“Sedan jag var barn har jag drömt om att få segla jorden runt”

Viveka Ljungström slutar till våren som chefredaktör för tidskriften Forskning & Framsteg, för att ge sig iväg jorden runt tillsammans med sin man Erik Eken i Embla, en Contest 48 från 2002.
På Livetombord.se och i Praktiskt Båtägande kommer vi att få följa dem i en serie artiklar från förberedelserna och från resan.

När, hur och varför ger ni er iväg?
– Vi har inget exakt datum, trots att vi egentligen blivit rekommenderade att ha det. Tidigare har vi sagt den 21 mars, men nu får det bli april, om inte isen ligger kvar då. Angående covid-19 så tänker vi att åtminstone Europa är öppet nästa år, även om vi nog kan möta krav på karantän och bestämmelser om munskydd. Så vi måste bara vänta ut vintern först. Först seglar vi från Stockholm runt den svenska kusten, och sedan drar vi vidare mot Färöarna via den norska sydkusten och Vestlandet med Bergen och Ålesund. Kanske en lite udda start på en jordenruntsegling, men vi vill absolut till Skottland, och då ligger ju även Shetlandsöarna och Färöarna nära till hands. Ett par hundra distans extra är ju inte heller avgörande när vi ändå ska segla så långt, och försommaren är en bra årstid för både Färöarna och Shetland.

“Vi har redan lärt känna så många härliga människor genom Oceanseglingsklubben”

– Därefter bär det iväg söderut mot Kanarieöarna, och kanske med ARC över till Västindien, eller så följer vi istället med eskadern Viking Explorer från Kap Verde över Atlanten, via Brasilien och Surinam till Karibien. Sedan jag var barn har jag drömt om att få segla jorden runt. När Erik och jag träffades 2012 frågade jag om han också skulle vilja det, så långseglingen blev vårt lilla projekt ända från början. Vi tittade på båtar från Hallberg-Rassy, Allure, Garcia, Amel och Contest, men det var inte förrän vi hade besökt de båda sistnämnda varven som vi bestämde att vi skulle ha en Contest. Den svarade fint på rodret, kryssade högt och fint, var lätt att slå med och kändes lite som en jolle. Dessutom känns det som att varvet tar ansvar även långt efter köpet och har dokumenterat alla båtar väldigt väl. När det plötsligt blev en fin Contest 48 till salu i Danmark slog vi till, och har inte ångrat oss en sekund.

Vilka farhågor har du inför er långsegling, och vad hoppas du på?
– Några större farhågor har jag nog inte hunnit ha, men en rejäl storm önskar man sig väl aldrig. Hoppas att jag inte kommer att längta för mycket efter barnen, även om de är vuxna nu. Och så skulle det förstås vara sjukt tråkigt om vi inte tycker att det är kul att långsegla, nu när jag sagt upp mig och satsar allt på det, men det tror jag verkligen inte. Vi har redan lärt känna så många härliga människor genom Oceanseglingsklubben. En bild jag har i mitt huvud är att få komma till Nagasaki, eftersom jag alltid varit lite nördigt intresserad av Carl von Linnés lärjungar. Carl Peter Thunberg var en av dessa, som tillbringade några år i Nagasaki med att katalogisera japanska växter. Sedan jag besökte Kapstaden under Volvo Ocean Race har jag också önskat att någon gång själv få komma seglande in där. Överhuvudtaget blir det speciellt att få se världen från vattnet. Erik vill gärna till södra Stilla havet, och jag vill gärna se den norra delen, med Alaska. Golden Gatebron och Hawaii är annat jag hoppas få se.

Du har även varit chefredaktör för Allt om trädgård. Hur ska du tillgodose trädgårdsbehovet under en världsomsegling?
– Äsch, det behovet är inte så stort längre. Vi sålde hus och trädgård 2016 och flyttade in till stan. Fortfarande kan jag tycka att det är kul att besöka trädgårdar, men har inga större behov än så. Kanske kan jag skriva några trädgårdsreportage?

Till sist, är du släkt med Fredrik Ljungström, som utvecklade Ljungströmriggen?
– Visst är jag det, han var min farfars pappa. Min pappa och min farfar kappseglade mycket när jag var barn, men de tyckte inte att en Ljungströmare var något att ha, åtminstone inte i de sammanhangen. Min syster och jag köpte en Ljungströmare för fem–sex år sedan, men den sålde vi i våras.