Nu gäller toatömningslagen – kommer någon bry sig?

Här kartan över alla tömningsstationer

I dag den 1 april träder den nya toatömningslagen i kraft som gör det förbjudet att släppa ut toaavfall i sjön från sin fritidsbåt. Men redan nu kommer indikationer på att den nya lagen inte kommer att fungera. 70 procent av de 716 svarande i PB:s enkät säger att de kommer att fortsätta tömma i sjön, 22 procent alltid och 48 procent om de inte hittar en sugtömningsstation.

– Tyvärr är det inte förvånande. Våra läsare som vi har kontakt med är vanliga båt-ägare och de har redan uttryckt den här frustrationen över att systemet inte är tillräckligt utbyggt, säger PB:s chefredaktör Philip Pereira dos Reis.

Lina Petersson är ansvarig handläggare på Transportstyrelsen, och hon förstår att båtägarna är frustrerade.

– Det ska vara lätt att göra rätt, blir det för svårt att sugtömma så förstår vi också att folk inte gör det. Det ska inte vara en olägenhet att följa lagen, och blir det för långt att åka så blir det en olägenhet. Vi tror att det behövs många fler tömningsstationer för att det ska funka, säger hon.

I PB:s enkät svarar 37 procent att de inte är beredda att ta någon omväg alls för att komma till en sugtömningsstation. 25 procent svarar max en kvart.

På Transportstyrelsens hemsida kommer man efter den 1 april att kunna anmäla de hamnar där det skulle behövas en tömningsstation. Då kan Transportstyrelsen undersöka varför hamnen inte har en tömningsstation och i förlängningen tvinga hamnen att skaffa en tömningsstation om behov finns. Men den processen kommer att ta tid, Lina Petersson tror att det dröjer ett par år innan det finns nog med tömningsstationer.

– I praktiken, finns det ingen tömningsstation i närheten så får man gå i land om man inte vill bryta mot lagen. Alternativt använda en portapotti eller en torrtoalett, säger hon.

Philip Pereira dos Reis tror att frustrationen över den nya lagen handlar just om att det är svårt att följa den.

– Det här är inte första gången som man från politikerhåll experimenterar med lagar som rör båtägare. Det var samma sak med bottenfärg, först förbjuds koppar, sen kommer den tillbaka. Vår undersökning visar att folk har byggt om sina toaletter i stor utsträckning, det visar att det finns en vilja. Men det skapar en misstro bland båtägare när det gång på gång kommer lagar som inte är tillräckligt underbyggda, säger han.

Lina Petersson har förståelse för det.

– Absolut, det skulle jag också känna, om man tvingas bryta mot lagen trots att man försöker vara laglydig. Det är därför vi vill att man ska kontakta oss och berätta var det finns ett behov.

Sedan 2002 finns det en lag som säger att hamnar ska kunna ta emot det avfall som måste lämnas. I och med den nya lagen är toalettavfall avfall som måste lämnas, och då är hamnarna skyldiga att kunna ta emot det.

– Förbudet röstades igenom 2012, så hamnarna har haft tre år på sig att ordna detta, men man väntar till sista stund, säger Lina.

I mitten av 90-talet bestämdes det inom Helcom, genom Helsingforskonventionen, att alla Östersjöstater skulle införa ett förbud, men att varje stat fick bestämma själv hur det skulle göras. Sverige beslutade att införa förbudet på frivillig väg, men det gick för långsamt. När Sverige nu inför den nya lagen är vi sist ut av alla Östersjöländer.

I debatten om lagen hörs ofta argumentet att fritidsbåtar står för en så liten andel av det totala utsläppet.

– Ja, jämför man med jordbruket eller kryssningsfartyg så är det inte så stort. Men alla de områdena är väldigt reglerade, kryssningsfartyg får till exempel inte släppa ut inom Sveriges sjöterritorium. Även om fritidsbåtar inte släpper ut så mycket, är det väl bra om alla gör det de kan. Fritidsbåtar vistas ju ofta i grunda vikar och under sommaren blir det väldigt koncentrerat lokalt, säger Lina.

Hon betonar också att det är urinen som är det farligaste, eftersom den innehåller mest fosfor och kväve. Kissar man på land så filtreras ämnena naturligt. Därför är det bra om inte heller båtägare vars båtar saknar toalett kissar över relingen, utan går i land istället.

– Det ligger i allas intresse att vattnet ska vara så rent som möjligt. Vi får bara hoppas att det finns en politisk vilja att ta tag i frågan, säger PB:s chefredaktör Philip.

Här kan du se svaren på enkäten