Båten är i sig ingen egentlig nyhet, utan har redan sålts i åratal under namnet Corsiva 650, men då med olika dieseldrivna motoralternativ eller en helt vanlig bensinsnurra under motorluckan i aktern // Foto: Joakim Hermansson
TEST: Glid i frid med Bella Zero
Bella Zeros stora behållning är de generösa utrymmena och möjligheten att tack vare den tysta eldriften kunna konversera och umgås ombord utan att behöva höja rösten.
Ibland är det angeläget att så fort som möjligt kunna nå sin destination, att få lattja med vattenskidor eller uppblåsbara leksaker i kölvattnet eller att helt enkelt bara få njuta av motorns råa kraft och vinddraget som sliter i håret.
Oftare är dock en avkopplande färd under trivsamma samtal, utan hänsyn till pressade tidsscheman och fulltecknade kalendrar, kanske en långt viktigare del av målet för oss som gillar att vara ute i fritidsbåtar. När Nimbus Group nu lanserar sin tenderbåt Zero från finländska Bella Boats, ska den definitivt locka den sistnämnda kategorin båtåkare.
– Äldre seglare som eftersträvar ett bekvämare båtliv eller miljömedvetna hipsters som uppskattar att kunna åka många tillsammans, exemplifierar marknadsdirektören Michael Bohm när jag ber honom peka ut båtens tänkta målgrupper.
Bella Zero handlamineras i Polen av glasfiberarmerad polyesterplast med ett skyddande lager av vinylester, som är tåligare mot osmos än traditionell gelcoat, och har skrov i singellaminat och däck i sandwichkonstruktion med pvc-skum som distansmaterial.
Båten är i sig ingen egentlig nyhet, utan har redan sålts i åratal under namnet Corsiva 650, men då med olika dieseldrivna motoralternativ eller en helt vanlig bensinsnurra under motorluckan i aktern. I någon av dessa konfigurationer erbjuder det halvplanande skrovet hastigheter uppemot 26 knop.
Nyheten nu när Bella relanserar båten under modellnamnet Zero, är att framdrivningen istället sker med en elektrisk utombordare från svenska Stream Propulsion. Kontinuerlig effekt uppges till 22,6 eller 33 kilowatt beroende på vilken motorstorlek som väljs, medan toppeffekten som kan tas ut vid tillfälliga behov är omkring 50 procent högre.
För att maximera räckvidden är Bella Zeros hastighet begränsad till tolv knop. Med ett litiumjonbatteri på 25,9 kilowattimmar och 270 amperetimmar beräknas räckvidden till knappt 30 sjömil i fem knops fart, medan den minskar drastiskt om farten höjs. Vid toppfart väntas batteriet räcka i som mest 45 minuter.
På andra sidan pontonen som sticker ut från den välbekanta Smögenbryggan ligger Bella Zeros absoluta motsats förtöjd, en högpotent ribbåt från brittiska racinglegendaren Mike Rings varv, bestyckad med dubbla Suzuki 300-hästare på akterspegeln.
Men idag är det ju inte fart och fläkt som gäller, utan fridfullt glidande. Därför tar jag istället det ganska höga klivet upp på Bella Zeros fördäck, där en dämpande mjuk matta av grå etenvinylacetat (EVA) kla̡�r stuvluckan och ger välkommet halkskydd. Här hade en pulpit, eller åtminstone ett par rostfria hajfenor, att hålla sig i inte skadat, men några sådana finns inte utan kommer först på nästa årsmodell.
Däremot finns en djup ankarbox som möjliggörs av den högresta stäven, med gott om plats inte bara för ankare och lina, utan även för fendrar och annat skrymmande. Längs stäven är en skyddande rostfri skena fastskruvad, som fredar plasten under mot småstötar och lätta bryggkontakter och även bidrar till ett elegantare utseende.
Nästa kliv ner i båten är minst lika högt, och jag hittar ingen annanstans att sätta foten än mitt på den mjuka sittdynan. Här hade det passat fint med ett stadigt infällt trappsteg, och kanske ännu ett halvvägs i klivet, för att förenkla hela ombordstigningen. Det senare steget i så fall integrerat i plasten, för att inte störa passagerarnas ryggar som ska kunna lutas skönt mot skrovets insida.
Den stora fördelen med de höga friborden är att de ger en skyddad tillvaro för de åtta personer som Bella Zero är CE-godkänd för, men många fler än så ryms faktiskt på de generösa sofforna. När sitsarna fälls upp på specialkonstruerade gångjärn står de kvar i uppfällt läge och med den fast monterade dynan kvar på plats, vilket ger bekväm access till stuvfacken och möjlighet att rota efter prylar med båda händerna. För att komma åt de båda långsmala stuvfacken på sidorna i aktern måste dock sittdynan lyftas bort fo̡?rst, och aktersoffans ryggdyna lossas. Det är inte helt optimalt.
Att sittbrunnen är djup och friborden höga ger en färd som upplevs både trygg och säker, men visst letar sig en del skvättvatten in vid körning i krabb motsjö, något som får skyllas på de raka friborden och den bulliga stäven. Båten är inte självlänsande, utan en automatisk elektrisk länspump sörjer för att få ut överflödigt vatten.
Det stora litiumjonbatteriet väger visserligen 160 kilo men tar inte större plats än vad en vanlig bränsletank hade gjort. Placeringen rakt nedanför aktersoffans sits medför dock att så mycket annat inte får plats i akterstuven, och den manuella handlänspumpen skulle behöva flyttas för att överhuvudtaget kunna användas med batteriet på plats. När båten ligger förtöjd skyddar det tunna och lätta hamnkapellet från regnvatten och får sedan ligga hoprullat i ett av de rymliga stuvfacken under sitsarna.
Badplattformen i aktern nås genom att man först klättrar, kliver eller kryper över den höga motorluckan, som också utgör en fin avsats att göra lite högre badhopp ifrån, med samma halkskyddande beklädnad som på durk och luckor i övrigt. Precis som i fören hade jag dock även här velat ha något rostfritt räcke att hålla i.
Under den gasfjäderdämpade motorluckan döljer sig Stream Propulsions elektriska utombordare, som har lång rigg och ser ut som en vanlig snurra tills kåpan lyfts av.
Testbåtens motorlucka kan inte stängas helt, men behöver säkert bara en injustering. Den teleskopiska badstegen blir utdragen tillräckligt djup och de rostfria bågarna ovanpå förenklar för den som häver sig tillbaka ombord efter ett dopp. Plus också för de integrerade trappstegen i akterspegelns båda ändar, som underlättar klivet tillbaka över motorluckan.
Testbåtens förarplats har en styrpulpet som i serieproduktion kommer att breddas för att få plats med integrerad plotter, samtidigt som gasreglaget flyttas uppåt och både blir mer lättåtkomligt och elektriskt. Det är välkomna förändringar, för nu fungerar det faktiskt inte fullt acceptabelt.
Gasreglaget är alldeles för trögt och mot pulpetens vassa kant skaver jag av hud på tummens ovansida när jag tvingas ta i för att växla mellan fram och back. De höga friborden gör båten sidvindskänslig, men avsaknaden av roder och att styrningen sker genom att svänga utombordaren fungerar fint efter lite träning. Jag saknar inte bogpropellern som är tillval.
Mer än tillfredsställande är också Bella Zeros stora behållning; de generösa utrymmena och möjligheten att tack vare den tysta eldriften kunna konversera och umgås många ombord utan att behöva höja rösten.
Beroende på utrustningsnivå får man betala 399 000 (Basic, 22,6 kW motor), 499 000 (Classic, 33 kW motor) eller 599 000 kronor (Exclusive, 33 kW motor) för det nöjet.
I konceptet ingår att båten beställs på nätet och sedan hämtas på utlämningsställen över hela Norden.
– Vid sommarens visningsturné i Stockholms skärgård och längs Bohuskusten visade besökarna stort in- tresse för Bella Zero, berättar Michael Bohm.
Text: Joakim Hermansson • 2021-08-30
LivetOmbord • Testarkiv • Tester • Båttest • Bella • Elbåtar • Joakim Hermansson • Livetombord.se • Praktiskt Båtägande