Seglare iscensatte en förlisning – så avslöjar försäkringsbolagen dig

Under 2017 genomförde skadeförsäkringsbolagen nästan 7 000 bedrägeriutredningar inom olika segment. Utredningarna resulterade i att försäkringsbolagen avböjde utbetalning av skadeersättning till ett värde av 491 miljoner kronor, en ökning med fyra procent jämfört med 2016. Försäkringsbedrägerier är dock ett brott med ett högt mörkertal och beräknas kosta försäkringsbedrägerierna omkring 3–6 miljarder kronor årligen. Det visar den senaste årsstatistiken över försäkringsbedrägerier som Larmtjänst och Svensk Försäkring.

Ann Hassel Tano är utredningschef för försäkringsbedrägerier och oklara försäkringsärenden på Länsförsäkringar, hon har inga färska siffror för hur det ser ut specifikt inom båtärenden men tror att båtärendena generellt följer genomsnittet. Hon berättar att de flesta ärenden som blir föremål för utredning som försäkringsbedrägerier och oklara försäkringsärenden upptäcks redan i ett tidigt stadie hos handläggarna runt om i landet. Ofta handlar det om små faktorer som man reagerar på som gör att man flaggar upp ärendet och man gör en djupdykning i händelsen.
– Oftast handlar det om objekt som inte finns. Man försäkrar alltså en båt som inte existerar eller försäkrar samma båt hos fler bolag. Det kan även handla om att arrangera en skadehändelse, att man sänker en båt eller fejkar en stöld för att få ersättning, säger Ann Hassel Tano som berättar att det även kan bero på att man har en båt som man inte har råd att reparera. Eller att man drabbats av en skada medan man var oförsäkrad och tecknar försäkringen i efterhand för att sen fabricera skadan, det är också ett bedrägeri, berättar hon.

Sjöräddningen fattade misstankar

Ett exempel på detta som Ann berättar om är en båt som förliste för ett antal år sedan i Mellansverige. Det var höst och en ensamseglare gav sig ut i sin 31 fots segelbåt med stålskrov. Färden hade påbörjats ett dygn innan förlisningen. Hela dagen hade tillbringats på en ö för att sen göra en nattsegling. Båtägaren passerar ett landmärke vid halv sju på kvällen när ägaren något senare av en tillfällighet tittar ner i båten ser ägaren att det står vatten ovanför durken. Det var händelserna som sen radades upp som gjorde att man på Länsförsäkringar reagerade på ärendet. Vid 22.30 påträffas båtägaren av Sjöräddningen, redan då gjordes noteringar om att det var något som inte stämde. När seglaren påträffades var hen lugn, samlad, torr och uppfattades inte behöva någon hjälp. Båtägaren uppgav att det tagit närmare två timmar innan båten sjönk, ändå befann sig seglaren hela tiden cirka 10 minuter ifrån flera hamnar utan att ta sig dit, och båten sjönk på en av de djupaste platserna i närområdet – 80 meter ner.

Ann Hassel Tano menar att just den här händelsen hade flera detaljer som helt enkelt inte riktigt hängde ihop. Inte bara att omständigheterna från det att båten började ta in vatten till den sjönk utan även seglarens agerande under tiden däremellan.
– I ett inledningsskede lade mina kollegor ner mycket arbete på att försöka reda ut varför positionering av nödsamtalet till SOS placerade den nödställde på en helt annan plats än där båtägaren borde ha befunnit sig, mellan förlisningsplatsen och platsen där ägaren anträffades, men det var något vi aldrig kom till botten med, säger Ann.

Istället fick man ta fasta på ägarens berättelse. När seglaren upptäckte vattnet som nådde över durken lyckades ägaren först hitta sprickan i en genomföring under diskbänken trots att den låg under vatten och att det finns minst två genomföringar till i båten. Avstängningskranen till genomföringen satt för långt ner för att den skulle gå att nå.

Båtägaren fick då idén att skära av slangen eftersom hen hade köpt träpluggar och att de skulle ligga någonstans. När slangen väl var avskuren så ökade naturligtvis inflödet av vatten och båtägaren hade inte tagit fram träpluggarna som nu inte stod att finna. Den nyservade VHF radion användes inte eller fungerade inte och den enda mobiltelefon som båtägaren då sade sig ha fungerade inte. Det fanns nödraketer ombord men användes inte och den elektriska pumpen användes inte.

Ärendet togs upp i hovrätten

Hovrätten konstaterar i sin dom att seglarens berättelse bland annat ändrats under utredningen, är motsägelsefull och kan ifrågasättas. De tar även upp de omständigheter som att ägaren förvärrar skadan genom att skära av slangen och inte försöker rädda båten.
– Det kan tyckas konstigt att seglaren inte blir ersatt när dennes båt faktiskt sjönk men det villkoret i försäkringen gäller för är “ett plötsligt och oförutsett inträngande av vatten”, det är det verkliga försäkringsfallet inte det att båten hamnar på botten. Dessutom vilar bevisbördan på försäkringstagaren, vilket är ganska naturligt då denne befinner sig på platsen för händelsen och är den ende som kan veta vad som verkligen hänt, säger Ann Hassel Tano.

Så hur avslutades sen ärendet. Efter en utredning med många inblandade, både externa och interna sakkunniga, sjöfolk och jurister så kom till slut, efter nästan 4 år, domen från Västra Götalands Hovrätt. Den slog fast att seglaren inte var berättigad någon ersättning från sin försäkring samt att ägaren dömdes att betala rättegångskostnaderna.