1673972.jpg
Klassikern: Maxi Racer – räkna med fart
Maxi Racer lever fortfarande ett gott liv i kappseglingskretsar.
Det behöver inte kosta skjortan eller ta all tid i världen. Idag är en fin och välseglande båt inom möjligheternas ramar för bara priset av en resa till Mallorca.
Med några dagars arbetsinsats och ytterligare lite fickpengar kan resultatet vara privilegiet att ha en egen skuta och en härlig fritid med sommar och segling. Tom Josephson från Göteborg och sonen Simon valde klassikern Maxi Racer.
Maxi Racer tillverkades från 1979 till 1983, eller 1985 enligt vissa källor, och var Pelle Pettersons svar på Albin Express. Den har även kallats Maxi 80 Racer.
Liksom Expressen är den en strikt entypsbåt som framför allt är ämnad för kappsegling. Den är byggd med sandwich i både skrov och däck och divinycell som distansmaterial, vilket borgar för ett långt liv utan röta. Med en 7/8-delsrigg, fenköl och utanpåliggande roder blir den snabb, pigg och lättseglad.
Bakåtsvepta spridare och backstag ger bra trimningsmöjligheter men även lite mer komplicerad segling.
Racern tillverkades i cirka 350 exemplar, och klassen blev som störst på västkusten där den under 80- och 90-talen konkurrerade hårt med Express. Som entypsklass är den idag troligtvis närmast utdöd, men som kappseglingsbåt passar den fortfarande bra och gör väl ifrån sig på banorna. I senaste Tjörn runt fanns två av dem med på startlistan.
Tom och Simons exemplar har segelnummer 314 och döptes därför till Pi. Den skarpsynte kan till och med urskilja en liten punkt mellan 3 och 1 i storseglet. Tom berättar hur det gick till att köpa och göra iordning deras fräsiga Maxi Racer:
– Vi köpte den förra året. Då hade vi i runt två år pratat om att det vore kul att ha en liten segelbåt. Och så kom den här upp på nätet mitt i sommaren. Först för 30 000 och inom någon dag sänkt till 25 000 för att sedan gå ner till 20 000.
Då ringde jag och frågade:
Vad är det för fel på din båt? Nej det är inget fel på den alls, sa ägaren, men jag får inte köpa en ny båt förrän jag sålt den här.
Det argumentet i kombination med priset var allt Tom och Simon behövde höra. De satte sig i bilen och for och tittade på den. De tyckte att den såg jättefin ut, och allt verkade fungera.
– Jag tänkte “vad kan gå fel?” och köpte den.
Även om Tom har seglat mycket under åren tillsammans med andra, mest tävlingssegling och en gång en transportsegling över Atlanten, är detta den första egna segelbåten. Visionen som båtägare var att ha en kombination av enkel dagseglare med någorlunda övernattningsmöjligheter.
Med en Maxi Racer har Tom och Simon allt de behöver.
– Vi köpte den för 20 000 och har sedan lagt 45 000 till på att rusta upp den och har fått en fin välfung- erande segelbåt. Perfekt för att sticka ut en fin kväll, ta med en grillad kyckling och segla. Ibland blir det enklare kappsegling, men ingen tre veckors semestersegling, då hade vi behövt en större båt.
Fast Simon och tre kompisar var ute i en vecka med den i somras.
Simon, som är 18 år, har seglat jollar sedan tioårsåldern, både kappsegling och som seglingsinstruktör på GKSS seglarläger. Att ha tillgång till egen båt har varit en ny och trevlig upplevelse.
– Det är väldigt kul! Vissa dagar drar vi snabbt från skolan, ut hit och seglar ut en kväll med kompisarna. Det är en fantastisk frihet och härligt att komma bort, ut på havet, och helt tyst åka igenom skärgården.
INTERIÖR
Maxi Racer är inte tänkt som en semesterbåt för en barnfamilj. Men utan förväntningar på komfort och ståhöjd finns ändå det mesta som behövs.
Det är spartanskt och inte speciellt rymligt, inte förvånande eftersom detta är en kappseglingsbåt på bara knappt åtta meters längd. Därmed inte sagt att det inte går att trivas i en Maxi Racer. För den som värderar seglingsglädje mer än boendekomfort erbjuder denna racer förvånansvärt mycket för att trivas och fungera ombord, åtminstone några dagar.
Interiören består av salong, förpik samt en stickkoj eller två. Det är inte full ståhöjd, men på de bara knappt åtta gånger tre metrarna båt har Pelle Petterson ritat in hela sex kojer. Två i förpiken, två i salongen och två stickkojer. På Toms och Simons exemplar är dock babords stickkoj ersatt med ett förvaringsskåp, som nås från salongen, och en stuv med lucka upp till sittbrunn, något som tydligen var fallet från fabrik på vissa av tillverkningsserierna.
Matlagningsfaciliteterna är, till skillnad från de flesta andra båtmodeller, placerade förut. Mellan salong och förpik finns ett litet men funktionellt pentry med ett överskåp, ett underliggande utrymme och spritkök i mitten. Den förliga placeringen är nog bra för tävlingsseglare som inte lagar så mycket mat ombord, men nackdelen är att när det väl ska göras går det inte att stå upp. Mitt emot hittar vi dock en garderob med en praktisk hylla att sitta på framför pentryt.
Maxi Racern tillverkades med en innerlining i rufftak och sidor, men på många av båtarna kan den säkert vid
det här laget behöva bytas. Tom och Simon valde att helt enkelt ta bort den, slipa rent och måla över med badrumsfärg. Resultatet är en ren, ljus och fräsch salong. Det kan behövas, Maxi Racer har nämligen inga fönster. Förutom en däckslucka på fördäck som släpper in ljus är det bara nedgångsöppningen som ger ljus i tillvaron under däck.
Elsystemet är också något som på båtar i fyrtioårsåldern troligen behöver renoveras eller bytas ut. I detta fall blev det Simons eget specialprojekt.
– Efter att vi hade målat tillsammans började mitt elprojekt, där jag bland annat bytte landströmsanslutning och monterade in 230 voltsuttag. Sedan bytte jag lamporna, högtalarsystemet och lanternorna. Dessutom installerade jag den nya autopiloten, med el till den, och ett 12 volts eluttag längst akterut i sittbrunnen. Så nu har vi sammanlagt tre sådana.
Att renovera och fixa med segelbåt är inget alla 18-åringar gör till vardags. Men Simon har inte lidit av tristess.
– Det har varit jättekul att jobba med det. Det tog ett tag, även om det inte var något speciellt avancerat jobb. Det är en stor glädje att se resultatet när man jobbar med något ganska länge. Man blir så glad när det funkar.
En stor fördel med Maxi Racerns konstruktion är sandwichlaminatet i både däck och skrov. Det ger nämli- gen bra isolering och därmed en mer kondensfri båt.
EXTERIÖR
Maxi Racer är en båt som både seglar bra och är fin att se på. Ett platt däck gör det lätt att hantera alla fall, skot och trim. Med några extra tillval blir seglingen än mer givande.
Något som ögat märker direkt vid första åsynen av en Maxi Racer är de rena linjerna och ett platt däck. Det är en stilig båt, många tycker att det är en riktigt skönhet. Avsaknaden av överbyggnad ger mindre utrymme under däck, men ger fördelar för kappsegling, att jämföra med systermodellen Maxi Magic som har till stora delar samma skrov men en annan överbyggnad för att bli mer beboelig.
Racern har heller ingen riktig sittbrunn, utan man sitter i höjd med däck, återigen bra för god sikt vid racing men sämre skyddat för annan segling. En fördel med det hela är dock att det ger gott om plats för kvällsaktiviteter.
Tävlingsbåtar som Maxi Racer och liknande med många år på nacken har ofta ett däck som är sönderborrat av tidigare ägares modifikationer av block- och skotskensplaceringar och annat. Det kan behövas ett nytt grepp om däckets yta. Tom och Simon har på sin båt valt att både modifiera och försköna. Gamla skavanker slipades ner och ny färg kom på. Först ett lager grå tvåkomponents grundfärg och två lager tvåkomponents polyuretanlack i samma färg. Och inför nästa säsong planerar de dessutom att komplettera med antihalkfärg på det.
Modifieringarna inbegriper effektivisering och förenkling på däck, exempelvis nya skotskenor, block och skotdragning, samt peke och rulle till förseglet. Däremot försvann den gamla pulpiten. Det mesta som inför- skaffades hittades begagnat på nätet och via båtskroten, medan några saker köptes in nya. Skotvinscharna fick också kompletteras med distansskivor undertill.
– Det är 50 millimeter tjocka “teakpuckar” vi satte dit för att höja vinscharna. Förut gick skoten först genom aktre brytblock, men vi tog bort dem så att skoten istället går direkt till vinschen. Men eftersom skoten då går mot en kant så kom de in för högt på vinschen, vilket ledde till override. Lösningen blev att höja vinschen så att linan får rätt ingångsvinkel.
Riggen är kvar i originalskick även om vissa förändringar gjorts på segelsidan. Storseglet syddes om så att det fick travare i mastliket, vilket möjliggjort användning av Lazy jacks som också monterades på. En begag- nad gennaker köptes också in.
– Gennakern rullas in och ut på en antitorsionslina via Seldéns minsta rulle GX75, en av de få helt nya saker vi köpt till båten. För att den övre delen av rullen skulle få plats fick vi ta upp ett nytt fallintag i masten cirka tjugofem centimeter ovanför det gamla spinnakerfallsintaget. Längst fram på peket har vi monterat ett block där en halslina gör att vi kan dra fram och släppa på halshornet från brunnen.
Det hela har blivit ett pågående far-och-son-projekt och med resultat som passar dem båda.
– Tanken med det hela var att det skulle vara något som Simon kan använda och ha kul med sina kompisar. Dessutom var jag själv sugen på att testa singelhanded segling, som en personlig utmaning, och ville därför göra båten mer lätthanterlig för att kunna segla ensam.
Den hade väldigt mycket block etcetera på däck, som det var förr, men ser man på en modern sportsegelbåt så är de ju mycket enklare. Så det var en ambition att se om man kunde förenkla och ta bort lite grejer. Pulpit tog vi bort för med försegel på rulle finns ingen anledning att ha något att hålla i sig i, för man behöver inte gå upp på däck. Sen är det lättare att gå i land och komma ombord om det inte är ett staket i vägen, speciellt då vi nu har peke.
Maxi Racer-båtar har inte inombordare. Istället väljer man att bara segla, eller komplettera med en liten utombordare. På Josephsons racer sitter en sådan av okänt fabrikat.
– Den har en övermålad kåpa på vad vi tror är en Suzuki eller Daihatsu eller något, med runt fem hästkrafter. Men i full fart gör den sex knop och drar just ingen bensin. Den går som en klocka och även om det är en gammal tvåtaktare, vilket inte är så miljömässigt bra, så använder vi den nästan aldrig.
Fotnot. Texten är tidigare publicerad i Praktiskt Båtägande 2020/7
Läs mer från vårt historiska arkiv från 1963 och framåt!
Den här artikeln är en del av vårt premiummaterial. Du betalar snabbt och enkelt med Swish eller kort. Sedan får du tillgång till artikeln via en länk som vi skickar till din mejladress.
Text: Martin Leisborn • 2020-07-20
Artiklar • praktisktbatagande