Praktiskt Båtägande

Äventyret på Embla är inlett

Trots några motgångar och obefintlig vårvärme kom Viveka Ljungström och Erik Eken iväg som planerat, även om de tvingades stryka punkt efter punkt på att-göra-listan när avseglingsdagen närmade sig.

Äventyret på Embla är inlett
Den 22 mars sjösattes Embla i Loftahammar, med ny bottenfärg och nya genomföringar. Resan kan börja // Foto: Erik Eken

 

Nu har vi kastat loss. En spännande vår ligger bakom oss och en ännu mer spännande tid väntar framför oss.

I januari misströstade vi nästan när vintern drog in och de som lovat att skrapa och måla Emblas botten meddelade att de inte kunde göra jobbet. Och i bakhuvudet gnagde förstås detta med covid-19.

Men så erbjöd sig en kompis till Erik att tillsammans med sina söner hjälpa oss med slipningen av bottnen, och på mindre än en vecka var alla åren av bottenfärg borta och Embla stod redo för ny bottenfärg.

I samma veva passade vi på att byta flera av våra genomföringar under vattenlinjen till komposit. Även det blev bra, och i efterhand känns det bra att vi har bytt även om det visade sig att genomföringarna, som var i brons, såg ut som nya när vi tog bort dem. Komposit är inte frostkänsligt och påverkas inte alls av korrosion eller galvaniska strömmar.

Varje dag under vintern och våren strök vi saker på listan över allt som skulle göras före avfärd, men ju närmare vi kom avseglingsdagen, desto fler punkter sköt vi fram till efter avfärd. Det som absolut inte kunde vänta var att tömma lägenheten och sälja bilen. Vi har hyrt ut vårt hem till ett par som gärna hyr det i flera år, så om vi trivs med långseglarlivet behöver vi förhoppningsvis inte leta nya hyresgäster inom de närmaste åren. Lägenheten blev tömd och bilen såld. Vi hann också hämta en ny jolle, men dävertarna fick ligga omonterade i förpiken, liksom den nya watermakern och lite annat fix.

Trots några motgångar och obefintlig vårvärme kom Viveka Ljungström och Erik Eken iväg som planerat.

Vi seglade förbi goda vänner strax norr om Mysingen som vinkade och tog bild på Embla när hon slörade förbi.

Under den första veckan infann sig ingen riktig känsla av att vi är ute på lång­ segling.

 

På avseglingsdagen, den 17 april, hade vi bjudit in dem som ville komma och vinka av oss en timme före avfärd. Vi dukade upp glas, skumpa och äppelmust på bryggan i Vasahamnen på Djurgården i Stockholm. Det blev mycket lyckat och ett fint avslut. Prick klockan 16 kastade vi sedan loss och tuffade iväg mot resans första natthamn. 

Vi har gått sträckan söderut från Stockholm väl­digt många gånger tidigare, så under den första veckan infann sig ingen riktig känsla av att vi är ute på lång­ segling.

Vi hade otrolig tur med vädret och fick fin slör den första tiden, med solsken. Någon värme hade vi förstås inte, så det blev många lager av ull under seglarstället, och värmare fick gå kvällar och morgnar. Vi kör aldrig värmaren på natten av säkerhetsskäl så någon morgon hade vi 10 grader i akterkojen när vi vaknade. Ett riktigt varmt täcke är räddningen när vi seglar tidiga vårar och sena höstar. Jag drömmer också om en fjärrkontroll till värmaren så att ingen ska behöva gå ut i ruffen för att slå på den. Men det står inte överst på önskelistan.

Apropå önskelistor. Ända sedan vi köpte Embla har vi haft en lista över vad vi vill få gjort och vad vi önskar oss till henne. Vi har metodiskt tagit oss igenom den, men vi har också insett att vi inte kommer att komma till slutet, och att det är ok.

Idag är Embla väl rustad för långfärd, men vi kan fortsätta att planera för vattengenerator, bättre internetuppkoppling och ny motor till dingen. Och vi kan fortsätta jakten på snygga, enkla tallrikar till köket i melanin som inte har ankare eller annat marint tema. Vi har porslin och glas, men många dagar är det praktiskt att inte behöva balansera omkring på original­ porslinet. Men de tallrikar jag har hittat tycker jag an­ tingen är fula eller av dålig kvalitet.

Vi tog hjälp av Jan Källmark från Royal Marine i Västervik för att göra en ordentlig riggcheck. Vår mast och hela riggen är monterad 2015 så allt såg som förväntat bra ut.

Efter alla förberedelser var Embla redo för sjösättning.

 

Jag vet inte hur många gånger jag har läst att seglares drömmar är skrivna i sand under lågvatten. Och visst är det sant. När vi började planera vår resa tänkte vi att det enda vi skulle behöva förhålla oss till var vädret. Vi tänk­te att vi alltid skulle ha så gott om tid att vi kan vänta ut bra väder, även om det innebär att vi blir kvar på ett stäl­le mycket längre än vi tänkt.

Med tiden har vi också förstått att risken för att vi blir kvar längre än vi tänkt oss också kommer att bero på att något på båten måste lagas. Och det kan säkert stämma. Just nu har vi dessutom också, precis som alla andra, en pandemi att ta med i beräkningen.

Vår plan är att segla norrut upp till Bohuslän för att sedan gå till Norge, Färöarna, Shetlandsöarna, Skottland, England och franska Atlantkusten. Men än så länge är både den danska och norska gränsen stängd, Skottland kommer kanske att öppna i slutet av maj och Frankrike i juli. Vi har aldrig seglat utmed den svenska västkusten, och den närmaste tiden får det bli vårt äventyr. Ett äventyr vi ser mycket fram emot.

På att-göra-listan står bland annat att vi ska få en bimini, ny sprayhood och ett sittbrunnstält i Malmö. På listan står också montering av dävertar och påbörjad montering av watermaker. När det regnar gör vi långkok i tryckkokaren och just idag i Skåne ska vi båda få vår första spruta mot covid-19!

Allt är väl ombord.

Text: Viveka Ljungström

Foto: Erik Eken och Viveka Ljungström

Härligt!
Ja
17
1
Nej
Håll dig uppdaterad med nyhetsbrevet!