Här är Duffy 22 Cuddy – båten med teknik från en golfbil

Amerikanska Duffy började bygga elbåtar långt innan ordet växthuseffekt var uppfunnet. Efter snart femtio år och över 10 000 tillverkade båtar med eldrift har de finslipat konceptet för den perfekta mobila picknicksoffan, något som Duffy 22 Cuddy bekräftar.

Här är Duffy 22 Cuddy – båten med teknik från en golfbil
Duffy är något av elbåtarnas urmoder. Varvet har tillverkat elbåtar i närmare ett halvt sekel. Foto: Lars Guditz

Vid första anblicken ser Duffybåtarna ut som något ur en Walt Disneyfilm.

Men de bulliga skroven med sina nostalgibeslag och kapellen som mest ser ut som amerikanska partytält kan ge ett felaktigt förstaintryck. Det här är inga leksaksbåtar. Tvärtom.

Båtarna började byggas 1968 och de är sedan 40 år väldigt vanliga i amerikanska hamnar. De är tysta, enkla att köra, gör inga vågor och släpper inte ut några avgaser och är därför perfekta för cruisingturer i hamnområden och kanaler. Eller i skyddade skärgårdar. 

Fram till mitten av 00-talet byggdes båtarna i mindre skala och nästan alla som tillverkades såldes lokalt i USA, bara ett mindre antal skeppades i väg till arabiska oljestater (!). Men en ny, och större, fabrik gjorde att det blev båtar "över" också för
andra marknader. 

 

 

Båten är godkänd för tolv personer och de ryms alla i sofforna. Kapellsidorna fälls upp i taket när de är öppnade, smart lösning. Förarplatsen är enkel, antalet kvarvarande gångtimmar anges på displayen.

Praktiskt Båtägande har provkört Duffy 22 Cuddy, och hela inredningen är som en stor soffhörna på en glasveranda, det är trivsamt och lite lyxigt. 

Tolv personer får god plats i sittbrunnen, och det måste vara någon sorts rekord för 22 fot. Det är också som glidare för utflykter som Duffy 22 Cuddy passar bäst. Med stor soffa, kylskåp, wetbar och islåda finns allt som behövs för en dag i solen, eller en hösttur, det finns värmare ombord.

Den välgjorda ytbehandlingen på basinredningen, dynorna och den vattentåliga heltäckningsmattan gör att det blir mysigt och byggkvaliteten är hög.

Det karaktäristiska kapellet, som täcker nästan hela båten och består mest av "fönster", är en egen konstruktion där "rutorna" är av böjligt plexiglas som fälls upp i taket i stället för att rullas upp. Konstruktionen är smidig och verkar också tålig.

Inredningen känns robust och väl tilltagen men verkar ändå mer tänkt för glidarturer än för hårda tag på sjön. Det finns ordentligt med stuvutrymme under sofforna, men inga självklara stuvutrymmen för smutsiga, blöta och tunga prylar. Var ska ankare, tågvirke och grill förvaras? Hur känns heltäckningsmattan när den har blivit dyngsur i september?

Körmässigt är båten extremt lättmanövrerad. Något av havets golfbil, man svänger med ratten och gasar med "gasen", det är allt. Men det tar ändå lite tid innan man har vant sig vid att båten plötsligt glider iväg ljudlöst vid gaspådrag. 

Det kan låta självklart, men är man van vid "klonket" från backslaget känns det väldigt märkligt med den steg- och ljudlösa starten.

Propellern sitter monterad längst bak på rodret, det ser ganska lustigt ut, men effekten blir att man lånar fördelarna från både drevdrift och roderstyrning. Med fullt roderutslag går det att snurra båten runt dess egen mittpunkt, den går alltså att vända i en hamnbassäng som är obetydligt bredare än båtens längd. Hydraulstyrningen löper lätt och smidigt. Propellern är dock maximerad för att ge effektiv och snål drift framåt, vilket gör att effekten på back är märkbart sämre.

Sedan finns inte så mycket mer att säga om körupplevelsen. Det hela är väldigt odramatiskt, som seglare känner man igen sig i att färdas nästan ljudlöst i lågt tempo. 

Nästa sida: Närmast oslagbar garanti på tekniken

Förpiken har dynor, men är mer för stuv än övernattning.