Undvik katastrofen

Det är varmt och ombonat inne i överlevnadsdräkten. Vattentemperaturen i bassängen på Scandinavian Safety Training Centre, SSTC, på Käringön ligger på runt 26 grader och det råder närmast tropisk luftfuktighet i vattenövningshallen. Jag plaskar runt. Jag mår bra.

Kursinstruktören Björn Arvidsson ligger i vattnet strax intill mig och går lugnt och metodiskt igenom hur man ska gå tillväga om man fallit överbord eller tillsammans med övrig besättning tvingats lämna båten. Jag tar in information om olika flytlägen för att få överblick eller spara energi. Jag hör honom poängtera vikten av att inte släppa taget om varandra när man samlats i en grupp, och vi övar på flera sätt att kroka tag i varandra. Och som ett mantra upprepar Björn gång på gång att när du väl en gång har fått tag i livflotten så släpp den för allt i världen inte, den är din nyckel till räddningen.

Björn griper med en hand om min axel som sticker upp strax ovanför ytan och stoppar den andra innanför den tätt åtsittande kragen på sin egen dräkt samtidigt som han berättar att det är livsviktigt att hålla händerna ovanför ytan. Jag flinar lite hånfullt i det 26-gradiga vattnet och tänker att va’ fan ska det vara bra för?

Jag skulle inte ha flinat.

Händerna stelnar

En knapp timma senare känner jag mig färdig med bassängen. Jag har hoppat från fyra meters höjd och sedan klättrat tillbaka upp i ett grovmaskigt nät. Jag har tagit mig upp i en livflotte och sedan blivit uppvinschad i en räddningssele.

Nöjd över vad jag lärt mig och åstadkommit kliver jag upp ur bassängen. Vattnet som trängt in i dräkten skvalpar ljumt och behagligt kring mina fötter. Jag är precis på väg att dra av mig dräkten när det slår mig: Jag måste hoppa i havet.

Den breda garageporten som skiljer hallen från bryggan utanför glider upp och jag möts av Käringöfjorden i solig novemberskrud. Kvicksilvret visar sju grader i vattnet och jag intar hopposition. Låter blicken svepa över min förmodade landningsplats för att förvissa mig om att jag inte hoppar på något eller någon, fäster sedan blicken vid horisonten och tar ett steg rakt ut i luften. Precis som jag just lärt mig.

När jag ett par sekunder senare kommer upp till ytan flinar jag inte längre. Jag har fruktansvärda stickningar i händerna och drar instinktivt upp dem ur det kalla vattnet. De är rödflammiga av kölden och redan lite stela. Jag behåller dem ovanför ytan.

Du har bara dig själv

– Du är din egen räddningstjänst när du är på sjön.

Mats Mellberg är verksamhetschef på Scandinavian Safety Training Centres, SSTC, anläggning på Käringön väster om Orust, och han har en poäng.

Visst har vi sjöräddning, kustbevakning, sjöpolis och tusentals andra fritidsbåtar som kan komma till undsättning. Frågan är bara om de hinner i tid. Vid en brand ombord handlar det om sekunder innan katastrofen är över dig, och då kvittar det om du så själv har namngett en av sjöräddningens båtar. De hinner ändå inte dit. Och då är din egen handlingskraft och förmåga att hantera din säkerhetsutrustning det enda som räknas.

Mycket lär man sig genom erfarenhet och att använda det sunda förnuftet. Men efter min dag i SSTC:s vattenövningshall inser jag hur svårt det faktiskt är att sätta sig in i en verklig krissituation.

Just den här dagen är Frivilliga Flygkåren på plats i träningscentret. Nya bestämmelser kräver att de ska gå en kurs i undervattensutrymning av flygplan. De praktiska övningarna börjar på bassängkanten med att alla ska hålla andan så länge de kan.

De står framåtböjda i full flygmundering och siste man rätar på ryggen och fyller lungorna igen efter 90 sekunder. Proceduren upprepas stående i vattnet med huvudet under ytan, och 90-sekundersmannen reser sig nu upp redan efter 30 sekunder. Stressen stal 60 livsviktiga sekunder så fort han hamnade i vattnet.

Hela flygkåren växer dock med uppgiften och mot slutet på dagen lyckas de under kontrollerade former från fastspänt läge och med ögonbindel ta sig ur en dörrförsedd aluminiumbur – som hänger upp och ner under vattnet.

Gå på kurs

Förmodligen räknar ingen med att falla överbord, bli överraskad av dåligt väder eller behöva rota fram brandsläckaren ombord. Men likväl händer det. Och hur bra förberedd är man egentligen? Själv hade jag aldrig ens sett en uppblåsbar flytväst aktiveras innan jag besökte vattenövningshallen på Käringön.

– Vi är inte vana att gå på kurs när det gäller sjösäkerhet, men det är något vi borde bli bättre på, konstaterar Mats Mellberg.

Minns ni den gamla informationsfilmen i Anslagstavlan som lät något i stil med ”& sju av tio drunkningsolyckor på sjön sker ifrån små båtar i lugna vatten & ”.

Man kan ju förvisso gissa att det i dessa statistiska siffror döljer sig en del alkoholbruk också, men faktum kvarstår ändå att det inte är oceanöverfarterna som är de största bovarna i sjötillbudsdramat. Visst är en Atlantkorsning inte riskfri, men det är ju inte ute på världshaven som den stora massan fritidsseglare befinner sig. Nej, fritidsbåtsflottan ligger tryggt och trycker långt in i skärgårdsviken, men likafullt är det där med omnejd som de verkliga farorna lurar. Och frågan är om inte den största faran utgörs av dig själv och den utrustning du omger dig med.

– Säkerhetsutrustningen blir allt mer tekniskt avancerad, och det ställer också högre krav på den som ska använda den. Den utrustning du har med dig ska du kunna använda och den ska fungera, påpekar Mats Mellberg.

På SSTC:s anläggningar finns ett stort utbud av kurser som riktar sig både till yrkesverksamma inom sjöfarten och till fritidsbåtsfolk. I tabellen här bredvid finns också listat en rad kursanordnare med ett brett utbud av säkerhetsrelaterade kurser för alla oss som rör oss på sjön.

På SSTC:s kurser ber man ofta folk ta med sina egna flytvästar, och det blir en väckarklocka för många. Det är inte ovanligt att trygghetskänslan i att ha flytvästen på snabbt förbyts i lätt panik. Någonstans mellan tio och 20 procent av de uppblåsbara flytvästarna fungerar av någon anledning inte i skarpt läge.

Skräckexemplet var en mycket van seglare som använt samma flytväst under en handfull Gotland runt-seglingar. När han skulle prova västen i bassängen gav den inga livstecken ifrån sig, och vid en närmare besiktning visade det sig att gaspatronen inte var ordentligt iskruvad.

Ja, hur många har egentligen provat eller använt sin säkerhetsutrustning ombord? Vem har testat sin uppblåsbara flytväst, tänt en nödraket eller ens funderat på om brandsläckaren ombord fungerar? Inte jag i alla fall.

Styr in på rätt kurs

Utbudet av säkerhetsutrustning för fritidsbåtar blir allt större och mer tekniskt avancerat. Ett bra tips kan vara att gå en kurs för att förbättra ditt säkerhetsmedvetande till sjöss och lära dig hur din utrustning fungerar och hur du använder den på rätt sätt.
Ladda ner vår tabell i toppen av artikeln som ger dig en översikt över kursutbudet.

Av: Text Jens Augustinsson Foto Jens Augustinsson och Per-Ivar NIlsson