Många trodde att den dubbelruffade, plastiga familjebåten skulle floppa, men ack så fel de hade // Foto: Mikael Mahlberg

LivetOmbord

Klassikern: Albin 25, den ultimata familjebåten

Albin 25 kom i en tid då de flesta satsade på snabba båtar. Många trodde att den dubbelruffade, plastiga familjebåten skulle floppa. Istället blev den en succé som aldrig överträffats. Och 50 år efter premiären är idéerna bakom denna funkisdröm mer aktuella än någonsin, menar nyblivna Albinägarna Peter och Karin Haglund.

Text: Mikael Mahlberg • 2019-12-11 Uppdaterad 2023-05-22

Publicerad i Praktiskt Båtägande nummer 12-2019.

Dessa ord stod att läsa i Båtnytt år 1969, bara några månader efter premiären på Allt för sjön: “Albin motor AB:s familjebåt Albin 25 blev redan från början en sensation. Det finns utan överdrift ingen båt på marknaden som kan konkurrera med Albin 25 i förhållandet mesta båt för priset (29 000 kronor exklusive moms). Innanför det ganska höga och breda skrovet finns mycket stora utrymmen för en familj. Konstruktör är Per Brohäll, som genom Albin 25 ytterligare befäst sin ställning som folkets konstruktör.”

Den billiga, smart planerade dubbelruffaren hade gått åt som smör i solsken det första året och skulle göra så i många år till. Men succén var långt ifrån självklar. Albin 25 var vid introduktionen en udda fågel.

BROHÄLL BERÄTTAR: Albin 25 fick fiaskostart – blev ändå succé

På 1960-talet flödade bensinen och hög fart var på modet.

Kända tillverkare som Coronet och Ockelbo satsade på mindre, planande daycruiser eller kabinbåtar. Albin 25:ans fader Per Brohäll tänkte annorlunda. Av Lasse Larsson, ägare till Albin Motor, fick han uppdraget att rita en ekonomisk familjebåt som kunde ersätta alla de träbåtar som sjöng på sista versen. Per Brohäll, som tidigare hade ritat Albins succésegelbåt Vega, gillade lättdrivna och lätta konstruktioner. Tanken var att den nya familjebåten skulle glida på vattnet istället för att plöja genom det. Därför ritade han en rymlig men lätt båt som med Albins lilla AD21 diesel på 22 hästkrafter gled fram i måttliga sju knop, knappt gjorde några svall och kostade en spottstyver att köra. Brohälls stora genidrag var akterruffen, en konstruktion som då mest förknippades med äldre träbåtar. Tack vare den kunde han i ett blott 7,5 meter långt skrov klämma in två bra sovutrymmen, pentry, sittbrunn och toalett. Konceptet skulle kopieras av många, men Albin 25:an var helt klart först.

Klassikern: Den ultimata familjebåten
På 1970-talet kändes Albin kanske plastig jämfört med många konkurrenter, men inredningen bjuder på bra mycket mer teak än moderna båtar // Foto: Mikael Mahlberg

För att få ner priset blev inredningen enkel, med lite trä och mycket plast. Så kostade en Albin 25 bara 29 000 kronor vid introduktionen, vilket motsvarar futtiga 250 000 kronor i dagens penningvärde. Det rekordlåga priset gjorde att köparna accepterade finishen, och Albin 25 blev den ruffade svenska motorbåt som tillverkats i flest exemplar, hela 3 400 stycken.

Båten förbättrades och förfinades genom åren.

År 1973 kom den snabbare de luxe-versionen som gjorde 11 knop med Volvo Pentas MD3. Försäljningen höll i sig ända till 1978. Per Brohäll lyckades alltså med uppdraget att ersätta landets ruttnande träbåtar med något nytt. Dessutom fick Albin 25 många landkrabbor att prova på livet till sjöss – och lockar än idag nya båtmänniskor.

Klassikern: Den ultimata familjebåten
Den djupa sittbrunnen är trygg för vilda barn och ger samtidigt vindskydd för de åkande // Foto: Mikael Mahlberg

En augustidag träffar vi nyblivna Albinägarna Karin och Peter Haglund på Upplands Väsby Båtsällskap. Vid bryggan ligger deras nyss inhandlade Albin 25 de luxe.

– Vi funderade på husbil och lägenhet i Spanien, men så kom vi på det här med båtar. Karins pappa hade hyrt en Albin 25:a några somrar på 70-talet, så vi ville ha en sån, säger Peter.

Deras Albin har nummer 2 578 och är i närmast musealt utställningsskick.

Fräsch men orörd.

Att det blev en Albin 25:a beror också på att den trots åldern ligger helt rätt i tiden.

– Den drar ungefär fem liter i timmen, och det känns väldigt rätt för oss. Att åka runt i en bränsleslukande daycruiser hade känts fel, säger Karin.

Per Brohälls bränslesnåla konstruktion är kanske mer i tiden än någonsin förr. Idag hittar man välskötta exemplar för strax över 50 000 kronor, vilket gör att Albin 25 än idag gör skäl för det slitna epitetet “mest båt för pengarna”. Albin 25 fick aldrig några riktiga konkurrenter, även om Nimbus försökte med sin snabbare men betydligt dyrare Nimbus 26. När Albin Marin la ner produktionen år 1978 var det till förmån för en modernare och sportigare ersättare, Albin 26 Turbo. Den floppade däremot på riktigt och bidrog till att sänka Albinvarvet i Kristinehamn några år senare.

Klassikern: Den ultimata familjebåten
Volvo Pentas MD17 och MD3B satt i de luxe-versionen. Båda ger 36 hästkrafter och drygt 10 knops toppfart // Foto: Mikael Mahlberg

Interiör

Albin 25 återinförde akterruffen och blev därmed sin tids rymligaste familjebåt på sju meter. Det här är en väl genomtänkt trerummare för familjen.

När vi kliver ner i familjen Haglunds Albin 25 noterar jag genast de rutiga dynorna i originaltyg. Peter och Karin köpte båten av den andra ägaren, en noggrann äldre herre. Därför är just detta exemplar välskött men inte söndersågat av hemmafixare. Albin 25 är nämligen perfekt för en familj, redan i grundutförande utan modifikationer. Hemligheten ligger i de två ruffarna.

Förruffen är större än på nästan alla konkurrenter från den här tiden.

Det är här nere som en stor del av livet i båten utspelar sig. Tanken är att en familj ska kunna umgås här en regnig dag utan att behöva hålla till i kylan uppe i sittbrunnen. Förutom V-kojen, som rymmer fullvuxna, finns här också pentryt. Att laga mat i ruffen har förstås nackdelen att matoset sprider sig i sovrummet. Men fördelen är att sittbrunnen blir bättre, eftersom den alltid är fri från kastruller och kock. Pentryt på babordssidan är funktionellt, med tvålågig gasolspis och en diskho med pumpvatten. Avställningsytorna är minimala men så är det i alla sjumetersbåtar. Sopkorgen, som i Karin och Peters båt är originalhinken i röd plast, är elegant gömd i ett teakskåp i skottet till sittbrunnen.

Klassikern: Den ultimata familjebåten
Akterruffen var Per Brohälls genidrag som sedan skulle kopieras av en mängd tillverkare. De luxe-versionens teakhylla och sänglampor är originaldetaljer från 70-talet // Foto: Mikael Mahlberg

Högst fyra personer ryms att äta vid originalbordet, som också kan flyttas till doghouse. Ståhöjden i ruffen är 1,78 meter, vilket år 1969 var strax över svensk medellängd för män. Om styrbord ligger toaletten, som håller 1,6 meter i ståhöjd, är trång men tillräckligt stor för att man ska kunna backa in och sedan dra ner brallorna. Trots att Albin 25 med dåtidens mått var en plastig båt, bjuder inredningen på en hel del trä. Garderober och skott är i teak och ger ett ombonat intryck jämfört med de flesta moderna båtar som verkligen är plastiga utan att för den sakens skull vara billiga.

Vi kliver upp i sittbrunnen, och akteröver till Per Brohälls genidrag: akterruffen.

Att komma in kräver viss akrobatik, för den tvådelade luckan är liten. Väl inne hittar vi två kojer som är något kortare än fullängd. Här finns också en liten teakhylla för böcker, glasögon och småpinaler samt läslampor. Tack vare de stora fönstren badar hela akterruffen i ljus. Efter en timme i båten är det svårt att tro att den bara är 7,5 meter lång. Per Brohälls inredning från 1968 klår fortfarande de allra flesta moderna båtar när det gäller komfort för en familj på semester.

Klassikern: Den ultimata familjebåten
Per Brohälls lätta konstruktion glider på vattnet snarare än plöjer genom det i sju knop // Foto: Mikael Mahlberg

Exteriör

Höga fribord och stort doghouse ger Albin 25 en djup, trygg sittbrunn. Här sitter man skyddad i de flesta väder. Skrovet har däremot fått både ris och ros under årens lopp.

Eftersom Karin och Peter bara kört sin båt en gång förut, vilket också var deras första båttur i vuxen ålder, får jag förtroendet att trixa ut den bulliga skönheten på Mälarens blanka vatten. Sjön är kav lugn, men oavsett väder står rorsman skyddad i Albin 25. Det bulliga och höga styrhuset skyddar förare och passagerare mot vind, regn och rykande vatten. Kapelltaket vid takluckan går att delvis knäppa av för att sticka ut skallen.

Under soliga dagar styr många Albinägare annars med fötterna, uppflugna på taket.

Albin 25 är en hög båt, vilket ger en skyddad sittbrunn. Förare och en navigatör sitter på en bänk, som med tiden ofta bytts till separata stolar, precis som i familjen Haglunds båt. Nere i själva sittbrunnen ryms fyra eller möjligtvis sex personer på de två sittbänkarna som också fungerar som urtag för akterruffens kojer. Sittbrunnen känns trygg. Vuxna som sitter vid bordet ser ut, men sargerna är så höga att en obevakad tvååring ändå får svårt att klättra ut. De höga friborden gör att Albin lätt fångas av vinden och alltså har rejäl avdrift, speciellt i låg fart. Det och att båten rullar har genom åren varit den stora kritiken mot Albin 25:s sjöegenskaper. Kritiken stämmer, men inte på alla båtar. Familjen Haglunds båt är en de luxe-version som kom 1973, och har därför en Volvo Penta MD17-diesel på 36 hästkrafter. 

Klassikern: Den ultimata familjebåten
Den låga badbryggan kräver viss akrobatik när gasten ska fånga en boj och sedan klättra upp på däck // Foto: Mikael Mahlberg

Den tidigare versionen från 1968 kallas i folkmun “lusAlbin” då dess svagare Albin AD21 enbart ger sju knop. Båtar med den svagare motorn kan få det svårt i hård vind och grov sjö. Avdriften blir extrem och i motsjö räcker motorn knappt till för att komma framåt. De luxe-versionen har däremot gott om kraft. Skrovet är också något bredare i aktern för att kunna lyfta över deplacementsfart. När jag lägger full gas forsar vi iväg i tio knop. En bra marschfart är ändå sju knop, då motorn spinner tyst från sin plats under förarsoffan, mitt i båten.

Bränsleförbrukningen håller sig nu kring en halv liter per sjömil.

Trots att Albin 25 är en trevlig nybörjarbåt kan tilläggningarna vara en pärs. Som i alla båtar med rak axel är det omöjligt att styra på backen. När vi kommer tillbaka mot hamnen inser jag att det är svårt att ensam fånga bojen, köra båten och sedan ta sig fram till fören och ta emot. Badbryggan, som eftermonterats, ligger nämligen så långt ner att den är svår att nå. Lyckligtvis har jag två gastar till hjälp, och det är nog få som ger sig ut ensamma i denna familjebåt. Efter 50 år har förstås många exemplar fått den gamla AD21:an utbytt mot en nyare diesel. I takt med att samhället elektrifieras de närmaste åren lär elmotorerna på allvar leta sig in i Albin 25. Per Brohälls lättdrivna funkisdröm är nämligen mycket lämplig att elektrifiera, i motsats till de snabba daycruiser och kabinbåtar som Albin 25 tävlade mot på 1960-talet.

Fotnot: Hela testet samt kommentarer och omdöme från besiktningsman finns att läsa i Nya Praktiskt Båtägande 2019/12. 

Klassikern: Den ultimata familjebåten
Klassikern: Den ultimata familjebåten

Så långt kommer du med en Albin 25 för 1000 kronor

Båtnostalgi: Här är Albin Marins största succéer

Köpguide: familjemotorbåten Albin 25


Text: Mikael Mahlberg • 2019-12-11
LivetOmbordTestarkivTester1900-talets klassikerAlbin 25KlassikernMotorbåt
Scroll to Top