Årets gästhamn 2016 är…

Att jämställa utmärkelsen Årets gästhamn med att vinna VM- eller OS-guld vore förmätet. Men det faktum att det är tidningens läsare som avgör vilken gästhamn som är landets bästa genom att delta i vår omröstning ger onekligen priset en viss tyngd. För vem är bättre rustad att avgöra saken än ni som regelbundet besöker landets gästhamnar? Med anledning av det ovan sagda ligger sportjournalistikens dummaste fråga “Hur känns det?” nära till hands.

– Roligt! Riktigt roligt. Det känns peppande, eller säg riktigt motiverande, det låter bättre, att få uppskattning för det vi gör, utbrister Aleck Lando, hamnchef med ansvar för det mesta som kretsar kring Utö gästhamn. 

När Praktiskt Båtägande kliver iland på Utö skiner solen från en klarblå himmel. Per definition är det fortfarande försäsong, med allt vad det innebär. Inte minst vädermässigt. Solen till trots finns det fortfarande lite kyla i vinden. Ena stunden åker ytterplaggen på, för att i nästa åka av igen. Ännu några dagar för solens värmande strålar en ojämn kamp mot våren.

Enligt uppgift finns det 250 platser i Utös tvådelade – norra och södra – gästhamn. Under vårt besök är 246 av dem lediga. Ingen trängsel med andra ord. För den som inte har tillgång till egen båt går det fint att åka reguljär färja, året om, från Årsta brygga, från Nynäshamn och under högsäsong från Strömkajen i centrala Stockholm.  

Navet i gästhamnen, den faluröda Hamnboden, slog som traditionen bjuder upp sina portar under valborgshelgen. Det är här, bakom den kombinerade receptions-, kiosk- och kafédisken vi hittar Aleck Lando. Med van hand kranar hon svart bensin ur espressomaskinen med ena handen samtidigt som hon trycker telefonen mot örat med den andra. Fast säsongen knappt startat ringer turister och ställer frågor inför sommarens besök. En kvalificerad gissning är att några samtal innefattar praktiska spörsmål kring diverse förberedelser. I närområdet i anslutning till gästhamnen är flera hantverkare i aktion. Målmedvetet hamras, putsas och fejas det för att få allt i ordning. Till midsommar måste allt och alla vara på tå. Innan dess styrs den verksamheten främst av väderleken. Från midsommar och fram till en bit in i augusti är det högtryck – oavsett regn eller sol. I juli är det huggsexa vid bryggorna i gästhamnen. 

– Då är gränsfall att det går att gå torrskodd tvärs över hamnen till Persholmen på andra sidan, säger Anders Malm, krögare på Utö Värdshus. 

Upptäck ön från cykelsadeln

Det vackra vädret under vårt besök lockar glassugna kunder från när och fjärran till Hamnsbodens kafé. Dessvärre ligger mjukglassmaskinen fortfarande i vinteride. Och vårens första leverans av skopglass är fortfarande någon vecka bort. Först måste den nya fryscontainern kopplas in. Att hyra cyklar går däremot bra. 

– Vi har 300 cyklar, från små barncyklar till fullstora dam- och herrcyklar, till uthyrning. Fina dagar under högsäsong går de åt, säger Aleck som en strax därpå pekar ut riktningen till några av öns sevärdheter åt en brittisk barnfamilj redo att ge sig ut på upptäcktsfärd per pedal. 

Aleck Lando kom till Utö för drygt tio år sedan. På enkel biljett. Numera tillhör hon och hennes familj den exklusiva skaran om cirka 230 personer som kan kalla sig bofasta på ön. Första åren arbetade Aleck i matsalen på Utö Värdshus. Med sina drygt 100-åriga anor och sitt välrenommerade kök har krogen bidragit till att sätta ön på kartan långt utanför Stockholms skärgård. Etablissemangets centrala roll i öns turistnäring accentuerades ytterligare våren 2012 när Anders Malm och hans kompanjon Stefan Guldstrand övertog ägandet och driften av gästhamnen. 

– Vi köpte Utö Värdshus 1997 och har drivit det tillsammans sedan dess. För fem år sedan ville familjen Sandström, som tidigare drev gästhamnen, lämna efter 30 år. Då pratade vi med dem och kom överens om att det var vi som skulle ta över. Och det är vi väldigt glada för. Det är otroligt roligt att kunna binda ihop hamnen med hotellet och restaurangen, vilket gör att vi känner att vi kan arbeta som en hel destination i stället. Nu kan vi ta hand om gästen från A till Ö på ett annat sätt, säger Anders. 

Sedan de tog över 2012 har det genomförts en del förändringar i gästhamnen som mest handlat om inredning i kafé, kiosk och reception. Det har också lagts en del resurser på att utbilda personalen.   

– Aleck har jobbat mycket med det där. Hamnverksamheten är säsongsbetonad och det är ett nytt gäng som ska in varje år, och det gäller att få med alla på samma tåg, eller båt kanske är en bättre liknelse, säger Anders. 

Under högsäsong sysselsätter Hamnmagasinet och Hamnboden med reception, glasskafé, cykeluthyrning och mottagande av gästande båtar 20 personer. Varav tre hamnkaptener arbetar aktivt med besökande båtar, dels möter upp på bryggorna, dels planerar beläggningen i hamnen. Sammantaget arbetar 120 personer i värdshusets olika verksamheter under säsong. 

Historia lockar till besök 

De senaste säsongerna har antalet gästnätter i hamnen legat runt 11 000–12 000. Lejonparten av båtarna för svensk flagg, me-dan drygt tio procent är mer långväga besökare. Marie-Louise och Kurt Larsson, som ligger förtöjda med sin nya Linjett 34 långskepps på Persholmssidan, har en fot i varje kategori. Det är deras första besök på Utö, och sannolikt också deras sista. I alla fall på egen köl. När de återser hemmahamnen i Göteborg nästa gång har de varit på väg i sex veckor sedan de hämtade ut sin drömbåt från Rosättra varv. Väl hemma på västkusten kommer de att återvända till danska och tyska farvatten, för att inte tala om favoriten Bohuslän.  

– Utö hade vi hört talas om innan och ville gärna göra ett besök när vi fick chansen. Och det är ju en riktig utflyktsö med mycket att titta på. Jag tycker att en bra gästhamn ska ha något att se och att det ska finnas lite annat att göra också, säger Marie-Louise, som ger Utö klart godkänt på den punkten.

Sambon Kurt nickar medhållande. 

– Hamnar där det finns lite verksamhet lockar alltid lite mer. Ta till exempel Grebbestad, Smögen, Öckerö eller Hönö hemmavid. Där finns en rytm och ett liv som gör dem mer intressanta att besöka, tycker han. 

Som resmål är Utö en destination med många ansikten. Norra delen av ön är naturreservat sedan mitten av 1970-talet. På södra delen har försvaret ett skjutfält som varit i bruk sedan 1940-talet. Om bandet ska backas till början så tar det en stund. Fynd på Skogsby gravfält på öns sydsida tyder på att de första bosättarna flyttade hit redan på 500-talet. Troligtvis ägnade inbyggarna de efterföljande 500 åren främst åt jakt och fiske. På 1100-talet konstaterades stora fyndigheter av järnmalm. Vilket bokstavligt talat satt synliga spår, med ett par hundra meter djupa gruvschakt runt om på ön. Under nästan 800 år, fram till 1800-talets andra hälft, bedrevs omfattande gruvdrift på Utö. För den som vill veta mer finns ett gruvmuseum som håller öppet ett par timmar per dag under sommaren.   

Bad från klippor och stränder

I modern tid förknippas Utö först och främst med sol och bad. Så har det varit sedan slutet av 1800-talet. Arkitekten bakom öns förvandling till badort var grosshandlare E-W Levin. När han klev in och köpte Utö var gruvorna redan nedlagda. Under mellantiden hade en driftig sågverksägare skövlat all kvarvarande skog. Det fanns med andra ord inte mycket av värde kvar, utom läget, läget och läget som det heter på mäklarsvenska. Inom loppet av ett par år stod Utö Värdshus klart. Och på kort tid blev Utö namnet på allas läppar. Inte minst bland Stockholms kulturelit. Några av dåtidens namnkunnigaste författare och konstnärer var snabba att ta Utö till sina hjärtan. Ett faktum som förpliktigar, enligt Anders Malm.

– Jag är ödmjuk inför uppgiften att förvalta värdshuset. Det har funnits i 120 år, 125 till och med. Och vi har haft det i 18 år. Jag tycker att det är precis i det perspektivet man ska se det. Vi förvaltar något som är sedan gammalt. Och det är väldigt roligt.

Från positionen bakom disken i gästhamnens reception möter Aleck och hennes personal ständigt nya gäster. En hel del stammisar återkommer från år till år. De har koll på läget och vet det mesta om ön. Men vilka frågor ställer förstagångsbesökarna?

– Den vanligaste frågan från dem är ‘Vad ska vi se?’, säger Aleck. Följt av ‘Vad finns det för ställen att äta på?’ och förstås ‘Vilken är koden till duscharna?’.   

Och svaret på den första frågan kommer på direkten. I alla fall från Aleck.

– Första gången du kommer till Utö får du inte missa utsikten från kvarnen – som är fantastisk, bageriet, definitivt, det är i särklass (drivs av landslagsmeriterade bagaren Tobias Bergstrand, red:s anm.). Sedan finns det vissa badställen, Utö Storsand och Ålö Storsand, som är några av mina egna favvostränder, säger hon.

– Enklast är att hyra en cykel och cykla ned dit. Det ser ut som en strand på Mallorca. Jättekonstigt att få den känslan mitt i den här omgivningen, flikar Anders in. 

Avstånden är hanterbara. Utö mäter ungefär tio kilometer från nord- till sydspets. Det finns många fina grusvägar och stigar som är cykelbara kors och tvärs över ön. När ämnet cykel och cykelutflykter runt ön förs på tal hittar även Anders ett svar på frågan om vilka sevärdheter han vill lyfta fram.  

– Ta en cykeltur till Båtshaket på Ålö, det är något som du inte får missa. Det är en liten fiskrestaurang som ligger längst ned på Ålö. Det finns en broförbindelse över dit. Där sitter du på en brygga vid ett båthus och äter rökta räkor, lax och ål med utsikt över vattnet. Ove och Carina, som har stället, bor där nere. Han fiskar och hon driver restaurangen. Det är en riktig mys-utflykt. 

Aleck Lando och Anders Malm är stolta och glada över att Praktiskt Båtägandes läsare utsett Utö gästhamn till bäst i Sverige. Fast, om sanningen ska fram, även en smula förvånade. För även om de arbetat målmedvetet med att utbilda personal och har en ambition att hålla en hög servicenivå sedan övertagandet 2012, så är de medvetna om att det finns en stor förbättringspotential. 

– Vi har en svag punkt och det gäller våra duschar och toaletter, säger Anders.

– Som vi absolut inte har blundat för, säger Aleck. 

– Och därför gör vi en stor satsning på det i höst, fortsätter Anders. 

Eftersom delar av Utö är naturreservat har bygglovsprocessen dragit ut en del på tiden. Haninge kommun, länsstyrelsen och Skärgårdsstiftelsen ska alla ge sitt godkännande. Nu är alla beslut fattade och alla tillstånd på plats. Den 1 oktober sätts spaden i jorden och våren 2017 ska ett delvis nytt och helt ombyggt servicehus stå klart. Planerna omfattar nya omklädningsrum, ett par sorters bastur, en liten inomhuspool, två badtunnor utomhus samt möjlighet att kliva ned i vattnet för att svalka sig mellan bastuturerna. 

– Det här har vi velat göra länge för att lyfta in Utö gästhamn i 2020-talet. För vi känner att våra befintliga dusch- och wc-lösningar härstammar från rätt långt bak i tiden, säger Anders.

Bästa tiden är september

Som helårsboende på Utö har Aleck och Anders förmånen att få följa med i årstidernas växlingar. De är ense om att det inte är något större fel på sommarmånaden juli. Men den som vill uppleva ön från dess bästa sida bör överväga ett besök på våren eller sensommaren. 

– Bästa tiden att besöka Utö är maj och september – men framför allt september är en guldmånad. Allt är fortfarande igång och det brukar fortfarande vara ganska varmt i vattnet. Många som kommer hit då brukar säga ‘Det är nästan som att ha ön för sig själv’, säger Aleck.

Den stora mångfalden i det lilla formatet gör att Utö lockar vitt skilda besökare. Dels alla dem som kommer med de reguljära färjorna över dagen eller stannar ett par nätter i stuga, på campingen, vandrarhemmet eller hotellet, dels de som kommer med egen båt. Oavsett färdmedel så är det inga homogena grupper. Inte sällan finns det till exempel både två och tre generationer ombord på några av de båtar som lägger till i gästhamnen. Som även lockar barnfamiljer och partysugna ungdomar.  

– Här finns något för alla, säger Aleck.

Innan det är dags att återvända till fastlandet slår vi ytterligare en lov bland de få båtar som ligger förtöjda i gästhamnen. Bekvämt tillbakalutad i en solstol på badbryggan till sin Jeanneau Prestige 34 hittar vi Haningebon Lars Lenell, som åkt hit över dagen. Ställd inför uppgiften att Utö utsetts till Årets gästhamn gör han följande reflexion:

– Utö är tvåa för mig. Jag tycker att Sandhamn är trevligare. Även Grisslehamn är bättre på en del vis, säger Lars. 

I nästa andetag avslöjar Lars att eftersom hans fru föredrar Utö framför Sandhamn brukar det trots allt bli ett par besök per sommar. 

– Vi brukar ligga här en eller två nätter innan vi drar vidare vi till någon naturhamn igen. 

– Sedan brukar vi alltid stanna till här när vi är på väg till och från Trosa. Vår och höst är bästa tiden på Utö. Under högsäsong är det ofta för trångt med båtar här i hamnen.

Som gästhamn betraktad tycker Lars att Utö är praktisk så till vida att det mesta finns och att allt brukar fungera. Visst kan han hålla med om att standarden på toaletter och duschar inte är tipptopp. Dock vore det på sin plats med lite självrannsakan hos dem som klagar på ordningen. 

– Om alla som använder toaletter och duschar skötte sig bättre skulle det fungera bättre. Det är ju knappast hamnpersonalen själva som stökar till det.