjens Skaw 26:a som började när hon var runt fyra år.

– Båda mina föräldrar var lärare så vi var ute sex till åtta veckor varje sommar. Det var fantastiska upplevelser.

Under sena tonåren kvalade Marit in till herrarnas VM-lag och var rankad som nummer sex bland svenska juniorer. 1979 blev Marit vald till årets idrottskvinna för sina prestationer efter att ha tagit två VM-guld i E-jolle.

– Det är absolut ett av de priser jag är mest stolt över.

Hon var först ut av tjejerna i klubben att ta medalj, men efter henne var det flera som följde efter. 1984 hade hon hunnit ta åtta VM-guld och när det blev klart att det skulle bli en damklass i 470 under OS 1988 bestämde hon sig för att satsa. Då var hon färdig gymnastiklärare och bodde i Stockholm. Men efter att ha undersökt möjligheter i jolleklubbar och deras vilja att stödja henne mot ett OS insåg hon att de bästa chanserna fanns hos GKSS i Göteborg. Det var också där Marit hittade sin parhäst Birgitta Bengtsson som hon senare tog OS-silver med, en utmärkelse hon värderar högt.

– VM-gulden ligger i en kartong på vinden. Men OS-medaljen har jag i ett skåp i vardagsrummet. Bandet har försvunnit, men jag brukar ta fram den och titta på den ganska ofta. Särskilt i OS-tider.

Nyligen stod Marit själv inför ett spännande val när hon fick frågan om att vara med i tv-programmet Mästarnas Mästare, där Sveriges bästa idrottare tävlar mot varandra i grenar de aldrig testat på tidigare.

– För det första blev jag otroligt glad och stolt när jag fick frågan. Men det är klart att det var med skräckblandad förtjusning jag tackade ja. Hela svenska folket skulle ju granska mig och min prestation och det var ju 25 år sedan jag var elitidrottare.

Samtidigt säger hon att hon aldrig tvekade inför valet.

– Det kändes fantastiskt. Vilken otrolig utmaning. En sån chans kan man inte tacka nej till, säger hon.

AV: Johannes Nordemar