Reportage: Han är Sveriges enda träbåtsdetektiv

Enligt elaka tungor börjar en träbåt att förfalla i samma ögonblick som de träd den är byggd av huggs ned. Det må vara hur det vill med den saken. Det är hur som helst en intressant tanke, eftersom platsen vi befinner oss på, Kölefors Bruk, är en nedlagd yxfabrik. Från 1912 och till mitten av 1960-talet hamrades yxämnen ur glödgat stål i den lokal som idag inrymmer ett flertal runabouts från samma tidsperiod. Eftersom flera av pärlorna är av svenskt ursprung finns det, i alla fall i teorin, en möjlighet att de skickliga hantverkare som en gång byggt dem har gjort det med Köleforsyxor i hand. Fast det får vi nog aldrig veta. Däremot är det ett faktum att här – mitt i den östgötska spenaten, som infödda storstadsbor gärna benämner landsbygden – har stockholmaren Anders Værnéus hittat hem.

De sista milen från Linköping i riktning mot Vimmerby är som en roadtrip rakt in i Astrid Lindgrens värld. Den slingrande vägen kantas av röda hus och ladugårdar med vita knutar, betande kor, hagar, åkrar och skogsklädda berg. I de här omgivningarna känns det lite apart att målet för vår resa är ett besök hos anrika Sjöexpress och dess nutida ägare Anders Værnéus, tillika landets främsta kännare av snabba motorbåtar från förr. Att Kinda kanal korsas och väg 34 understundom är omgärdad av vatten avhjälper inte känslan av udda plats att driva varvsverksamhet. När Anders en stund senare berättar om hur det gick till när han omgrupperade till Kölefors så är det en historia fylld av tillfälligheter.  

Prenumerera på Praktiskt Båtägande här

– Orsaken till att vi står här över huvud taget är att min familj sedan 1905 har ett sommarställe vid Kinda kanal som min farfars far lät bygga, han var en storgubbe i Linköping vid den tiden. Sommaren 1921 köpte han en ny racerbåt i Stockholm som kördes ned till det här sommarstället. Sedan dess har båten legat där, den ligger fortfarande där, i ett båthus som byggdes på hösten 1921. Båten är i absolut nyskick, aldrig renoverad, bara underhållen, allting är bevarat, säger Anders.

Släktklenoden framkallar två tydliga minnesbilder från Anders uppväxt. Dels att hans pappa fruktade att varje åktur skulle sluta med att originalmotorn pressades för hårt och rasade, dels att han själv tyckte att båten kändes gammal, mossig och skittråkig jämfört med de jämnåriga polarnas coola vattenskidbåtar i plast. Vändpunkten kom när Anders vid elva–tolv års ålder började ställa nyfikna frågor till sin pappa om vad som var så speciellt med den där båten i båthuset. 

– Men han visste inte så mycket, och det där gjorde mig nyfiken. Om den ändå ligger där kan jag lika gärna ta reda på vad det är för någon båt. Så jag började göra efterforskningar, och efter två år hade jag hittat både båtens och hela varvets historia. Nu vet jag att båten är byggd i Finland på Andrée & Rosenqvists, ett av de största varven i Finland på den tiden.  

Prenumerera på Praktiskt Båtägande här

Sedan den dagen var Anders fast. Den anonyma träbåten hade genom hans efterforskningar fått ett eget liv. Och snöbollen som sattes i rullning för över 30 år sedan har aldrig slutat rulla. Proveniens, att gräva i arkiv, samla information och lägga pussel för att kunna berätta varje båts unika historia blev en hobby, som blev en del av jobbet och till sist blev ett jobb.  

– Jag brukar ibland säga att jag har pluggat 400 poäng veteranbåtskunskap. Men det finns ingen kurs i det, så jag har fått utforma den själv. Jag ägnade hela högstadiet åt att läsa in den här kunskapen. Så ja, jag är helt självlärd. Det som är roligt, och gör att jag faktiskt kan leva på det, är att jag är den enda som kan det här.

Uttalandet kan låta kaxigt. Men efter att ha tillbringat ett par timmar i Anders Værnéus sällskap och lyssnat på en salig mix av saklig båtshistoria varvad med anekdoter om några av alla de båtar han omger sig med, förstår man att det ligger i farans riktning att han har rätt. 

– En båt där du kan tala om vem som ägt den, vad den haft för öde, har ett högre värde än en båt som du inte kan göra det med. Om det funnits någon kändis bland tidigare ägare är det helt klart en stjärna i kanten. Men jag märker att det blir allt viktigare att en båts historia finns dokumenterad. Finns det sedan en knorr i kanten är det extra roligt. 

Passionen för gamla båtar har löpt som en röd tråd genom Anders Værnéus liv. Oavsett riktning så har varje kursändring en nära koppling till båtar. Någon noggrant utstakad karriärväg har det aldrig varit frågan om. Tvärtom handlar det om en rad, inom citationstecken, lyckliga omständigheter.   

– Det ena har gett det andra. Jag gick fyraårig teknisk på gymnasiet och skulle egentligen bli ingenjör. Mellan plugg och lump behövde jag ett jobb och det blev i båtbranschen, för den kände jag.

På meritlistan finns bland annat ett dussin år som journalist på båttidningarna Vi Båtägare och därefter Klassiska Båtar – som han också var med och drog igång. En fördel med journalistyrket är att det går finfint att kombinera med intresset för klassiska båtar. Att anställningen på Vi Båtägare, med fokus på nya båtar, med tiden byttes mot Klassiska Båtar känns i sammanhanget helt logiskt. Att de facto lämna tangentbordet under allt längre perioder för att i stället dra på sig blåstället och jobba mer handgripligt med de båtar han brinner för beskriver Anders som en naturlig utveckling. 

– Det har bara blivit så här. Jag är fullständigt övertygad om att det blir vad man gör det till. I och med att det här är en så pass knasig verksamhet behövde jag flera ben att stå på. Jag var på Vi Båtägare från 1995 till 2007 och Klassiska Båtar till 2014–2015. Det här har jag haft parallellt hela tiden. Klassiska Båtar gick upp och ned, tre nummer vissa år och sex nummer andra, och då hade jag det här att luta mig emot. Så blev det lite försäkringsjobb och lite försäljning under en period. Fast jag har fortfarande inte kommit på vad jag ska göra när jag blir stor. Vi får se vad det kan vara. Fram till dess har jag jävligt kul. 

Tidningen Klassiska Båtar gick i graven 2014. Något halvår senare blev lokalen vid det gamla bruket till salu. Anders såg en möjlighet som var för bra att missa. 

– Jag måste ju göra någonting och tänkte att det blir ju perfekt att dra ihop några båtar och göra om det till ett litet varv, säger Anders om yxfabriken som bokstavligt talat återfötts som centrum för klassiska båtar. 

Inne i smedjans dunkel ruvar ett dussin företrädesvis träbåtar från varv som Riva, Hacker-Craft, Plym, Chris-Craft, Sjöexpress och Forslund. I garagelängorna utanför och på gårdsplanen förvaras ytterligare ett 20-tal klassiker. Några av båtarna är Anders egna. En del är till försäljning medan andra båtar har ägare som anlitat Anders och hans två vapendragare – båtsnickaren Per-Åke Olsson och Anna Skattung som är dekorationsmålare till professionen – för löpande skötsel och underhåll. 

– Tanken är inte att vi ska göra några stora jobb här nere. Det är inte det som är vår grej. Vi byter inga bottenstockar eller bordläggningar, det finns andra som är mycket bättre lämpade för den typen av jobb. Utan det vi ska göra är att lyfta båtarnas finish från bruks- till finskick och underhålla dem för våra kunders räkning, säger Anders. 

Majoriteten av de båtar som står uppställda i lokalerna uppvisar också en viss variation i skick – från välskött till extremt välskött. Ett fåtal är renoverade till nyskick medan det stora flertalet uppvisar ett patinerat, välhållet originalskick som endast kan uppnås efter decennier av kärleksfull omvårdnad. Fast ingen regel utan undantag. En skylt på väggen till den gamla smedjan med texten “Field of Dreams” och en pil mot baksidan skvallrar om en annan, brutalare verklighet. I skogsbrynet ligger en handfull båtar i varierande stadier av förfall som enligt Anders förtjänar ett bättre öde – om än i någon annans händer. Ett objekt, som i de flestas ögon skulle betraktas som ett vrak värdigt en plats djupt in i skogen bortom drömmarnas fält, ska däremot väckas ur sin törnrosasömn. Båten i fråga, en amerikansk Century från 1946, är ett lysande exempel på vad Anders stora intresse för historia och proveniens kan leda fram till.